« March 2003 | Main | May 2003 »
April 27, 2003
Eudoxa på TV
Utbildningsradion har spelat in programserien "Människan & generna" om hur kunskapen om vårt allra innersta används i dag och vilka etiska problem den ställer oss inför. Medverkande som studiokommentator till två av programmen fanns Anders Sandberg.
I det andra programmet i serien Jakten på evigt liv tog man upp fakta och forskning angående åldrande och döden, och hur den moderna vetenskapen har förändrat vår syn på dem. Vilka rön kan komma i framtiden?
Programmet sändes första gången den 27 april.
Posted by Waldemar at 09:53 AM
April 23, 2003
Valfrid Paulsson and the recycling debate
In his Tech Central Station Europe article Sweden's Skeptical Environmentalist of April 23rd, Waldemar Ingdahl tells about how Valfrid Paulsson and a gang of heretics started a spark of controversy in Sweden.
Posted by Waldemar at 09:46 AM
April 20, 2003
Som egenmäktiga gudar recenserad
Under rubriken "Att med ingenjörskonst bygga om oss själva" recenserade Nicklas Lundblad tankesmedjan Eudoxas bok Som egenmäktiga gudar i Handelskammartidningen nummer 2.
Ur Lundblads artikel:
"Boken är mer än en sammanställning av en debatt. Det rör sig om en tankfull betraktelse över vad som kommer att bli en av mänsklighetens stora frågor: gen- och biotekniken. Och det mest sympatiska med boken är att den närmar sig frågorna med en stor tilltro till individens etiska kompetens, där samtidsdebatten istället valt att förfära sig utan grund."
Posted by Waldemar at 09:37 AM
April 15, 2003
Entreprenörsskapets kris
Av Waldemar Ingdahl
Artikeln har publicerats i Liberal Debatt 1/2003
Ofta när frågor om entreprenörsskap, och hur detta kan fås att öka i samhället, kommer på tal bland de borgerliga partierna så hamnar diskussionen tyvärr rätt snart i tekniska eller administrativa detaljer. Man börjar att diskutera eventuella skattesäkningar, att ta bort eller förenkla regler. Vissa kanske anför att det behövs goda sociala skyddsnät för att människor skall våga ta risker.
Men är verkligen entreprenörsskap något som människor eftersträvar i dag? Är det något som sänder ut positiva signaler? Skulle man verkligen bli entreprenör, även om miljön för företagare förbättrades enligt ovan? Är entreprenörsskapets kris djupare i Sverige än man först tror?
Det kan vara fruktbart att se på sociologin, snarare än ekonomin, för att söka svar. En bok som ger intressanta tankar är en av sociologins stora verk, nämligen David Riesmans "Den ensamma massan". Riesman diskuterar sociologiska mönster i högmodernitetens USA på 1950-talet, men då många viktiga grundtankar i dagens svenska samhälle fortfarande baserar sig på högmodernitetens idémiljö, är den kanske mer relevant än vad man tror vid första anblicken. Särskilt genom att Riesman använder många av Joseph Schumpeters tankar om entreprenörsskapet och dess kris, vilka har visat sig mycket relevanta för Sverige.
Den svenska modellen
Vad har präglat hur industrialismen och kapitalismen formades i Sverige? Många börjar här tala om Gustav Vasa och odalsbönder och uråldriga samförståndsmodeller från tingsplatsen.
Detta blandar bort korten. Svenska industrialister fick det mesta av sin företagsideologiska grund från det land man hämtade mycket teknisk kunskap från och hade det mesta av sina handelskontakter med: Tyskland. De flesta av de svenska lösningarna på industrialismens problem (den så kallade "svenska modellen") är renodlat Bismarck-preussiska, vilket är tydligt i hur både arbetarrörelsen och arbetsgivarorganisationerna organiserades.
Då fick vi en industri som särpräglades av stora industriföretag, finansierade av ett mycket hårt styrande bankväsende och som dessutom kopierade statens administration för att kunna stå i nära kontakt med den. Allt för att näringslivet skulle kunna planera så "effektivt" som möjligt, och vara långt borta från marknadens osäkerhetsmoment, instabilitet och förändringsbenägenhet. Det finns olika sorters kapitalism, och en jämförelse vid samma tid med England ger detta vid handen.
