« Astra Zeneca gör fel i att hota med nedläggning | Main | Ethnic pharmaceuticals »

September 09, 2004

Tror vi mer på filmen "Supersize me" och Paolo Roberto än på forskarna?

I dag övervärderar vi exemplets betydelse, det har blivit vår tids vidskepelse

Morgan Spurlocks film "Super size me", samt hans efterapare Paolo Roberto, skapar billig mediabukfyllnad, men de tränger undan den seriösa debatten, utan att kunna erbjuda någon verklig lösning på överviktsproblemet

Riskbedömning är ett område vi människor är både bra och dåliga på. Vi har utvecklats till att undvika risker genom att bedömma dem genom vår intuition, snabbt och känslomässigt, vilket är det mest effektiva sättet om man saknar statistik och referensramar, vilket vi gjorde i vår forntid. Men våra intuitiva bedömningar stämmer ofta inte överrens med verkligheten.

Vi tenderar att övervärdera exempels betydelse. Om Morgan Spurlock och Paolo Roberto mår illa av en obalanserad kost utan motion är det kanske inte så underligt, men det övertygar oss känslomässigt mycket starkare än siffrorna från en vetenskaplig undersökning. Detta trots att anekdoter sällan har något bevisvärde.

Om något hotar oss måste vi få veta om det och vill göra något åt problemet, vilket är bra för tittarsiffror och bevakning av presskonferenser. Vem vill rapportera att något faktiskt –inte– orsakar cancer? Men att något i vår vardag –kan– vara farligt leder till stora tidningsrubriker och att forskare, myndigheter och media indirekt belönas för att utfärda onödiga varningar.

Men när larmrapporterna haglar verkar gränserna skifta hit och dit, och osäkerheten blir stor. När allt verkar farligt är det inte lönt att oroa sig mer. Det är därför folk började äta chips igen bara några veckor efter Livsmedelsverkets larm om akrylamid år 2002. När plötsligt all stekt mat och allt bröd blev riskabelt blev det för mycket att oroa sig för, och matvanorna vann över riskerna. Sådana reaktioner kan hindra oss att ta hänsyn till de stora diffusa problem som övervikt och livsstilsjukdomar utgör.

"Det räcker ju med att inte äta på McDonald’s och annan "skräpmat", luras vi att tro", säger Eudoxas vetenskapsdebattör Alexander Sanchez, "utan att tänka på det komplexa samspelet mellan kaloriintag, motion, genetik och kosthållning. Det är den debatten som borde föras istället för intetsägande exempel av Paolo Roberto & Morgan Spurlock. Supersize the facts!" uppmanar Sanchez.

Eudoxa är en partipolitiskt oberoende tankesmedja med säte i Stockholm, som debatterar frågor inom teknik, medicin, läkemedel, hälsovård och dessas påverkan på samhället. Eudoxa har gett ut rapporter och böcker på svenska, norska, danska och engelska.

För ytterligare information, och kommentarer, var vänlig kontakta

Alexander Sanchez. Telefon 08 83 87 73, mobiltelefon 076 865 34 84, e-post alexander.sanchez@eudoxa.se

Posted by Waldemar at September 9, 2004 03:52 PM