« Gentester och försäkringar | Main | Ingdahl quoted in The American Spectator »
February 26, 2005
Dagligt kaffedrickande skyddar mot cancer!
Av Waldemar Ingdahl
Den braskande rubriken kan vi nog snart vänta oss på tidningarnas vetenskapssidor efter att det senaste numret av den vetenskapliga tidsskriften The Journal of the National Cancer Institute (volym 97, nummer 4, 16 februari 2005) publicerat två studier om kaffedrickandet. En av dem (Michels et al) studerade konsumtion av kaffe, te och koffein och hur det påverkade förkomsten av tjocktarms- och rektalcancer. Den andra (Inoue et al) var en japansk studie på 90.000 personer och sambandet mellan levercancer och kaffedrickande.
De japanska studien visar att de som drack kaffe varje eller varannan dag hade hälften så stor sannolikhet att utveckla levercancer som de som inte drack kaffe så ofta. Michels studie visade att kaffe inte påverkade förekomsten av cancer, och koffeinfritt kaffe t.o.m. minskade risken för ändtarmscancer.
Det är intressanta rön för oss som minns hur kaffe diskuterades på 1980-talet. Då verkade det som kaffe skulle gå samma väg som tobak, och fastslås som en stor hälsofara- särskilt med avseende på cancer i bukspottskörteln. Larmrapporterna haglade, under medias uppmärksamhet, men började plötsligt att avta och såsmåningom försvinna. År 2000 så avfärdade The American Cancer Society orsakssambanden mellan kaffe och bukspottskörtelcancer.
Hade man verkligen så fel på 80-talet? Det måste väl vara fråga om riktigt dålig forskning att man pekade ut kaffe som cancerogent när det nu istället snarast verkar förebygga det?
Inte nödvändigtvis. En vetenskaplig studies slutsatser är faktiskt inte ett fastslående av ett faktum. Det är en liten del av en lång process av prövande, kritik, reproduktion, värdering och omprövning. Vare sig att kaffe skyddar eller orsakar cancer fastslås eller förkastas av en eller två studier, de måste bekräftas av andra studier. Det är ju förstås ogrundat att dra slutsatsen att man borde dricka mer kaffe på grund av detta.
Medierna spelar en roll i detta. Det vore enkelt att säga att medierna hoppas kunna sälja mer genom att varna om hälsorisker med ting som ingår i vår vardag eller lugna oss med försäkringar att saker vi tycker om är bra för oss- och därför slår alltför mycket på stora trumman när en studie publiceras.
Det finns dock ett djupare, mer allvarligt skäl, som nog bör diskuteras mer. Mycket av dagens vetenskapsjournalistik har en äldre bild av hur vetenskap ser ut och bedrivs ofta med en enda forskare som står i blickfånget för vår uppmärksamhet. Snarare har forskningen i dag mer och mer blivit ett eget "samhälle", nya rön tas fram gemensamt i stora forskargrupper och det är svårt att peka ut en ensam forskare som ligger bakom ett nytt rön.
Många discipliner inom naturvetenskapen är i dag mycket komplicerade, långt utöver att en enskild forskare ensam skulle klara av att göra ett viktigt genombrott. Snarare så är forskningen en global process, där många forskargrupper över hela världen lägger till sin egen lilla pusselbit eller motbevisar en annan grupps rön, en marknad för idéer som vetenskapteoretikern Michael Polanyi skulle ha sagt. Därför skulle det vara mer lämpligt att tala om att "sanningen" växer fram gradvis genom ett stort samtal forskarna emellan.
Men det här motsäger inte bara de bilder av vetenskapsmannen som allmänheten har, utan även många politikers och beslutsfattares. Det ensamma geniet är en stark bild, och utgör ett starkt stöd för de teser som många vill föra fram genom forskaren. Då hamnar också rapporteringens fokus på de rapporter som framför radikala resultat.
Media har haft svårt för att skildra denna förändrade vetenskapsdebatt – detta då den numer rör sig i ett gränsland mellan naturvetenskap, politik och kulturdebatt. Om vi börjar att se på forskningen mer som en process så skulle vi få en mer rättvisande bild- utan "hype" och paniker.
Posted by Waldemar at February 26, 2005 12:48 PM