Riesman pekar på hur just dessa tankar under högmoderniteten påverkade företagandet (fast i lägre grad i USA), och hur detta lett till att man gått från "fri handel" till "lojal handel". Detta gav då företagarna en annan syn på sig själva, oberoende av priskalkylering måste de finna andra motiv för sin företagargärning. De måste lyssna på vad andra, utanför företaget, har att säga om hur ett "riktigt" företag skall se ut. Gruppstyrd och konsumtionsorienterad börjar man att se på det egna företaget med intressenternas ögon. Långt viktigare än kronor och ören blir en tillbörlig uppsättning attribut som det "moderna" företaget skall ha. Produktion och vinst behåller bara sitt värde som en statussymbol bland många och som en reserv för ytterligare steg i riktning mot en statusdikterad expansion. Så mycket annat är viktigare i dag för det stora företaget än den egna verksamheten: miljö, "etik" (efter vilka normer kan man fråga sig?), att kunna samtala med statens företrädare o.s.v. särskilt genom att man i dag pressas av intressenterna att vara den aktör i samhället som skall ersätta den vacklande välfärdsstatens roll som upprätthållare av dessa värden i den högmoderna samhällsstrukturen.
Brist på kompetenta kapitalägare
Entreprenören blir i den högmoderna samhällsstrukturen en "illojal" aktör. Hon har inte resurserna för att lyssna på omvärldens alla intressenter, utan måste se till att företaget kan fungera i de dagliga ekonomiska realiteterna. I denna miljö kunde naturligtvis många av de företagsfientliga tankarna inom socialdemokratin vinna stort gehör, men de fick även stöd från mycket av resten av samhället.
Avsaknaden av entreprenörer har lett till att innovatörer därför har "låsts in" i de etablerade storföretagen, en för dessa mindre kreativ miljö. Man kan inte tala om att det har funnits en brist på riskvilligt kapital i Sverige, däremot har det rått en skriande brist på entreprenörskompetenta kapitalägare.
I dag är därför entreprenörsskapet proletariserat, vilket syns på att så många småföretagare har invandrarbakgrund eller är avläggare från den offentliga sektorn. Entreprenörsskapet är till för den som inte har något annat val, de som har ett val går in i de stora företagsstrukturerna där man kan eftersträva de värden i samhället som är betydligt viktigare än vinster, innovation, expansion och skapandet av nya marknader.
Det har hävdats av många att vi kanske såg ett trendbrott under 1990-talet, och att fler sökte sig till entreprenörsskapet. Det må så vara, men den kulturella bilden av vad företagande och entreprenörsskap är, och vad som ingår i ett gott företagande förändras inte så snabbt- särskilt inte när samhällets institutioner inte förändrar sina grundtankar. Mycket av det uppmärksammade IT-företagandet upprepade det högmodernistiska intressentstyrda företagandet. "Ballt" kontor, verksamhet i Kuala Lumpur- men att lägga grunderna för sin verkamhet var inte lika viktigt, för det ingick inte i arketypen för vad som utgör det goda företaget. Det vore ju en krämarmentalitet, som ju är representativ för de lägre segmenten i det svenska samhället!
Denna bristande förståelse för att entreprenörsskapet ställer andra krav, än de värden om företagandet som finns i idéklimatet, illustrerades av miljön på många av de entreprenörsträffar och nätverk som startades under 1990-talet. Utmärkt idé, problemet var att medlemmarna inte kunde annat än att bara socialisera. Det sökande efter nya affärsmöjligheter, nya affärsområden, nya användningar av innovationer och den rörlighet som kännetecknar entreprenörsskapet fanns inte med i föreställningsvärlden. Sålunda kom man inte till skott för att skapa reellt nya affärsstrukturer.
Nyföretagandet är det lägsta någonsin i dag, och det beror på problem som vi nog inte kan lösa med tekniska förändringar av dagens samhällsmodell. Men vill vi få ett samhälle där entreprenörsskapet har reella verkligheter att lyckas, och ses som eftersträvansvärt, måste andra perspektiv och framtidsvisioner ställas i förgrunden istället för ett högmodernistiskt och teknokratiskt tillväxtperspektiv. Det är en svårare och större utmaning för politiken, men med betydligt större möjligheter att åstadkomma verkliga förändringar.
Posted by Waldemar at 09:29 AM
April 11, 2003
Kan genmodifierade växter hjälpa de fattiga länderna?
Den 11 april höll tankesmedjan Eudoxa ett seminarium om genmodifierade grödor och dessas roll i att förbättra främst de fattiga ländernas jordbruk. Vi på Eudoxa strävar efter att ta fram nya perspektiv och nya lösningar genom att låta naturvetenskap, teknik och humaniora möta varandra i oväntade kombinationer.
Talarna på seminariet var:
Waldemar Ingdahl, VD för tankesmedjan Eudoxa gav en kort introduktion till området och talarna samt bakgrunden till dagens debatt.
Christer Jansson, professor i växtgenetik vid Sveriges Lantbruksuniversitet i Uppsala som gav en bild av var vetenskapen står i dag när det gäller genmodifikation av växter, och vilka framsteg som kan vara möjliga i framtiden.
