« April 2004 | Main | June 2004 »
May 30, 2004
Blog about science, technology and society
Lene Johansen has started her new blog, Byline: Lene Johansen, were she will comment on current affairs.
Posted by Waldemar at 12:13 AM
May 28, 2004
Fel fokus i centralplanerad forskning
Av Waldemar Ingdahl
Artikeln har publicerats i tidskriften Liberal Debatt 1/2004
I boken "Technopoly: the surrender of culture to technology" berättar teknikfilosofen Neil Postman om myten om den egyptiske farao Thamus som förevisades allehanda uppfinningar för godkännande av kunskapsguden Thoth. Om Thamus godkände en uppfinning fick den föras in i samhället, om inte så lämnades den utanför.
Följande mål för forskningen formulerades i Amsterdamfördraget, Artikel 163:
- Förbättra Europas industriella konkurrenskraft
- Exploatera den inre marknadens fördelar
- Tillfredsställa samhällets behov av en hållbar utveckling och förbättrad livskvalitet
För att uppnå målen delas medel för forskning ut i så kallade ramprogram. De finansierar upp till 50% av den totala projektkostnaden. Projekten skall ha en europeisk dimension som innebär att de inte skulle kunna genomföras på nationell nivå och bygger därför på samarbete mellan flera länder.
EU använder expertkommittéer för att sniffa rätt på lovande fält att ta upp i ramprogrammen. Ofta har experterna åtminstone hyfsat rätt i att utse vilka områden det är som har potential till vetenskapliga och tekniska landvinningar. En sidoeffekt blir dock att forskare på relaterade fält beskriver sin forskning i termer av just dessa lovande fält. Projekt som tidigare skulle ha kallats materialvetenskap eller ytvetenskap rubriceras idag som nanoteknologi då det ökar chansen att få pengar. En förväntad effekt av centralstyrda bidrag, men det uppmuntrar till modetänkande och att forskningsfält späs ut. Plötsligt blir allting stamcellsforskning, nanoteknologi eller östersjöstudier.
Trots den relativt goda förmågan att finna intressanta forskningsfält så saknas uppföljning. Då expertpanelerna som väljer ut vad som betonas byts ut, kommer nya slutsatser i varje ramprogram. Vid nästa ramprogram är det vanligt att nya områden betonas, och plötsligt ägnar sig alla mer lättrörliga forskare åt dessa. Vilket lämnar tidigare intressanta fält isolerade, även om mycket forskning fortfarande behövs eller skulle ge utdelning. Men de är inte "sexiga" längre, området har spätts ut av irrelevant forskning och intrycket är att man har gjort sitt jobb, nu är det bara dags att tillämpa.
Oförståelse är ett problem
Oförståelsen för hur svårt det är att gå från grundforskning till tillämpad forskning och nya produkter är ett problem. Det finns en utbredd föreställning att om man satsar mer pengar på ett fält så kommer mer högkvalitativ forskning att utföras och dessutom snabbare.
I en studie av hur bidrag korrelerar till artiklars citeringsgrad (Kevin W. Boyack, Mapping knowledge domains: Characterizing PNAS, PNAS | April 6, 2004 | vol. 101 | Suppl. 1 | 5192-5199, figur 4) visade det sig att det fanns en koppling mellan hur mycket bidrag forskningsgrupper fick och hur stort genomslag deras forskning hade. Kopplingen var dock mycket svag, och en tiodubbling av bidragets storlek ökade inte genomslaget med särskilt många procent.
