Eudoxa

Nyckelhålsmärkningen bottnar i 80-talets rädsla för fett, men nu har man varit tvungen att förändra sin uppfattning. Man behöver skilja mellan mättat och omättat fett. Man har sett att viss föda kan sakna fett, men lika fullt vara välsockrat. Frågor om tillagning av maten behövs tas in och om light-produkter kan leda till att vi äter mer av dem då de mättar mindre.

Är det inte bra då att Livsmedelsverket tar in detta i avvägningen och rättar gamla misstag? Till viss del, men de nya reglerna gör bedömningarna mer komplicerade och illustrerar hur lite vi egentligen vet om maten i dagsläget. Avvägningarna av vad som får märkas och inte får märkas försvåras och fördyras.

I sig är märkningarna bra om de kan ge en tydlig information till matköparna, men man bör betänka att kundinformationen bara är en del av frågan. Det finns en militant attityd bakom nyckelhålsmärkningen av mat, där den används som en grundval för att göra ingrepp bortom bara rekommendationer till hur statliga subventioner, bestämmelser och riktlinjer skall utformas. I höst kommer t.ex. nya riktlinjer för mat på restauranger och snabbmatsserveringar att tas fram med den nya märkningen som grund.

Experterna och byråkrater verkar sakna den perfekta kunskap de ofta utger sig för att ha, och risken finns för att de nya reglerna skapar nya och svårare problem för konsumenten.