Ewa Björling, riksdagsledamot för Moderata Samlingspartiet och professor i molekylärbiologi vid Karolinska Instititet i Stockholm som gav en bild av politikens syn på GMO, vilken roll den kan spela i biståndet och hur handelspolitiken påverkar u-länderna på detta område.
Anil Trigunayat, handelsattaché vid Indiens ambassad till Sverige berättade om Indiens snabbt växande biotekniska industri och vilka möjligheter den har öppnat för Indien. Det är kanske de fattiga länderna som har mer att vinna på biotekniken än de rika.
Talarna samlades sedan till en gemensam panel där de svarade på publikens frågor och fortsatte diskussionen. En diskussion som öppnade nya perspektiv då frågor som normalt tas upp separat från varandra nu diskuterades gemensamt. Där kom man fram till att genmodifierade grödor har en mycket viktig roll att spela för de fattiga ländernas utveckling, men med ofta oväntade resultat genom de nya utvecklingarna på området där man förutser att genmodifierade växter kan förse bönder med nya råvaror, mediciner och energi förutom större skördar. Detta dock om u-länderna själva (där bl.a. Indien visat vägen) förstår att ge möjligheter för bioteknikindustrin och de rika länderna förmår att ge rätt sorts stöd och öppna sig för handel.
Posted by Waldemar at 09:17 AM
April 10, 2003
Genmodifierad mat snart i butiken?
Av Waldemar Ingdahl.
Artikeln har publicerats i Smålandsposten (11/4), Gotlands Allehanda (12/4), Gefle Dagblad (25/4), Trelleborgs Allehanda (25/4), Ystads Allehanda (25/4), Bergslagsposten (28/4), Bohusläningen (29/4) och Gotlands Tidningar (17/5)
I EU:s inte sällan krångliga och oberäkneliga politik är ofta goda nyheter dåliga, och vice versa. Det är särskilt sant när det gäller den senaste utvecklingen i de europeiska reglerna om genetiskt modifierade organismer (GMO). Den 5 mars släppte EU-kommissionen en rapport om samexistens mellan genmodifierade och icke-genmodifierade grödor. I den tar kommissionen upp att GMO redan existerar och att det inte går att via lagstiftning om spårbarhet eller märkning försäkra att någon produkt eller gröda skulle vara helt fri från GMO. Därför anser den att bevisbördan borde ligga på de matproducenter som önskar märkningen "GMO-fri" att visa att så är fallet. Samma standard borde användas för ekologisk mat.
Detta är en stor förändring i kommissionens attityd som inte har tagits upp av medierna. När det, ett fåtal gånger, har först på tal har det varit i termer av att EU nu skulle tillåta fri genmanipulation i maten, även om detta inte alls är vad rapporten handlar om. Det beror på att de gröna påtryckningsgrupperna i Bryssel läckte en kopia av rapporten till media innan kommissionen släppte den. Det är inte något ovanligt i politiken i Bryssel, där starka särintressen och påtryckningsgrupper har en helt annan tillgång till information, och därmed förmåga att diktera politiken, än vad vanliga medborgare har.
Vad kommissionen tog upp var den hedervärda tanken att möjliggöra för jordbrukarna att själva välja vilka grödor de vill odla, genmodifierade, konventionella eller ekologiska. Trots att EU fortfarande upprätthåller sitt moratorium på godkännande av nya GMO produkter – genom att några få medlemsstater fortsätter att blockera ansträngningarna att lyfta dem –så har kommissionen gått in för att lyfta det. Den biotekniska sektorn är en viktig del av ekonomin och framtiden, och menar man allvar med Lissabon-deklarationen om att EU ska bli världens mest konkurrenskraftiga kunskapsbaserade ekonomi så måste moratoriet lyftas. Det skulle dessutom ta bort de problem den har skapat i fattiga länder, som i den senaste hungersnöden i Afrika.
Ett flertal kommissionärer (bl.a. kommissionären för matsäkerhet David Byrne och jordbrukskommissionären Franz Fischler) verkar redan för att moratoriet skall lyftas, dock inte Sveriges miljökommissionär Margot Wallström, som trots att Sverige har Europas tredje största biotekniska industri gått emot förändringar av moratoriet. Det värsta motståndet kommer från EU-ländernas miljö- och jordbruksministrar, de som har den egentliga makten att förändra policyn, som vägrar att lyfta moratoriet om inte orealistiska märknings- och spårbarhetsregler sätts i bruk (om ens då). Men trots livsmedelsbranschens och jordbrukssektorns tystnad, är det bara en tidsfråga innan GMO kommer till våra butiker i stor skala. Vi konsumenter har nämligen för mycket att vinna på det.
Posted by Waldemar at 09:20 AM