Ofta är det svårt att i Bryssel avgöra hur långt ett fält har utvecklats, eftersom tillfrågade forskare så klart svarar att det närmar sig tillämpningar men naturligtvis behöver en rejäl forskningsinsats även fortsättningsvis. Det skapar en illusion av kortare steg från grundforskning till tillämpning än vad som verkligen är fallet. Ett exempel är forskningen kring "artificiella näsor"; elektroniska sensorer som lånar lösningar från djurs luktsystem för att identifiera kombinationer av kemikalier i luften. Enkla prototyper existerar, men fältet är ännu i sin linda, och den nödvändiga förståelsen för lukten som sinne är förvånansvärt ofullständig. Trots detta uppgav en EU-tjänsteman inför ansökande forskare att det som nu behövdes var bildande av kompetensnätverk inom industrin snarare än forskningspengar till den bakomliggande grundforskningen, området var ju så tillämpat. Här bestod misstaget i att tjänstemannen, grundat på de underlag man fått in och hur länge forskning verkade ha bedrivits på fältet, räknade med att det borde finnas en färdig produkt.
Sammanblandningar av vad som är möjligt, vad som kommer snart och vad som finns nu är alltid problematiska. De återfinns ofta i teknik- och vetenskapsdebatten: se på hur stamceller behandlas som om de var medicin på väg att godkännas, istället för ytterst teoretisk grundforskning. För icke insatta är det svårt att skilja mellan spekulation och fakta om ett område, och vi brukar sällan lägga försiktighetsord som "om", "det är möjligt att", eller "imorgon" på minnet när vi hör spännande forskningsrön presenteras ihop med spekulationer. Att experten dessutom motiveras ekonomiskt att framställa fältet som revolutionerande och samhällsnyttigt gör inte saken bättre. Då satsar man fel, blir besviken på områden som inte ger de snabba förväntade utdelningarna och missar oväntade genombrott på andra områden.
Professorn långt ifrån forskningen
Forskare motiveras mer till att satsa på förståelse av regelverk, ramprogram, oskrivna normer och hitta utländska samarbetspartners än att forska. Ju mer pengar som kommer från Bryssel, desto viktigare blir det att ägna sig åt dessa tidskrävande verksamheter. Motsvarande motivation fanns ju på forskningsrådens tid, men nu måste betydligt mer energi och pengar läggas ned på resor, möten och internationell planering. Risken är att den verkliga forskningen skissas ihop på en laptop på Arlanda och utförs av doktoranderna och labbteknikerna medan professorn är på ännu ett internationellt möte.
Grundproblemet är att man delar Postmans syn av att teknik är valbar och har samhällseffekter man kan avgöra och värdera på förhand. Verklig forskning är oförutsägbar, även på tillämpningsstadiet. Mediciner stöter ofta på oväntade biverkningar under den kliniska testningen, nya material kan stöta på patrull från mer eller mindre välinformerade miljövänner och produkter kan visa sig svåra att marknadsföra. Forskning är en riskfylld investering. Historien har gång på gång visat hur centralplanerade system har svårt att investera rätt. Andra drivkrafter, från politiska överväganden till byråkratiska modenycker, påverkar besluten alltför mycket. Konkurrensen består i att övertyga ett fåtal experter snarare än att visa goda resultat. Att forskningsinvesteringarna sedan inte ger önskat resultat ses som ett misslyckande, då målet var just en planerad och styrd utveckling - vilket ofta leder till att man ändrar systemet och nästa gång fördelar pengar till andra fält.
Forskningen är just det oväntade. Den handlar om att förstå vad som finns i det okända, och liknar till sin natur en fri marknad av idéer, vilket visades bl.a. av kunskapsteoretiken Michael Polanyi. Teknik handlar om att lösa problem och behov som människor upplever, vilka är mycket mer lokala och specifika än någon central plan någonsin kan uppfatta.
Posted by Waldemar at 12:09 AM
May 26, 2004
Sokrater mot sofister
Av Waldemar Ingdahl
Martin Borgs "Propaganda: så påverkas du". Bokförlaget Atlas, Stockholm 2004
Redan de gamla grekerna debatterade frågan om hur man ska kommunicera sina åsikter och ställningstaganden till andra människor och förändra deras attityder. Sofisten Protagoras hävdade att människan är alltings mått, medan filosofen Sokrates hävdade att det finns allmängiltiga normer och sanningar som människan borde eftersträva. Sokrates kritiserade sofisterna för att de tog betalt för att filosofera och ge råd om retorik och statskonst, vilket han ansåg korrumperade tänkandet i samhället, och gav det andra mål än att sträva efter sanningen.
