« December 2004 | Main | February 2005 »
January 31, 2005
Francis Fukuyama och de misslyckade staterna
Av Waldemar Ingdahl
Francis Fukuyama: State Building- governance and world order in the twenty-first century. Profile Books, London 2004
Francis Fukuyama startade sin bana med att sätta punkt. I den berömda "Historiens slut och den sista människan" var hans tes att 1900-talets politiska frågor hade avslutats. Den liberala demokratin med en fungerande marknadsekonomi var den sista trovärdiga modellen för politik och ekonomi. Visst finns det variationer, eller misslyckanden, men det är inte fråga om fundamentalt annorlunda system.
Fukuyama har efter "Historiens slut" undersökt vad som formar morgondagens politik, bl.a. områden som tillit i boken "Trust" och genteknik i "Our posthuman future". Hans senaste bok "State Building" är en sammanställning av tre föredrag, men redigeringen är bra och bokens tre delar har en god kontinuitet.
I "State Building" beskriver han problemet med misslyckade stater i världen. Där ser Fukuyama orsaken till problem som AIDS, internationell kriminalitet, korruption, krig och terrorism. I de misslyckade och svaga staterna runt om i världen kan dessa frodas och spridas vidare i en globaliserad värld. Går det att lära ut förmågan att bygga en stark, fungerande samhällsordning?
Fukuyama är inte en innovativ tänkare. Hans fördel som debattör är att han på ett klart och koncist språk samlar de viktigaste strömningarna inom den samtida debatten på ett område, och redogör för dem på ett enkelt och överskådligt sätt, för att sedan komma fram till sina slutsatser. På vissa punkter skulle man kunna väcka upp invändningar, kräva ytterligare några problematiseringar eller önskat att Fukuyama tar upp några fler inriktningar och forskningslinjer- men det är inte några större invändningar.
Dagens forskning studerar institutioner, vilka man före 80-talet inte ansåg betydde något eller bestämdes av ekonomisk och social överbyggnad. Med misslyckade stater menar han att statens institutioner inte alls kan utföra de uppgifter de tar på sig. Ineffektiva stater tar på sig en ambitiös mängd uppgifter de inte kan utföra väl, vilket är fallet i många u-länder. Välstånd kan dock inte skapas om inte staten upprätthåller lagar, utbildning och rättsordning.
Här tar Fukuyama skarpsynt upp något som sällan tas upp i debatten. Många fattiga länder har redan omfattande lagar, regleringar och socialförsäkringar, fast bara på pappret, då kapaciteten att följa dem inte finns. T.ex. har Brasilien problem med ett mycket omfattande pensionssystem som bara kommer den lilla medelklassen till del, det enda samhällssegmentet som staten orkar upprätthålla sina åtaganden för.
Fukuyama anser inte att staten måste minska för att ekonomin skulle kunna växa utan, i likhet med t.ex Fareed Zakaria, menar han att staten måste börja koncentrera sig till rätt områden. När man började att reducera staterna i många u-länder under 90-talet räknade man inte med att de ofta hade en tudelad struktur: en rationell statsadministration kopierad efter väst, men underställd en ledning som agerar efter gamla oligarkiska principer vars position bygger på att kunna utdela privilegier till sina gunstlingar. När man krävde att u-länderna skulle skära i statens storlek och kontrollera utgifter- så skar man i den moderna staten för att behålla privilegiesamhället.
Bindningarna till detta privilegiesamhälle, menar författaren, är starka. Varje ny ledning ser att det inte finns pengar till några nya program, bara till att lappa och laga i de som redan existerar. I denna situation frestas ledningarna att ge avkall på försvar, rättsväsende och infrastruktur och därmed är den misslyckade staten ett faktum.
Fukuyama förkastar tanken på statvetenskapen som en exakt vetenskap som naturvetenskapen. Nationalekonomin står närmast detta ideal, därför blev den alltför inflytelserik. Istället bör man inte se på institutioner som enhetliga organismer, utan mer som kulturer med sin egen sociologi. Här navigerar Fukuyama skickligt igenom de många teorier som finns på området, och finner de väsentliga dragen för en god policy. Lagstyre, inte politiska planer, skapar en kultur inom staten för transparens och effektivitet. Formella övervakningssystem innebär stora kostnader för svaga stater, så risken för att informell övervakning av värderingar och normer leder till fara för korruption motverkas bäst genom att beslut tas på rätt nivå med lokal kunskap. Tankarna liknar den peruanske ekonomen Hernando de Sotos nya bok "Kapitalets mysterium" så ett tankeskifte inom den intellektuella världen är på gång.
Man har försökt introducera begrepp som "best practice" i u-ländernas administration, efter internationellt satt standard, men den begränsade rationaliteten i deras organisationer gör det omöjligt att finna ett optimalt sätt att verka. Samtidigt får inte detta leda till en förevändning för att hävda att dålig och korrupt administration skulle vara en lokal sedvänja. Istället förklarar Fukuyama att man bör koncentrera sig på att undvika "worst practice", ta lärdom av exempel på hur man inte bör göra.
Den sista tredjedelen av boken utgör hans exempel på hur man inte bör göra. Det är USA:s statsbyggen i Afghanistan och Irak. USA lade upp en alltför omfattande plan, och målen blev otydliga och toppstyrda.
I förhoppningen att starta en demokratisk dominoeffekt i Mellanöstern-regionen tog man på sig uppgifter man knappt klarar av hemmavid. Man borde ha förutsett att plundring och civila oroligheter i stor skala skulle kunna förkomma när man sopade bort den gamla autokratiska strukturen under Saddam Hussein, och koncentrerat sig på att skapa lag och ordning först.
Fukuyama tar också upp att USA agerat för ensidigt, utan att ha byggt upp ett tillräckligt nätverk bland andra länder som stöd för sina handlingar. Det kan man hålla med honom om, men frågan är om detta nätverk verkligen hade låtit sig göras med bl.a. de ovilliga Frankrike och Tyskland? Någonstans här pekar boken på att nya säkerhetspolitiska tankar bör komma fram, men denna intressanta tanke utvecklas tyvärr inte tillräckligt mycket.
Bokens vandring i det samtida tänkandet är givande och lärorik i sig, ofta med nya slutsatser för en svensk läsekrets. Dess kritik av USA:s utrikespolitik startade en stor debatt under hösten, vilken lär fortsätta efter president Bushs installationstal nyligen.
"State Building" är som sagt inte ett innovativt verk. Det är lite kortfattat och lättöverskådligt, främst beroende på att det är en sammanställning av tre föredrag. För en intresserad allmänhet är den mycket bra, men boken kan även vidga vyerna för både den svenska samhällsdebatten och statsvetenskapen, där Fukuyama idag blir lite för mycket av en radikal innovatör snarare än den sammanställare han egentligen är. Men som så många gånger annars med Fukuyama lägger han en god grund från vilken många intressanta debatter kan komma.
