Eudoxa

Grundidén är att tid blir mer värdefullt: tid sparar pengar, att slösa tid innebär att man förlorar kunder och anställda- då jakten på kvalitetstid drivs av en alltmer rörlig och icke-materialistisk kultur. Folk vill inte förlora tid på ointressant eller olönsam verksamhet. Det gynnar företag som erbjuder enkla, fungerande produkter och tjänster. Nya nischer uppstår för paketerade varor och tjänster. Robotisering kommer att bli alltmer vanligt, vilket flyttar arbetsstyrkan till nya arbetsuppgifter. Överhuvudtaget finns det en trend mot minskat antal anställningar, mot mer forskning och utveckling, marknadsföring och internationella projekt. Människor söker frihet på arbetet snarare än mer fritid och fler vill arbeta som frilansare- för det handlar om att ha mer kvalitativ kontroll över sin egen tid snarare än kvantitet.

Andra trender är individuell formgivning av varor och tjänster, stor efterfrågan på hälsotjänster och livsförlängning (vilket kommer att förbättra problemet med det grånande samhället), marknadslösningar på miljöproblem och stora inveseringar i låglöneländer, vilket gör att fattigdomen kommer att sjunka snabbare än väntat.

I sin helhet är det en ganska positiv syn på framtiden (men TCO- representanten på lanseringsseminariet tyckte inte om den- och hennes syn satte tonen för det mesta av medias rapportering om seminariet). "Tidsjaktens" stora svaghet är dock att den är låst i ett ganska typiskt svenskt industriperspektiv: det viktiga ses som att tillverka saker, ett tekniskt-administrativt perspektiv där saker kan fixas genom att rätt lag stiftas eller genom att rätt statlig satsning påbörjas. Det finns inget omnämnande av kreativitetens betydelse och förutsättningar eller effekterna av att helt nya och oväntade branscher uppstår (och till år 2020 kommer vi att ha sett många sådana uppstå).

Trenden mot ett lågfriktionssamhälle med snabba reaktionstider har Fölster prickat in, och rekommendationen att myndigheterna borde göra sig tillgängliga 24 timmar om dygnet på nätet är bra. Många av rekommendationerna som "Tidsjakten" gör kan minska friktionen och bristen på valfrihet i många system.

Men det huvudsakliga intrycket från rapporten är ett framtida Sverige som visserligen är snabbt, effektivt och roligt, men som ändå fungerar precis som i dag. Till år 2020 verkar inte samhället förändras så mycket, men om vi tittar tillbaka 15 år i tiden ser vi att skillnaderna i affärsliv, politik, värderingar, synsätt och målsättningar är ganska stora från dagens och att förändringar ofta skett hastigt. Om man lägger till att människors förmåga att snabbt verkställa sina önskemål och sociala målsättningar (vilka de än må vara), så är det troligt att framtiden kommer att vara åtskilligt annorlunda. Att kunna hantera denna form av snabb kvalitativ förändring är en utmaning som kräver betydligt mer än den betydelse av anpassning som "Tidsjakten" använder.

Fölster förstår bioteknikens och robotikens betydelse rätt (även om det i boken finns en irriterande feluppskattning av antalet bakteriesorter på jorden). Men han placerar dem i traditionella industrisammanhang- nya material, hälsovårdsproduktion och tillverkning av föremål. Robotikens verkliga påverkan kommer när mjukvara förstärker eller ersätter mänsklig färdighet. Även en ganska enkel digital sekreterarprogramvara med tillräckligt naturlig språkbehandling skulle kunna ersätta väldigt många tjänstemän i den offentliga- och tjänstesektorn som utför grundläggande rutinpappersarbete. Biotekniken blir verkligen kraftfull när den rör sig bortom jordbruks- och hälsovårdsanvändningar till kemisk produktion, ekologisk ingenjörskonst och mänsklig förbättring.

"Tidsjakten" begränsas förstås av sin korta längd och av hur radikal framtidssyn man kan inom ramverket för det svenska samhällets fortfarande mycket industrialistiska samhällsdebatt. Det är redan ett radikalt steg att påpeka att kulturmönster påverkar näringslivet. Att följa Fölsters råd kommer att göra det enklare för samhället anpassa sig till förändring, men i slutändan kommer vi nog att behöva nya kvalitativa former för anpassningen snarare än bara kvalitativa ökningar.