Men det var också en konflikt om metod. Skulle man koncentrera sig på det som var möjligt att föra fram i samtidens debattklimat, eller skulle man sträva efter de eviga sanningarna och förändra samhället i riktning mot dessa?
Martin Borgs, som arbetar på PR-byrån Hill & Knowlton, har nyligen utkommit med en bok som sätter fingret på denna uråldriga fråga, och visar att den är aktuell även i vår samtid.
Boken är välskriven, på ett klart och rappt språk, och är mycket intressant att läsa. Inte bara för den som vill förstå hur PR-branschen ser ut och hur PR-arbete bedrivs, men även för den som ser opinionsarbetet från en långsiktig synvinkel.
Borgs ger konkreta och goda råd om hur man ska bedriva ett kommunikationsarbete i dagens samhälle, oavsett om man vill förespråka vegetarianism, buddhism, marxism-leninism, liberalism, att rädda stadsbiblioteket undan nedläggning eller förbättrat affärsklimat för den kemiska industrin. Författaren beskriver ingående hur olika opinionsbildningskampanjer sett ut i vår samtid, och redogör för hur PR-byråernas arbete har blivit så accepterat i det offentliga samtalet.
Det är en positiv utveckling, menar "Propaganda", som gör att fler kan komma fram i offentligheten. Här tar Borgs upp en viktig poäng, för egentligen har lobbying och PR-arbete funnits länge även i Sverige.
Den skillnad som funnits mot andra länder är att den doldes av den korporativistiska modellen och remissförfarandet. Särintressen som till exempel LO, TCO, SACO, SAF, Hyresgäströrelsen och IVA, hade länge en speciell ställning där man uppfattades som legitima intressen, som tillvaratog "det allmänna bästa". I praktiken handlade det dock alltid om en sluten process dit endast somliga var inbjudna.
Borgs beskriver insatt hur dagens PR-bransch ser ut. Det är en ung bransch, som tog fart ordentligt för 10-15 år sedan, bestående av en ganska homogen grupp människor med tidigare erfarenhet från partipolitiken. Detta då politiken har blivit en mycket viktig faktor att ta hänsyn till i många företags och organisationers verksamhet.
Borgs ger vardagliga beskrivningar på hur lätt vi påverkas i våra åsikter av PR-arbetet, men ger inte riktigt svar på varför vissa idéer lyckas påverka oss och andra inte. Propaganda är i slutändan bara en megafon. Megafonen gör att man hörs, men vad ska sägas i den, och kan det budskapet få gehör? I dag så missar många just denna långsiktiga sida av kommunikationsarbetet. De framgångar som vinns med det pragmatiska synsättet, tenderar att vara sårbara i det långa loppet. Opinionens grundsyn i en fråga har inte förändrats och snart så kommer man hamna i en liknande situation igen. Vilket är anledningen till att så mycket av PR-branschens arbete kretsar kring krishantering nuförtiden, många formas av opinionen snarare än formar den.
Strategiskt kommunikationsarbete kräver mycket; framförallt måste man känna sina egna värden och vad man vill förändra samhället till, och utifrån detta finna en pragmatisk väg.
Borgs behandlar detta strategiska arbete i ett av bokens kapitel, och anser att ett av branschens problem är att många kunder inte förstår arbetets svårighet, osäkerhet och de krav på engagemang som ställs på uppdragsgivaren själv. Ofta tror uppdragsgivaren att PR-konsulten är en "alkemist" (med författarens ord) som i en handvändning kan förändra opinionens eller politikernas åsikter. Den strategiska opinionsbildningen i Sverige har ofta hamnat långt upp i elfenbenstornet, och varit kopplad till ett fåtal intressen i samhället. Det taktiska kommunikationsarbetet har därför varit mycket tydligare i sina resultat, och kommit att helt dominera scenen. Vilket just har invaggat många uppdragsgivare i tron att PR-konsulter är offentlighetens "alkemister". PR-branschens mest berömda nederlag, folkröstningen om EMU, förlorades därför att man hade en uppdragsgivare som trodde att hundratals miljoner kronor i en månadslång kampanj skulle kunna kompensera åratals brist på opinionsbildning.