Posted by Waldemar at 04:09 AM
Farligt att minska på forskningen
Av Waldemar Ingdahl
Artikeln har publicerats i Computer Sweden (31/1)
Det skärs ned på forskning om användningen av IT, både av företag som Nokia och Ericsson, men även av universitet och statliga institutioner. Detta är en bekymrande utveckling som borde stämma till eftertanke.
Många har tvingats spara den senaste tiden, men en av anledningarna kan också vara att IT, som så många andra tekniker av idag (general purpose technologies, där biotekniken och nanotekniken är två andra exempel), är en teknik som i sig själv skapar utrymme för många nya applikationer på så många varierande områden- och i samverkan med andra tekniker att dess applikationerna stämmer över ett brett flertal discipliner.
Minskningen av forskningen kring IT-användningen pekar på faran med forskning ledd av expertpaneler. Uppföljning saknas. Då expertpanelerna som väljer ut vad som betonas byts ut, kommer nya slutsatser i varje ramprogram,nya områden betonas, och plötsligt ägnar sig alla mer lättrörliga forskare åt dessa. Vilket lämnar tidigare intressanta fält isolerade, även om mycket forskning fortfarande behövs eller skulle ge utdelning. Men de är inte "sexiga" längre, området har spätts ut av irrelevant forskning och intrycket är att man har gjort sitt jobb, nu är det bara dags att tillämpa.
Vi behöver förstå mer om just tillämpningen av den nya tekniken, hur vi kan använda den för att bli mer produktiva, minska kostnader och höja kvaliteten i tjänster och organisationer. Samt kanske svårare, förstå de nya riktningar som tekniken kan ta oss i. Vem hade hade t.ex. trott att bloggar plötsligt skulle sätta sin prägel på mediebranschen? Ännu år 2005, kan man läsa utvärderingar av IT som till sin form har boomårens mystifierande karaktär om hur IT integreras i sjukvård, skola och företagens vardag.
Det är genom forskning kring användningen av IT som vi kan realisera teknikens värde: information handhas av människor och det räcker inte att bara koncentrera sig på maskinerna. Det är först då som vi kan skapa det innehåll i maskinerna som ger dem dess värde.
Posted by Waldemar at 03:20 AM
January 27, 2005
Hur ser den amerikanska abort- och stamcellsdebatten ut egentligen?
Ofta får vi i den svenska debatten intrycket att aborträtten och stamcellsforskningen håller på att förbjudas i USA. Stämmer den bilden? Är det rimligt att använda Sverige som ett föredöme för USA i dessa frågor? Eller debatterar vi utifrån en nidbild av USA? Lene Johansen utreder frågan i sitt Amerikabrev Abort och stamcellsforskning i USA- så som den ser ut, och pekar på hur vi skulle kunna dra nytta av den amerikanska debatten.
Posted by Waldemar at 02:09 PM
January 26, 2005
Corruption hurts consumers
By Lene Johansen
I have long claimed that Norway is one of the most corrupt countries in the world. Corruption in Norway is often based upon personal contacts and favors is what change hands. Being a former politician in the system my self, I have used my contacts to change decisions made by the government administration.
The exchange of large sums of money is more rare; but Norway's major business newspaper broke an interesting example of monetary corruption last Saturday. Norwegian food retail has long been heavily monopolized were consumers are stuck with low quality products, few opportunities to choice and high prices.
DN explained why in their Saturday feature that exposes what kind of money suppliers have to pay to even get into the store. Fees to block out competitors, fees for shelf space, marketing fees, and fees and gifts for unknown reasons and recipients are all expected and required. Most of the major fortunes made in Norway the last 20 years are in food retail.
The corruption has an impact in the supply chain as well. In an effort to challenge the monopoly on dairy production held by the farmer's cooperative, TINE, a small diary have fought in courts and stores for several years to provide competing dairy products. Only a few months ago, they where thrown out of a major retail chain because TINE coughed up more money than they could. The little dairy could not reach the customers that wanted to buy their product, even if the products where selling.
At some point, Orkla held the distribution rights to 80 percent of the major name brands in grocery retail. This was before the emergence of the major grocery chains, and they must have wielded quite a bit of power over the small retail stores. I am not sure what percentage they have today, but the emergence of the retail chains and Norway's entry into the European Economic Cooperation zone has probably shifted the balance somewhat.
The corruption and the market concentration are providing consumers poorer service and selection. My husband used to joke that he would take me to Price Chopper grocery stores instead of the amusement park, Worlds of Fun, when he wanted to entertain me.
I could spend hours in the grocery store after I moved to America, just discovering the different products. The selection was mind boggling to someone that came from a country where the retail stores would market themselves as being cheap because they only had 1000 different items to sell.
Most of the urbanites in Oslo seldom shop at the chain retail stores. We would head down to the neighborhood immigrant stores. Those stores are run by proprietors of Turkish, Pakistani, and Vietnamese decent, and have all the vegetables, meats, cheeses, fresh breads, pasta, and canned goods that your heart may desire. That is not an option if you live outside of Oslo, even though several of the major cities are starting to have similar stores at this point.
The Norwegian business community is secluded from the public in a way that is unimaginable to most Americans. Americans that have done business in Sweden or Norway are quite familiar with this feature of Scandinavia enterprise though. When the business community becomes less transparent, it becomes possible for crooks to turn a fast buck at the cost of customers and stockholders. That is what DN exposed.
New chapters in the grocery graft are exposed in the paper every day. Thursday's edition contained a word-by-word transcript from a clumsy lawyer that was hired to smear one of the newspaper's sources. The company should have hired some of my friends in the PR industry instead, because he was spending time saying that the graft had never happened, but that they had put in place reforms to fix the problem. Is it possible to be clumsier in a PR situation?
Regardless, DN deserves kudos for breaking the story. There is little investigative journalism in Norway as it is, and with most of the newspapers focusing on "news you can use" and features on consumer issues and lifestyle, good hard news is hard to come by in my old country.
Posted by Waldemar at 10:00 PM
January 25, 2005
Anders Sandberg talade om RFID och etik
Den 25 januari talade tankesmedjan Eudoxas Anders Sandberg på konferensen Radio Frequency IDentification - ökad affärsnytta för behovsstyrda och hållbara investeringsbeslut.
Anders Sandberg diskuterade vilka risker som finns kring användningen av radiofrekvenstaggar (RFID) för den personliga integriteten och berättade hur man skapar man en tydligare bild av problematiken för att undvika att känslig information används på fel sätt.
Han tog också upp vilken information och statistik som kan vara skadlig för företag och för tredje part, samt hur kan man skydda affärsprocessens alla intressenter genom att utveckla en proaktiv strategi för behandling av känslig information.
