Eudoxa

Notera till exempel hur förhållandet mellan kunder och leverantörer har förändrats. Det var inte länge sedan som det faktiskt fanns en attityd att kunderna hos den fina banken, den exklusiva handlaren eller det myndiga verket skulle vara tacksamma för att få handla där. Dessa kunde låta folk stå i kö och vänta eller med industrialismens logik kräva att kunden skulle anpassa sig till försäljaren. Idag kräver vi service, effektivitet, 24-timmars myndigheter och att vår personliga stil skall tillfredställas.

Som Virginia Postrel påpekar, om stil i sin bok The Substance of Style, så var det först på 1990-talet som breda folklager kunde börja bry sig om att ens ha en personlig stil.

Det säger sig självt när man tänker på att en medelklassman på 1930-talet bara ägde tre kostymer, åtta skjortor och ett extra par byxor- och hans fru nio klänningar. Det var allt man hade i klädväg, för alla tillfällen och årstider, och man köpte nya kläder därför att de gamla hade slitits ut.

När vi jämför detta med idag förstår vi varför kundtjänstens kvalitet kan bli lika viktig som varans.

För många av kunskapsyrkena förändras också relationerna. Där blir arbetsgivaren rädd för att medarbetaren skall ge sig av och sin kunskap med sig. Detta då kunskapsarbetet blir mer abstrakt och svårare att passa in i de mallar som fanns tidigare.

För inte så länge sedan hade poliser, lärare, präster, läkare och politiker en helt annan auktoritet i samhället genom sitt kunskapsövertag- men idag så rivs det kunskapsövertaget då mer och mer kunskap är ett knapptryck bort i det moderna informationsflödet.

När en krävande mediegeneration, uppväxt i överflöd, van att zappa runt och göra saker parallellt blir mer framträdande i samhället kommer de inte att låta sig inrutas i byråkratiska mallar.

Vi har sett början på undergrävandet av auktoriteterna. En gång i tiden satte verkligen journalisten agendan för samhällsdebatten- men Internetutvecklingen (där bloggosfären bara är i sin linda) kommer att öka misstron även mot dessa. När all världens media och många andra alternativ finns en googling bort, varför skall man just sätta sin tillit till just den här auktoriteten? Särskilt när man snabbt kan börja att kontrollera den?

Att behålla sin respekt, lojalitet och auktoritet över hela samhället blir svårare- snarare får man rikta in sig på att nå vissa viktiga segment.

Att samhällsdebatten stannar upp för att politikerna skall hålla valkampanj, och låter mediaskugga falla, kommer att bli mer ovanligt. Genom att politiken har tagit på sig att besluta om så mycket, är det nödvändigt för politikerna som grupp att skapa en egen kultur, där man skolas in. Ingen kan ha kunskap om så många områden, man blir tvungen att gå efter procedurer som man lär sig genom att vistas i den politiska kulturen. Men den politiska kulturen blir då markant som en egen subkultur som framstår som stelbent, långsam och irrelevant för andra subkulturer. Resultatet blir kanske inte politikerförakt som så mycket politikointresse. Detta gäller även storföretag.

Lösningen är att man måste ha tydligare uppgifter, där kan man konkretisera sig för människor, och samtidigt skapa värdegemenskaper. Auktoriteternas fall innebär ideologins pånyttfödelse.

Kanske är Corporate Social Responsibility en sista förhoppning från storföretag att kunna skapa en värdegemenskap med kunder och intressenter på det industrialistiska sättet? Att hitta värden som man hoppas skall passa alla, så att man har en enkel avcheckningslista på föregivet "goda" värderingar.

Tyvärr är kartan betydligt mer komplex än så nu. McDonald's restauranger är av många sedda som ett föredömme inom CSR. Ändå är det ett av de företag som väcker mest aversion. Skälet är att de grupper man försöker att få sympati hos, genom att anpassa sig till deras värderingar, i grunden inte tycker om företagets koncept och inte kommer att bli kunder. Anpassning ses som eftergifter, som borde följas av fler.

Försäljaren måste anpassa sig till kunden, men vilken kunds värden vill man fylla sitt varumärke med? Identitet är inte en checklista, vare sig för politik eller företag.

Ofta har detta nya samhälle diskuterats i termer av "kaos" eller "mogenhet". Det är nog mer korrekt att beskriva det som dynamiskt, och det är nog en större utmaning.