Bokens författare förstår mycket väl den ovan beskrivna problematiken, men tyvärr faller han också ned i den Sverige så vanliga handlingsmystiken i kapitlet "Handling är effektiv kommunikation". Det är recensentens erfarenhet, när han undersökt tankar hos olika medarbetare på PR-byråer, att man hyser en beundran för aktivistiska grupper. Man uppfattar det som att dessa, åstadkommer en mer "autentisk"- och därmed mer slagkraftig kommunikation av sina värden än en PR-firma någonsin kan. Där tar de miste.
Redan "68-vänstern" uppmärksammade att aktivismens spontanitet lätt ledde till "strukturlöshetens tyranni". Den informella strukturen är sällan tillräckligt förbunden eller i beröring med befolkningen för att agera effektivt. Därför skapar rörelserna mycket aktivitet under en begränsad tidsperiod, men små resultat. Spontaniteten i aktivismen frikopplar den från sin ideologiska medvetenhet. Denna begränsade strategi gör att verksamheten förblir lokal, lätt blir den rena samvaron inom gruppen ett självändamål, och man blir sårbar för yttre påverkan. Isolerade vänkretsar förändrar inte samhället.
Talang och engagemang är viktigare än status och pengar, påpekar Borgs, och det har han helt rätt i. Problemet är att status och pengar inte är oviktiga. Därför är organisation och en klar medvetenhet över vilka mål man vill uppnå långsiktigt med sin kommunikation nödvändiga.
Detta saknas i dagens Sverige, där folkrörelserna blivit pyramider utan bas (underhållna av bidrag)- eller snabbt ihopfallande grupper utsatta för "strukturlöshetens tyranni". Då många människor saknar skolningen man fick från dessa strukturer har många svårt för att kunna fokusera sin talang och sitt engagemang. I slutändan överlevde Hill & Knowlton Attac-rörelsen.
Sofistens och sokratens tillvägagångssätt är kompletterande delar i hur man bedriver ett kommunikationsarbete. Både taktik och strategi krävs för att framgångsrikt kunna förändra samhället. "Propaganda" ger en utmärkt beskrivning av opinionsbildningens taktik, och rekommenderas där helhjärtat, men i längden så vinner god strategi.
Det blev ju till slut Sokrates som formade grunden för vårt västerländska samhälle.
Posted by Waldemar at 03:44 PM
May 23, 2004
Systemfel skapade mutkultur hos läkarna
Av Waldemar Ingdahl
Artikeln har publicerats i Mariestads-Tidningen (24/5), Göteborgs Tidningen (31/5), Kvällsposten (14/6), Nya Wermlands-Tidningen (21/6) och Smålandsposten (24/6)
Under våren har mutkulturen inom läkemedelsindustrin rullats upp i media. I en gråzon mellan läkare och läkemedelsföretag verkar presenter, bjudresor och ifrågasättningsbara ersättningar ha figurerat för att få läkarna att föreskriva företagens läkemedel. Det nya avtal som ingåtts mellan Landstingsförbundet och Läkemedelsindustriföreningen kommer dock inte att medföra något stopp för korruptionen.
Gråzonen finns då försäljningen av läkemedel är oerhört reglerad. I Sverige finns ett statligt apoteksmonopol, men även strikta regleringar av hur läkemedel får finansieras och hur prissättningen skall ske.
Lobbying mot läkare, apoteksbyråkrater och politiker förbrukar resurser för att påverka dessa beslutsfattare att komma med för företagen lönsamma beslut. Det är beslutsfattare som dessa som företagen måste påverka, för de är förbjudna att göra reklam till sin egentliga kund, patienten.