Posted by Waldemar at 12:30 PM
Nobody likes REACH
by Waldemar Ingdahl
On Thursday January 20th, the European Parliament held a hearing regarding REACH, the EU Commission's proposal for a new chemicals policy. Few have grasped the consequences of REACH due to the sheer complexity and ambition with the proposal.
All enterprises using a chemical exceeding one tonne in volume are required to have it registered and evaluated. This process is bureaucratic, cumbersome, expensive and harmful for small & medium sized enterprises since it requires following a flow chart of 60 boxes covering two entire pages.
Why are enterprises now to play the role environmental protection agency? Why should the costs of business be increased by this. Quite simply, really. The sheer size of regulation encoded in REACH would be very costly for the governmental agencies to enforce their own regulations. But saving these costs makes REACH more uncertain and of course disadvantages small and medium sized enterprises that do not have the money for all this administration. The testings for REACH will certainly decrease research and development in European industry- not exactly something that is line with the Lisbon Agenda.
Chemistry is considered by most as distant, artificial, hazardous and as a well defined subject. Actually, REACH regulates all kinds of production and thus everyday consumer goods. It does not, for instance, exempt pulp, iron ore or even the use of regular table salt from testing. This since it is the amount of a substance that decides if it must be registered, not the its detrimental health risks.
Does REACH decrease the opportunity to compete for environmentally friendly European industry in respect to, for instance, the far less environmentally friendly Chinese industry? If this is the case, both the environment and the welfare of the Europeans stand to loose from the proposal. Time is clearly due to simplify and reducing the scope of REACH.
This especially since it became clear in the parliamentary hearing that nobody, neither those supporting or opposing REACH, are happy with the present compromise.
Posted by Waldemar at 12:12 PM
January 24, 2005
Lessons from the Swedish tsunami disaster
In his Tech Central Station Europe article Sweden's Helplessness of January 24th, Waldemar Ingdahl tells how the tsunami disaster exposed structural flaws in a supposedly perfect system
Posted by Waldemar at 10:05 AM
Regeringens lagförslag skadar upphovsrätten
Ett upphovsrättsförakt hotar efter att lagrådet godkänt ett regeringsförslag
Den 20 januari kom efter lång tids väntan lagrådsremissen till regeringens förslag om upphovsrättsreform. Det kritiserade förslaget står oförändrat och är det som regeringen nu tar ställning till. Detta lagförslag innehåller försämringar av konsumentens rättigheter och skadar även upprätthållandet av upphovsrätten.
Lagförslaget minskar utrymmet för tillåten privatkopiering. Det blir olagligt att avlägsna tekniska kopieringsskydd av olika slag eller att kopiera en skiva åt en arbetskamrat eller annan bekant. Likaså blir det olagligt att ladda ner musik eller andra filer från Internet om den som laddar ner insett eller bort inse att musiken inte lagts ut lovligen.
Förslaget innehåller regler om höjda skatter (det kallas ersättning men är en skatt) på alla varor som lagrar olika typer av rättsligt skyddade verk. Kassettskatten har utvidgats till mp3-spelare, dvd-skivor och andra varor för digital lagring. Förslaget innehåller regler om höjda skatter (det kallas ersättning men är en skatt) på alla varor som lagrar olika typer av rättsligt skyddade verk. Kassettskatten har utvidgats till mp3-spelare, dvd-skivor och andra varor för digital lagring.
Lagförslaget innehåller inga regler om hur intäkterna från den utvidgade kassettskatten skall fördelas eller hur dessa skall redovisas. Istället sänds pengarna direkt till rättighetsinnehavaresällskapen för fördelning. Om kassettskatten höjs vore det rimligt att ställa stränga krav på sällskapens redovisning av användningen, det handlar ju om våra skattepengar.
Ansvaret för att upprätthålla lagen överlåts således till en ny sorts privatjustis som rättighetshavarna själva förväntas organisera. Lagstiftaren kapitulerar!
Det finns goda skäl bakom upphovsrätten. Rättighetshavarnas företrädare och lagstiftaren borde kunna förklara motiven bakom den, och varför dagens upphovsrätt skulle vara en legitim avvägning mellan upphovsmannens intresse av ersättning och samhällets intresse av fria informationsflöden.
"En ny upphovsrätt som klarar legitimitetsprovet och upplevs som rimlig har en plats i samhället" menar Waldemar Ingdahl, grundare och VD för tankesmedjan Eudoxa. "Regeringens dåliga lagförslag och ovilja att garantera rättigheter den delar ut leder till ett upphovsrättsförakt lika förödande som piratkopieringen".
Eudoxa är en partipolitiskt oberoende tankesmedja med säte i Stockholm, som debatterar frågor inom teknik, upphovsrätt och naturvetenskap och hur de påverkar samhället. Eudoxa har gett ut rapporter och böcker på svenska, danska och engelska.
För ytterligare information, var vänlig kontakta
VD Waldemar Ingdahl . Telefon 08-83 87 73, mobiltelefon 073-981 86 14, e-post waldemar.ingdahl@eudoxa.se
Posted by Waldemar at 12:14 AM
January 21, 2005
Paolo Roberto ute ur fetmadebatten
Av Waldemar Ingdahl
Igår visade TV3 den andra delen i Paolo Robertos dokumentärserie.
I det första programmet så gjorde Paolo Roberto ett ointressant experiment där lärdomen blev att om man äter en massa fet mat konstant utan motion, så mår man dåligt. Detta uppblandat med offerjournalistik och plattityder om den så kallade "sockerlobbyn", satt på agendan av en järntriangel formad av ett samarbete mellan kändisskap, media och industri.
Nu skulle Roberto bli av med sina kilon, vad hände då?
Roberto mådde dåligt, vilket är naturligt när man radikalt ändrar sina kostvanor och livsstil från elitidrottsman till bulemiker. Det hade varit konstigt om han inte gjort det. Hur usel Robertos diet var visades tydligt att han gick ned 4 kilogram bara av att sluta med den.
Nåväl, att jo-jo bantning inte är bra och kroppen är genom evolutionen högeffektiv på att behålla energi, är hyfsat etablerat i debatten. Mer problematiskt är att vi lockas att tro att det räcker med att inte äta "skräpmat" utan att tänka på det komplexa samspelet mellan kaloriintag, motion, våra gener, vår neurologi och kosthållning. Gisela van der Stern Wallin hade rätt i sin intervju i att det inte finns någon "bra" eller "dålig" mat.
