« Heltäckande DNA-register hotar integriteten | Main | En hälsosam framtid »

November 28, 2004

Forskningspolitik på Markoolio-nivå

Av Waldemar Ingdahl

Till europamästerskapen i fotboll år 2004 så framförde Markoolio låten "In med bollen i mål!", en glad hejaramsa som man kunde tralla med i och som de flesta andra Markoolio-låtar handlade om hur Markoolio i en slapstick-liknande situation misslyckades med att vara "cool" (denna gång på fotbollsplanen). Inte den mest intellektuellt högstående musiken, men något alla i TV-soffan kan nynna.

Det är därför tråkigt att se att sex professorer i Svenska Dagbladet Brännpunkt den 28 november, inte riktigt betror allmänheten med att förstå ett forskningspolitiskt resonemang och därför genomgående använder fotbollsmetaforer i artikel och bemämner forskning som "landslag" och "mål".

Det gör debatten otydlig för den oinsatte och misstror allmänhetens intresse för forskningen. Vetenskapen är inte ett "svenskt landslag" som "fixar mål" (tillväxt i ett kortsiktigt perspektiv). Den har betydligt mer universalistiska anspråk och ett annat anslag i sin verksamhet, vilket borde framhållas särskilt som professorerna försöker att framhålla att man inte bara borde satsa på spetsforskningen inom ett fåtal discipliner. Det ger också intrycket att även grundforskningens enda mål är ekonomisk tillväxt.

Genom den hårdare politiska styrningen av forskningens medel de senaste åren så har forskningen blivit tvungen att fylla så många andra uppgifter än vetenskapliga frågeställningar. Den har fått agera som arbetsmarknadspolitisk åtgärd, industristöd och som regionalpolitisk åtgärd. Där ligger en del av ansvaret hos forskarna själva.

När forskare går ut i samhällsdebatten, så slutar deras forskningsrön och deras argumentation alltför ofta i ett förenklat argument om att just deras forskning måste tillföras mer resurser. Det skadar forskningens långsiktiga trovärdighet och överför debatten om forskningsklimatet till att bli en snäv resursfråga. Forskning uppfattas då av politiker och allmänheten som ytterligare ett särintresse bland många andra, vilket instrumentaliserar forskningen.

Det finns en principiell skiljelinje mellan särintressen och gruppintressen.

Särintressen försöker utnyttja statens tvångsmakt, i en demokrati genom majoritetsbeslut, till att den egna gruppen ska få förmåner på andra gruppers bekostnad.

Gruppintressen däremot avstår från detta. De främjar sin egen grupps intressen enbart till att förhindra eller bekämpa att staten diskriminerar den egna gruppen. Ett gruppintresse söker inte favörer, privilegier eller bidrag till den egna gruppen.

Det vore givande för pluralismen och oberoendet i den akademiska sfären om forskningen mer framställde sig som ett gruppintresse. Det skulle också göra den svenska forskningen mer internationellt intressant än vad den är i dag på grund av de skygglappar, och den nationella självupptagenhet, som finns.

Posted by Waldemar at November 28, 2004 03:05 PM