Regleringar skapar konstgjorda stordriftsfördelar, dels då produktutveckling fördyras, dels då högre risker kräver mer omfattande marknadsföringsåtgärder när produkten slutligen kan saluföras. På 60-talet låg utvecklingstiden för en ny produkt på 3 år, i dag ligger den på 10-12 år, detta till stor del beroende på fler regleringar. Ett fåtal storsäljande läkemedel skall bekosta alla andra dyra forskningsprojekt som misslyckats. Inte undra på att läkemedelsföretagen desperat försöker att påverka läkare, och att det kan ha lett till övertramp.
Dagens debatt kan leda till stelare kontrollsystem, som drabbar läkare och patienter. I förlängningen blir läkaren alltmer landstingets representant, inte patientens. De innovativa läkemedelsföretagens existens hänger på nära samarbeten med läkare för medicinsk utprovning, och där borde öppenheten mellan forskare och näringsliv underlättas, inte försvåras. Inte minst då nya läkemedel i allt högre grad blir förbättrande och förebyggande snarare än botande. Viagra och Xenical var bara början till en medicin som bemäktigar patienten till att själv bestämma sin livsstilsmedicinering och kräva ökad valfrihet.
Läkemedelsregleringarna bör ändras. Då får man också stopp på korruptionen.
Posted by Waldemar at 12:06 AM
May 21, 2004
Forskaren- ett ensamt geni?
Anders Sandberg skriver om att idag möter vi oftast forskningen genom att media ger oss en ögonblicksbild med stora braskande rubriker av en enskild upptäckt, ett genombrott, eller en ny fara. Ofta med en enda forskare som står i blickfånget för vår uppmärksamhet, mitt i ett laboratorium eller på en presskonferens.
Stämmer den bild vi har av forskningen med verkligheten, frågar Sandberg? Är det en verksamhet för ensamma genier eller har den på senare tid förändrats?
Artikeln har publicerats i Motala & Vadstena Tidning (22/5), Nya Lidköpings-Tidningen (26/5) och Nerikes Allehanda (25/6)
Posted by Waldemar at 11:59 PM
May 19, 2004
The real debate has only just begun
In his Tech Central Station Europe article Dead Moratorium of May 19th, Waldemar Ingdahl says that the lifting of EU's moratorium is good news for all friends of progress in Europe -even if the Greens are worked into a frenzy, issuing press releases with headlines screaming of impending doom. Still, the debate has only just begun, because now we can start discussing the real opportunities offered by GM products.
Posted by Waldemar at 12:23 AM
May 12, 2004
Genmaten måste upp till debatt
Av Waldemar Ingdahl
Artikeln har publicerats i Dagens Nyheter (12/5)
Förbudet mot import av genmodifierad mat från 1998 är på väg att upphävas. Då EU:s jordbruksråd den 26 april talade om att tillåta en genmodifierad form av majs kunde man inte enas om ett beslut. Därför går EU-kommissionens förslag om att tillåta denna majs troligen igenom och importen kan börja omedelbart.
Det skall fortfarande vara förbjudet att odla genmodifierade grödor, men medlemsstaterna kan inte längre vägra att ge tillstånd för nya genmodifierade grödor då nya lagar för märkning av GMO antogs av EU den 18 april.
Förbudet har varit ett stort problem för bioteknikindustrin och för bönder som vill odla de nya växterna. Ett hävdande av förbudet kommer att ha många positiva effekter för konsumenten i form av nya valmöjligheter och bättre produkter i butiken. Men som vanligt har denna omsvängning i EU:s politik skett utan tillräckliga diskussioner med allmänheten. Fortfarande har många konsumenter en negativ inställning till produkter som baserar sig på genmodifierade växter.
Vi må ha olika åsikter i samhället om genmodifierad mat är bra eller dålig, men om den införs måste en djupare diskussion föras. Konsumenten får inte köras över av mäktiga lobbygrupper.
Posted by Waldemar at 11:46 PM
May 08, 2004
Peut-on prendre un brevet sur la vie même?
Par Waldemar Ingdahl
En Suède, à partir du premier mai, entrera en vigeur une nouvelle loi sur les brevets regardants les gènes. Cette proposition se basait sur une directive controversable du 1998. La plus parte des pays de l'UE n'ont pas appliqué la directive et on ne sait pas combine de pays iront l'y faire.