Roberto visar iallafall att det inte finns några genvägar: man måste äta rätt och motionera rätt för att uppnå den kropp man vill ha (sedan är det en annan fråga vilken kropp man vill ha)
Men varför har dessa två rätt intetsägande dokumentärer fått så stor uppmärksamhet? Till stor del beror det på att fetmadebatten egentligen inte handlar om mat, utan om sociala mönster, klassmarkörer och biopolitik- vilket vi på tankesmedjan Eudoxa tog upp i vår rapport Maten, samhället och ansvaret.
Bantningsindustrin är dock en storindustri. Förvisso visar Roberto att en del metoder inte är seriösa eller inte är effektiva, men det är uppenbart, som många gånger annars att det finns en järntriangel mellan kändis, media och företag som skapar upp en nyhet. Det blir mycket tydligt i Aftonbladets artikel skruvar intresset för Roberto för att Vågmästaren den 18 januari där det är uppenbart att Aftonbladet säljer in sitt eget bantningsprogram Viktklubben som råkar vara det enda program som Roberto rekommenderar.
Som sagt, det finns inga genvägar. I slutändan måste vi återbekanta oss med att ta ansvar för att uppnå den kropp vi vill ha. Det kan varken Paolo Roberto, Stephan Rössner, Folkhälsoinstitutet eller livsmedelsindustrin göra åt oss.
Posted by Waldemar at 11:55 PM
January 20, 2005
The pride of GM India
Av Waldemar Ingdahl
Sedan vi arrangerade ett seminarium om bioteknik där Indiens ambassad medverkade har vi på tankesmedjan Eudoxa hållit ögonen öppna för hur den indiska bioteknikindustrin utvecklats. De senaste åren har dess utveckling varit spektakulär.
Numer är Indien en av de stora aktörerna, särskilt när det gäller transgena grödor och odlar nu tillsammans med tidigare stora aktörer som USA, Kina och Brasilien mer än 50 000 hektar genmodifierade grödor. Mellan 2002 och 2004 så ökade man enbart sin odling av Bt bomull till den fenomenala arean av 500 000 hektar!
Genmodifierade grödor börjar att bli en stor marknad. År 2004 uppskattade Cropnosis att värdet globalt var på USD 4,7 miljarder, vilket är 16% av den globala frömarknaden på USD 30 miljarder. Värdet för genmodifierade grödor uppskattades år 2003 totalt till USD 44 miljarder där Indiens andel sålunda börjar bli avsevärd. Det finns dessutom plats för än mer tillväxt- uppskattningar pekar på en global marknad till ett värde av USD 210 miljarder redan år 2015- där de indiska produktivitetshöjningarna beräknas bli 20% mot EU:s på 10%
Sedan 1996 har det ackulumerade värdet av indisk bioteknikindustri stigit till USD 24 miljarder, och Indien fortsätter att storsatsa med USD 25 miljarder per år.
Senast nu i dagarna så tog indiska forskare fram en ny proteinberikad potatis så återväxten går framåt. Det kommer att bli svårt för EU-länderna att få tillbaka det momentum som man förlorade genom det långa moratoriet som hävdes först förra våren. Men som sagt, det kanske är u-länderna som bioteknik kan göra mest nytta genom att lyfta Indiens folk ur fattigdomen.
Posted by Waldemar at 05:37 PM
January 18, 2005
Mangroveträsk eller människor?
Av Waldemar Ingdahl
Miljörörelsen har varit duktig på att dra nytta av flodvågskatastrofen i Asien.
Vissa, som Greenpeace i storbritanniens direktör i en intervju för tidningen The Independent två dagar efter tragedin, hävdade att katastrofen var "No one can ignore the relentless increase in extreme weather events and so-called natural disasters, which in reality are no more natural than a plastic Christmas tree".
Tom Juniper, direktör för Jordens Vänner (Friends of the Earth) sade till samma tidning: "Here again are yet more events in the real world that are consistent with climate change predictions". Här försöker man att hänföra katastrofen till klimatförändringar, men tsunamin orsakades av en jordbävning (som är en riktig naturkatastrof inte en "så kallad") har inget med klimatet att göra.
Här i Sverige har miljörörelsen varit mer försiktig, man förstår att man skulle kunna väcka upp många upprörda känslor om man tog upp den felaktiga kritiken ovan. Istället skjuter man in sig på att kustområdena i Sydostasien används av människor.
Svenska Naturskyddsföreningen (som enligt sin ordförande Mikael Karlsson försöker att ha ett miljölarm i månaden) passar in katastrofen i sin kampanj mot räkodlingar men frågan är om verkligen mangrove skulle ha skyddat mot en tsunami av de enorma dimensioner som flodvågen hade. Dessutom drabbade flodvågen de områden värst där människor bor (exempelvis staden Banda Aceh) och turistområdena (se mer nedan). Räkodlingar är en viktig näring för området, och att i detta läge, börja mana till bojkotter kan förvärra det svåra läget för många då inte kan börja att livnära sig igen.
Liknande tankar återfinns i Hjälp kan också skada, en debattartikel i Svenska Dagbladet den 11 januari. Lindén och Wilhelmsson anser att biståndet måste riktas om och inte stödja återuppbyggnaden av fiskeflottor samt flytta bebyggelse från stränderna. Vad Lindén & Wilhelmsson verkar bortse från är att de drabbade länderna är fattiga, och att katastrofen blivit än mer fruktansvärd p.g.a. detta.
Bakom dessa argument finns misstanken om en annan anledning- nämligen att det man anser fel är att stränderna har använts och omformats av människorna i området. Att tsunamin borde leda till att de återbördas till sitt naturliga tillstånd, "fria" från turism, fiske eller bebyggelse.
Det bästa för de drabbade områdena vore om de kunde istället tillåtas av de rika länderna att utvecklas. Mer klåfingrigt bistånd kan verkligen vara "en hjälp som skadar".
Posted by Waldemar at 05:38 PM
January 17, 2005
Är energiproblemet ett annat än det vi tror?
Av Waldemar Ingdahl
Peter Huber och Mark Mills har släppt en mycket intressant bok som heter The Bottomless Well: the Twilight of Fuel, the Virtue of Waste, and Why We Will Never Run Out of Energy.
Provokativt pekar Huber & Mills på att kostnaden för energi har mindre och mindre att göra med kostnaden på bränslet. Kostnaden beror istället alltmer på utrustningen med vilken bränslet raffineras och bearbetas. Detta då energi alltmer används för att framställa och bearbeta bränslet självt, inte till energiförbrukning. Därför är det bra att "slösa" med energi. Genom bättre utvinningsmetoder och innovationer så återfinns alltfler energikällor.
Att försöka begränsa energikonsumtionen kommer inte bara att göra det svårare att förbättra människors livsvillkor det kommer också att inverka på energikonsumtionen negativt, då man mister incitamentet för att utveckla mer effektiva användningar av energin.
En intressant och tankeväckande bok som är väl värd att läsa.
Posted by Waldemar at 03:09 PM
January 14, 2005
Dog Kyoto-protokollet i Buenos Aires?
Av Waldemar Ingdahl
Artikeln har publicerats i Mariestads-Tidningen (17/1) och Gotlands Allehanda (18/1)
Den första fasen av Kyoto-protokollet för minskning av växthusgaser mellan åren 2008-2012 var avsedd att följas av nya faser, då åtgärderna i den första fas kommer att ha för liten effekt på klimatet. Det har både anhängare och kritiker varit eniga om.
Men Kyoto-protokollet kanske inte följs av fler globala avtal när det upphör 2012. Detta då EU-medlemmen Italien vid toppmötet i Buenos Aires förra veckan nu ställt sig med USA, Kina, Indien och de flesta u-länder så har EU isolerats i klimatpolitiken och inga nya faser kommer att följa.
Italiens miljöminister Altero Matteoli förklarade att det vore bättre att sikta på frivilliga klimatavtal, då det ändå är orealistiskt för EU att gå vidare ensamt. Dessa länder förstår att de orealistiska begränsningarna av utsläpp enligt Kyoto hade lagt ett ordentligt hinder för ekonomisk tillväxt och global utveckling.
Till saken hör att Italien dessutom inte kan uppfylla målen för att reducera sina utsläpp. Spanien sitter i samma sits, Grekland har inte ens en gjort upp en plan ännu. De flesta EU-länder missar sina mål- de som klarar målen är de länder som litar mest till kärnkraft för sin energiförsörjning.
Kyoto-protokollet kräver att i-länderna skall minska sina utsläpp av växthusgaser med 5,2% mot basåret 1990:s utsläpp. Då de utvecklade länderna står för ungefär 50% av de globala utsläppen skulle detta betyda en säkning på 2,6% netto. Det är nästintill ingenting, det tar stora resurser från viktigare problem som att till exempel bekämpa lokala miljöproblem och sänker tillväxten för EU (en tillväxt på bara 0,4% år 2003). 2050 beräknas u-länderna stå för 75% av de globala utsläppen av växthusgaser, även om EU eliminerar sina utsläpp helt och hållet (och skrotar industrisamhället) skulle inte utsläppen minska.
Ökade kostnader för företag i EU har minskat deras konkurrenskraft. Det var därför som direktivet om handel med utsläppsrättigheter infördes, för att göra utsläppsminskningen kostnadseffektiv. Direktivet kommer träda i kraft 2005 och ger företag möjlighet för att sälja överblivna utsläppsrätter.
EU måste faktiskt skaffa utsläppsrätter utanför unionen, annars kommer inte EU att kunna hålla uppsatta mål. Därför så uppvaktade man Ryssland för att få dem att skriva under Kyoto-protokollet och delta i handeln.
Rysslands president Vladimir Putin har gjort en mycket god affär genom att skriva under Kyoto. Först säljer man ryska utsläppsrätter dyrt till EU, som inte klarar sina egna uppsläppsmål. Man hade ändå sparat utsläppsrätter för att sälja till USA i första hand, men USA gick inte med. När Ryssland genom sin snabba tillväxt (7% årligen) kommer att behöva fler utsläppsrätter till sina egna industrier 2012 så har ändå Kyoto-protokollet kollapsat.
Begränsningen av handeln med utsläppsrätter till enbart Europa innebär att USA:s strategi av teknikdriven begränsning av växthusgasutsläppen genom effektiviseringar och att stödja tillväxt i utvecklingsländerna blir långt mer intressant. Det är nu USA och dess partners som är drivande i klimatfrågorna.
Historien kommer nog att minnas klimatkonferensen COP-10 i Buenos Aires som det tillfälle som det blev allmänt erkänt att Kyoto-protokollet var en återvändsgränd och mänskligheten valde att istället möta de eventuella klimatproblemen genom ny teknik, utveckling och framsynthet. Klarar den svenska regeringen av att möta det nya läget?
Posted by Waldemar at 06:57 AM
January 12, 2005
The final days of a monopoly
In his The Pulse article Monopoly Headaches of January 12th, Anders Sandberg talks about the Swedish government monopoly on the retail of pharmaceuticals and how the European Court of Justice may soon open up the market for competition
Posted by Waldemar at 11:08 PM
January 11, 2005
Winning the stem-cell debate
By Lene Johansen
The scientific community suspects that they have found the philosopher's stone, the substance Renaissance alchemists thought was the source of longevity and good health.
We all carry the substance inside our bodies, it is called stem-cells.
These cells are undiversified cells that can mature into any cell in the human body. Stem-cells are found in the tissue of every human, but these so called adult stem-cells does not have the same ability as the embryonic stem-cells which was isolated by scientists at the University of Wisconsin seven years ago.
Adult stem-cells are limited to mature into the tissue they originated in, and we have only identified where to find them for a few of the major tissue groups in the human body. Medical therapy using adult stem-cells has been in use for decades now through bone marrow transplants and blood transfusions. There is little or no controversy surrounding the use of these.
When the embryonic stem-cells were isolated in 1998, the discussion on whether federal research funding should be permitted to go to research that involved destruction of human fetuses have raged in National Institutes of Health, Department of Health and Human Services, and the on Capitol Hill since the beginning of President Clinton's first term in office.
President Clinton asked for advice from NIH on the issue when he took office, but preemptively decided to prohibit such funding when NIH was about to recommend it in 1995. Congress followed suit with a legislative ban in 1996. These bans only ban federal funding of research on human fetuses; they do not ban the actual research.
When President Bush decided to permit funding on embryonic stem-cell research for the first time in August 2001, it was a decisive set back for the lobby which had worked so hard to ban research on human fetuses for more than a decade. This lobby includes organizations like Catholic Conference and Right to Life and they define the destruction of a human embryo, whether it is a two-celled organism or a baby a full gestation, as infanticide.
When pro-life lobby got involved in the issue, the coverage of stem-cells became less expert driven. The conflict between those who thought that embryonic stem-cells was infanticide and those who thought this would improve the quality of life for patients suffering from debilitating and mortal diseases emerged in the media.
On the opposite side of the fence from the pro-life lobby, there was a different opponent than during the abortion debate 30 years earlier; this time the pro-life lobby met patient organizations, the biotechnology industry, and other advocates of medical science.
Bush' decision in 2001 have changed the arena where the battle is being fought. Most of the members of Congress do not have support among their constituency to ban the research or the funding. As many as 73 percent of the American population supports using embryos left over after in vitro fertilization according to a poll conducted by Harris Interactive in June 2004. The numbers are consistently high across the board independent of political or religious affiliation.