C'est dommage que le débat s'est orienté sur la génétique même, avec scènes dramatiques ou on accuse les brevets de rompre la sanctité de la vie et que le développement de la génétique et des biotechnologies engendre des formes inédites d'atteintes à la personne humaine. Dans le débat publique on rencontre souvent l'accusations que les brevets sur les genes serveront pour les capitalistes à nous obliger à payer pour avoir des enfants our pour nous permettre de vivre.
Mais en effet il s'agit de breveter une certaine mèthode de traitement ou d'application pour guérir les maladies, précisément comme les societés brevetent les medicaments. Une société americaine déjà dans le 1997 prit un brevet sur un gene qui, si l'on le trouve dans une femme plusieurs fois, augmente le risqué de cancer à la poitrine.
On peut breveter des procédures, des instruments ou des produits qui sont inventés. Ça veut veut dire qu'on ne peut pas breveter qu'est que il y a dans la nature, parsque ça est découvert. Un brevet donne le droit exclusif par un temps limité, après ça l'invention est libre pour tous d'utiliser. Une raison de la prominence de la recherche américaine dans la génétique est que la loi Américaine permit les brevets sur les inventions et sur l'utilisation commerciale des genes.
La directive communautaire sur la protection par lois des inventions biotechniques ne limite pas les brevets sur les plantes et sur les animaux modifies génétiquement. Nouvelles inventions peuvent être brevetées même s'il s'agit d'un produit qui consiste de matière biologique ou d'un procés par lequel on a usé ou produit du material biologique. La matière biologique qui a été isolé dès son ambiance naturel ou crée artificielment peut être consideré comme invention, même s'il existe dans la nature.
Seulement le possesseur du brevet peut copier la diagnose ou la méthode de traitement qu'il a découvert, précisément comme il est défensé d'user les procés brevets. Créer un mode d'emploi pour un gène à travers un procès industrial c'est toute autre chose, comme dans le cas du gène du cancer à la poitrine par une méthode diagnostique. La reproduction naturelle n'est pas interdite par un brevet, ni pour les personnes ni pour les animaux. La seule fois que la reproduction natuelle est interdit par un brevet c'est en regard aux animaux modifiés génétiquement, qu'on ne peut pas reproduire sans licence et, en autre, pour les récoltes modifiés génétiquement.
Le droit de brevet dans sa forme actuelle a ses problèmes, bien sûr. Exactement combien d'applications pourrat-on comprendre dans le brevet? Mais le débat sûr les brevets est un débat si vaste, qui comprend plusieurs autre champs, pas seulement la génétique et la biotechnologie.
Si l'on ne peut pas breveter, les producteurs aurent difficulté a obtenir des gagnes pour une grande parte de la recherche de base. Un nouvel medicament peut couter presque quatre cent millions d'euros à developper et il serait une grave menace au développement de nouvaux medicaments si l'on n'aurat le droit de prendre des brevets sur les genes. Tellement du développement du pharmacologie dépend de notre connaissance d'hérédité génétique.
Posted by Eudoxa at 02:15 PM
May 06, 2004
Patenting life itself
In his Tech Central Station Europe article Patents and Life of May 6th, Waldemar Ingdahl argues that if patents in this area are not allowed, or left ambiguous, much of the research will have difficulties reaching a commercial potential, and will leave Europe lagging behind in the pharmaceutics and biotechnology fields.
Posted by Waldemar at 12:16 AM
May 04, 2004
New thoughts in popular culture
In Japan there has since long had some of the most interesting depictions on the future. The cartoonist Masamune Shirow has produced one of the more thoughtful and interesting ones in the TV-series "Ghost in the Shell: Standalone Complex".
Anders Sandberg tells us about the anime series and points out that a new vision of the future is starting to emerge in popular culture in his article Anime Dreams in the May issue of Reason magazine.
Posted by Waldemar at 11:34 PM