Many of the same members are also dependent on the pro-life lobby for campaign funding and volunteer staffing. These members of congress are stuck between offending their constituency or lobby groups that support them. It would be in their interest to not have to make a vote on the issue, in order to avoid offending any of them. The President did these members a favor, when he took the issue out of their hands with his 2001 decision to fund stem-cell research on the lines that where available through NIH at that point.
The political battle over stem-cells are currently being fought on the state level, and is disguised as bills to prohibit human cloning. These bills would not be controversial if they had only prohibited reproductive cloning, but most of the bills that have been proposed so far also prohibits so called therapeutic cloning or nuclear transfer which many scientist consider essential to developing stem-cell therapies for clinical use.
Arkansas, Iowa, Michigan, North Dakota, South Dakota, and Virginia has passed bills that prohibits human cloning for any purpose. Rhode Island and California prohibits reproductive cloning. Louisiana, Maine, Massachusetts, Minnesota, and Pennsylvania have laws in effect that may be interpreted to prohibit research on human fetuses if the fetus will be harmed in the process. New Jersey is the only state that explicitly permits cloning of human embryos for research purposes, but the law prohibits reproductive cloning.
Unlike the federal bill, which regulates what federal funds can be used for, the proposed cloning bans on the state level prohibits the procedure of nuclear transfer, regardless of who is footing the bill. The medical research community are keeping a vary eye on the state legislature in their home state, and considering back up moving plans.
The bill has been on the table in other states as well, but the representatives in the state general assembly is stuck in the same conflict of interest as their colleagues on Capitol Hill and have stalled the bill in committee for the last sessions. Some of the states to watch this spring where this battle will come to a head include Kansas and Missouri.
Missouri has two prominent medical research facilities which has a big stake in a possible ban on cloning. Stowers Institute for Medical Research in Kansas City is the second largest private research endowment in U.S. and they have threatened to move their work to a different state if the bill should be enacted.
Washington University in St. Louis is expecting an FDA approval for clinical trials on stem-cell based treatments of Leukemia. They have also showed promising results in using stem-cells to regenerate neurons in rats with severed spines. The late Christopher Reeve was paying close attention to their work. Washington Universoty is second of the list of research institutions that receives federal funding for their research via NIH.
On top of having to fight local battles against bills that will effectively prohibit research that the scientists feel is essential to help sick people, all of the states that want to encourage economic development in medical biotechnology also face the infamous Ballot 71 in California. Californian voters passed the ballot that initiates a new state agency to fund stem-cell research and permits the state to take on a 3 billion dollar bond to fund the agency in the Nov. 2 election.
The 3 billion dollars will be doled out by the California Institute for Regenerative Medicine over the next 10 years, and California hopes to draw researchers and entrepreneurs to the state through this measure. The board of 29 members appointed by various state agencies was only constituted on December 13th, and little is known about their plans for the new state agency. Rumors about scientists that had received recruitment letters started flying in the middle of November already, but I have yet to find anyone who has actually seen one or know of someone who has received one.
Personally I expect President Bush to remove the limitations on the federal funding by the end of his second term in office, politically he cannot loose anything by maintaining them and by that time it will be politically unwise to retain the limitations. As clinical treatments based on stem-cells become available, there will be a need for stem-cells that will not be rejected by the patient. The federal lines have all been cultivated with mouse cells and cannot be used for clinical treatments anyway.
The states that chose to pass bans will see a flight of research staff like Michigan has seen since they passed the bill. The ban may not affect any current research in the state, but such a ban would signal a climate that is not friendly to scientific inquiry. Regardless, the general assemblies that are meeting this spring will be interesting in regards to stem-cell research.
Posted by Waldemar at 06:59 PM
January 10, 2005
Nyårshälsning från VD
Det är nu dags att summera år 2004, ett år där vi satsade på att nå ut bättre via internet, genom att Anders Sandberg startade Andart, genom Byline: Lene Johansen och sedan den 4 oktober en ny design på hemsidan.
Genom att använda bloggverktyget Movable Type har vi lättare kunnat uppdatera hemsidan och få bättre statistik över antalet besökare. Vi kunde nu se att sidan under året haft runt 9.900 unika besökare.
Vi har sammanlagt fått 183 artiklar publicerade i svenska och utländska tidningar och tidskrifter. Bland dessa återfinns titlar som Daily Telegraph i London, The EU Reporter, Dagens Nyheter, Dagens Media, Liberal Debatt, Upsala Nya Tidning, Svenska Dagbladet, The Columbia Missourian i USA, Ny Teknik, Dagens Industri, tidskriften Reason, italienska L'Avanti!, TCS Daily, tidskriften The Sprout i Bryssel, tidskriften Smedjan, Axess, Nerikes Allehanda, Östgöta Correspondenten samt Computer Sweden för att nämna ett fåtal.
Den kanadensiska tankesmedjan Frontier Center for Public Policy ombedde oss att skiva en artikel för deras räkning om nanotekniken.
Den danska tankesmedjan Copenhagen Institute ombedde oss att skiva en artikel för deras räkning om uppfinnaren Poul la Cour och vindkraften.
Under året började Anders Sandberg att skriva krönikor om hälsa- och sjukvård på tankesmedjan Centre for the New Europes webbtidning The Pulse.
Eudoxa har varit med i 13 intervjuer och tidningsomnämnanden i både Sverige och utlandet. Här märks exempelvis titlar som Dagens Industri (där vi pressade miljöminister Lena Sommestad till att gå i svarsmål om klimatpolitiken), The Cato Institute, The Hudson Institute, The Taipei Times, The Japan Times, The Bangkok Post, The Pakistan Observer samt The Hindu Business Line.
Företrädare för Eudoxa har 2 gånger framträtt på TV: på Sveriges Televisions "Debatt" och på Utbildningsradion UR.
Under året har vi medverkat 2 gånger på radio dels på Sveriges Radio Vetenskapsradion och dels på amerikanska KBIA.
Vi är mycket glada att vårt arbete letat sig in i akademiska verk hos ICP- ANACOM och hos Amsterdam Computer/Law Institute.
Vi har skrivit en rapport om framtidens teknik för Svenskt Näringsliv samt The Swedish model, an example for Switzerland?
Vi har själva gett ut rapporterna Nanotechnology: Losing the Revolution, De egenmäktiga gudarnas död och debattens återfödelse om gen- och bioteknikdebatten i Sverige under 2000-talets första år, Let's Stand Up and Shout! som vann en nominering till Sir Antony Fisher International Memorial Award 2004, Autonomy, Loyalty and Trust in the World of Machines samt essäsamlingen Maten, samhället och ansvaret- en tyngre debatt.
Vi hade äran att bjuda in Virginia Postrel som föreläsare och vi anordnade ett seminarium om fetmaepidemin.
Vi har anlitats som talare av IT-universitetet i Köpenhamn, The University of Toronto, Handelshögskolan i Stockholm, Brysselmoderaterna, The PSCIs Biocomputing Workshop och Konstfack.
Vi har bland annat bjudits in som deltagare till Europeiska Unionens konferens Converging Technologies for the European Knowledge Society (CTEKS), Kristdemokraternas seminarium "Lagreglering av stamcellsforskning och kloning- vilka beslut behövs i riksdagen?", Vetenskapsrådets konferens "Etiska aspekter på nanoteknik", EuroScience Open Forum (ESOF) och "Healthy ageing conference" hos tankesmedjan Centre for the New Europe.
I vår samtids mediamiljö försvinner lätt frågor kring naturvetenskap och teknik bort från samhällets uppmärksamhet, och därför är det viktigt att föra upp frågorna på agendan. För det behövs en dedicerad grupp människor som kan introducera nya idéer, och testa nya metoder. Det har vi på tankesmedjan Eudoxa kunnat experimentera med under året.
Inget av detta hade kunnat vara möjligt utan ekonomiska resurser. Tag vara på möjligheten att främja debatten kring vetenskapen och framtiden. Ditt bidrag är viktigt och din donation kan göra det möjligt för oss att göra ett ännu bättre arbete under året som kommer.
Gott nytt 2005!
Waldemar Ingdahl
VD
Posted by Waldemar at 03:59 PM
January 06, 2005
Cheer up, Johan Norberg
By Waldemar Ingdahl
The Swedish writer Johan Norberg notes on his blog that the US has dropped to a 12th place in the Heritage Foundation and Wall Street Journal 2005 Index of Economic Freedom where he identifies the reason of the US drop (they were the 5th freest economy in 1998, and the 6th in 2001) as the Bush administration's increased government spending, costly Medicare expansions, anti-dumping tariffs and heavier regulatory burdens.
While these developments are certainly worrisome, the main reason for the US loosing ground is due to a more positive development, namely that its competitors are performing better on the course to liberalizing their economies. Of the 155 economies ranked, 86 countries are more free this year, 57 are worse off, and 12 remained unchanged.
The US is one of those nations that remained unchanged with a score of 1.85, the same as in 2004 (improved from 1.86 in 2003). Quite small changes, particularly when put in prespective to the abysmal performances of all too many countries.
There are certainly things to critize about the Index of Economic Freedom, even from a free market perspective, but the main lesson to be drawn from its results is that if you stand still on increasing economic liberty in an increasingly more globalized world the others will soon start to pass you by.
That is certainly a most positive trend, that opens up for more interesting- and pleasant- policy discussions in the future.
Posted by Waldemar at 04:26 PM
Conquering Heaven on Earth
By Lene Johansen
The low cost of production in our society is making status symbols accessible to more consumers. Former status objects have become necessities. Is this the old communist dream of economical equality come true?
Thankfully, this is not the case. First of all, it was not redistribution of wealth that created the society we live in today. Secondly, we do not live in a society of economic equality rather; everybody's standard of living has increased. As a Norwegian would put it; "When it rains on the pastor, it drips on the ringer". The increased standard of living is a product of the capitalist machine. Better technology and distribution systems are driving down the cost of production. It gives us cheaper products and more customization. The limits for growth that were a basic premise for socialist critique of capitalism never materialized. Thirdly, new status objects appear as soon as the old ones become attainable for regular folks. The price of customization and product development has decreased the lifespan of a product.
Status symbols are luxuries that are only available for a few in a society; this is implicit in the concept status symbol. But all luxuries are not status symbols and the primary function of luxuries is not symbolizing status although you will be hard pressed to find a social studies scholar that will agree with this. This idea is a product of the materialism in Marxist theory, his thought have infused most social and cultural studies in the Twentieth century. Possession of luxuries might have been the distinctions between the "haves" and "have-nots" before the post-industrial society, but the distinction was not the primary motive for acquiring them.
Acquiring beautiful and functional objects used to be a luxury for most families in pre-industrial society. The expertly crafted artifacts where costly to produce, they where expected to last a family for generations. The wear and history of such an object increased the personal valuation of the object, and in today's market place this meaning has become a commodity in and of itself. Bankrupt noble houses in Europe manage to maintain their property by making the meaning and use of the property public.
Modern artifacts are cheaper to produce. This also makes it easier to retire them when they are no longer stylish and functional. It is no longer the object in and of itself that is valued; it is their style and their function. Electronic gadgets are the extreme symbol of this. The new PDA-phone has a camera and higher screen resolution, which are good arguments for discarding a perfectly functional PDA-phone that is only two years old. There is a new minidisk player that has a higher file compression that gives you 5 times the music on one disc is a reasonable argument for replacing the one you bought last year. Nobody is going to think you are wasteful for buying the more expensive computer because it was white and fit better into your home décor. Style and function is the new luxury of material objects.
In a society where the benefits of capitalism have released us from much of the physical toil of providing basic sustenance, it is reasonable that we produce more physical indulgence. The style and function of the material objects around us is a way of indulging ourselves physically. Another way is the entire sector that services our bodies in a multitude of ways. Most of the services are quite old and include the world's oldest profession as well as massages, bathhouses and spas. Some of them are new, like nail salons, tanning salons and fitness centers. The availability and price of the services is what is remarkable. Most any American woman today finds it within her financial reach to have a pedicure each month.
Our bodies are the ultimate expression of what luxuries we indulge in. A century ago, the luxurious body was softened and rounded by fat; the skin was pale and soft. This was the opposite of the taut bodies of physical labor that had been exposed to hard work and sun. Today the owner of the luxurious body gets sunless tanning by airbrush painting in spas, spends hours on exercise to get that taut look and even goes as far as getting plastic surgery to remove ornery pockets of fat in their cheeks and waistlines. Enough food is not the luxury one seeks, but nutritionally balanced and high quality food is the ultimate indulgence. Soon we will be able to attain the desired body image and function with the same low cost and ease as it brings us material objects today.
Finally there is the ultimate luxury of all humans to conquer; the ability to be in control of your time and your efforts. According to the November 2002 issue of Inc. magazine; 71% of all Americans dream of being their own boss. Through the entire twentieth century, we have tried to design our society to accommodate leisure. Maybe it is time that we try to accommodate entrepreneurs by making it easier to start new businesses and eliminating regulations and liabilities that makes it too costly to bring new products to market.
Posted by Waldemar at 03:52 PM
January 05, 2005
Regeringens IT-proposition fel ute
Waldemar Ingdahl och Nicklas Lundblad, doktorand i informatik vid Göteborgs universitet, har skrivit en artikel om regeringens föreslagna IT-proposition.
Artikeln har varit publicerad i Västerbygden (7/1), Barometern (11/1) och Norrtelje Tidning (17/1).
Posted by Waldemar at 10:58 PM
Paying for safety with lost medical opportunities
In his The Pulse article Barking up the Right Tree of January 5th, Anders Sandberg asks if Aspirin would have been approved if it had been introduced today?
Posted by Waldemar at 03:42 PM
January 04, 2005
Norms and Hortators in Small Worlds
By Anders Sandberg
How do we achieve cooperation without coercive central organisations? The classical example is Axelrod's analysis of strategies in the evolutionary iterated prisoner's dilemma, where he could show how reciprocal strategies could eventually dominate and form largely cooperative societies. Based on the idea of hortators, individuals acting as coordinators of social information and reciprocal rejection of defectors, I discuss some simulations and ideas around the formation of networks for voluntaristic enforcement of cooperation.
In the novel The Golden Age (and sequels) by John C. Wright a future libertarian society is described. In this near-utopia there are very few restrictions on individual freedom and nearly infinite possibilities of abusing the advanced technology available. In order to manage this problem the institution of the Hortators has developed. Essentially the Hortators are busybodies maintaining the social order by pronouncing different things desirable or undesirable, and if somebody breaks the social order or behaves unethically they ostracise him or her. Since the vast majority supports the Hortators they will also follow their lead, making an ostracism unpleasant, a serious economic hurt or even near-fatal if it is total and indefinite. Of course, the Hortators are not perfect (and most of the novel deals with one individual's struggle against them when he thinks they are wrong), but Wright makes an interesting point: an entirely voluntary organisation can likely maintain social norms with a high degree of compliance if it is broad enough. But what about smaller organisations, or societies with several different groups?
Axelrod's Norm Game (Axelrod,R. (1986). An evolutionary approach to norms. American Political Science Review 80, 1095-1111) is a variant of this issue. Axelrod is maybe most well known for his studies of the evolution of strategies in the iterated prisoner's dilemma. The Norm Game is a somewhat simpler abstraction but still with nontrivial effects. Individuals can choose to behave well or badly, and will gain a certain reward for acting badly while incurring a global penalty on everybody else (it could be overgrazing of a common, polluting or maybe spamming). If strategies are adopted depending on how successful they have been in the near past we get an evolutionary game. Without any other assumptions the only stable strategy here is of course to defect all the time. What if other individuals who sees the defection can strike back, incurring a penalty for the wrongdoer (but also losing out a bit themselves)? It turns out again that defection reigns. By introducing meta-punishments where individuals punish others who see wrongdoings but do nothing Axelrod found a stable cooperative state.
Others have explored changing his assumptions, introducing bounties for norm-enforcers, exploring different kinds of networks etc. In general the effect of the social network seems to be complex. If everybody is connected to everybody else many will react to a norm breaker and punish him, producing a strong normative effect. Real social networks are "small world networks" where most of my friends know each other (they are local, like a network based on being close to each other in space) but there still are enough long-range links to make it possible to find a short path from one person to another: the classic "six degrees of separation".
In a local network there are fewer people who directly know me, and hence norm management is going to be local. While local links such as in a family are likey stronger than long-range links, the effect weakens the normative effect. When the network is a small world information about a transgression can spread widely, but it is unlikely to exist a direct social link from the vast angry majority to the transgressor.
I did some simulations myself of the Norm game, assuming different kinds of social networks, sizes of rewards and punishments and how information about a norm breaker spread. Very interesting but hard to say anything general about, since there are so many interacting parameters. Dense social networks promote cooperation, since many are likely to notice norm breaking. One thing I noticed was that an efficient way of achieving norms was to have punishments to be global: regardless of social distance others incurred costs for the norm breaker. While meta-normativity may still be a stabilizing factor, often the combined effect of many people punishing an offender individually weakly had enough a strong deterring effect to make everybody behave themselves stably. Fortunately this makes sense given the assumption of global costs incurred by the offender; he is behaving badly in the public sphere, and while information might travel according to social networks, the punishment also takes place in the public sphere.
In a small world network certain widely linked individuals can help spread information (or a rumor or epidemic; from a modelling perspective it does not matter if it is memes or genes). Hence if these act as Hortators they would enable concerted action. Also, by being strongly linked they may be efficient at convincing people about the rightness of their actions: some other interesting simulations of social networks with 'leaders' who seek to convince others suggest that the virtue of being well connected is more powerful than persuasive 'strength'. In simulations with deliberately introduced widely connected individuals these tend to act as mediators of information and make sure the offender is broadly punished, even when the cost of punishment for the punisher was noticeable.
So it seems that having Hortators might make norm enforcement more powerful. But how do we get Hortators? They have to pay enforcement costs, and since they can be expected to react more strongly than the average population (which contains individuals that may not be fully cooperative) they might have a disadvantage. In my simulations I often noticed the spontaneous appearance of Hortators that persisted for a few generations but then vanished, simply because they scored less than the less conscientous population. If hortatorship was something agents could decide on, it usually seemed to decline in the population over each generation.
In Wright's world people subscribed to the Hortators, apparently paying a small fee for their maintenance. They also had support from several major monopolies that gave them not just economic support but significant social credibility. One could imagine subscribing to a hortator service being an useful social signal. Members of the service would display membership, showing that they are less likely to defect and hence gain an advantage over non-members when another individual seeks a trading partner. It would be similar to how ISO9000 is sometimes used: in order to ensure quality, certified companies often seek out other certified companies as suppliers, making it an advantage to join. If the advantage of joining is greater than the cost of occasionally punishing defectors and maintaining the hortator(s) at the core, then the network will grow. As it grows, the cost of defecting increases and defection tends to decrease. Eventually an equlibrium likely develops, where the cost of being part of the network exactly equals the benefit. Occasional fluctuations occur due to random defections. This seems to be a very fruitful area to model. Also, this kind of scheme would allow multiple competing (or cooperating) hortator networks.
Preliminary simulations suggest that there are strong threshold effects in when hortator networks manage to enforce norms; they need to be sufficiently large initially. When individuals can change their social links depending on past experience with others many interesting patterns can develop, and it seems likely that these are necessary to fully model how a working hortator structure might work.
Hortator networks are an interesting case in the middle between individual distributed norm enforcement and having a government or other dedicated organisation perform it. Under the right conditions hortators can emerge as spontaneous orders. However, we still need to understand their dynamics in order to find out under what conditions they can be used as effective tools, and how they in that case should be organised, paid for and what their contracts would include.
Note that the values transmitted by Hortators do not have to be good values. It is quite possible to imagine Hortators sustaining stifling values in a society. This is why it is important to model interactions between hortator groups and how they affect multiple norms - just as we want to reduce defection from social values we want to reduce overconformism. Maybe there is a meta benefit in the relative instability of most self-organised schemes to deal with defection.
Or more simply, the frailty of human nature saves us from overly powerful institutions.
Posted by Waldemar at 01:19 AM