« Eudoxa's science director at the Nobel Prize | Main | Vems moral i maten? »

December 12, 2005

Datalagring hotar demokratin

Av Waldemar Ingdahl

Artikeln har publicerats i Blekinge Läns Tidning (12/12)

Den 13 december kommer Europaparlamentet att hålla en av sina viktigaste omröstningar. Omröstningen handlar om det förslag till lagstiftning om datalagring som Sverige, Frankrike, storbritannien och Irland tagit initiativ till och som justitieminister Thomas Bodström varit en av de starkaste pådrivarna för.

Syftet med reglerna är att bekämpa terrorism och brottslighet genom lagring av alla telefonsamtal, mobiltelefonsamtal, SMS, lagring av läget vid mobiltelefonsamtal, IP-telefoni och e-post för att polisen skall kunna ha det "utifall att" brott förekommer.

Europaparlamentet har redan sagt nej till ett liknande förslag, men frågan hur nu återuppväckts av Ministerrådet. Parlamentet är mer skeptiskt till kontrollen och dess kostnader i integritet och har skalat ned förslaget (bl.a. genom den svenska ledamoten Charlotte Cederschiölds goda arbete).

Då det är telekommunikationsföretagen som skall samla in och spara alla data, hur skall staten kunna garantera att våra uppgifter inte läcker ut? Redan tidigare har svenska staten sålt information om medborgarna ur dataregistren.

Vaga lagstiftningar lånar sig gärna till att kapas av andra intressen, och styras om till andra syften. Det verkade t.ex. som om musik-, film-, och upphovsrättsindustrin försökte att få teledatalagringslagen att även gälla för att kunna jaga piratkopierare. Vi kan tycka bra eller illa om upphovsrätten, men en lag skall tjäna ett specifikt syfte för att vara rättssäker.

Justitieminister Bodström verkar ha en oroväckande återdomlig uppfattning om hur IT-samhället fungerar. Det verkar som om han ännu tror att telefoni- och IT-branschen fortfarande består att ett litet fåtal stora operatörer à la Televerket. Vi håller på att bli teleoperatörer lite till mans, och om lagen skall gälla för de som levererar offentliga elektroniska kommunikationsmedel eller nätverk så borde även t.ex. hotell, kaféer och bibliotek som erbjuder trådlöst internet, eller småföretag och föreningar som driver mailservrar inkluderas i datalagringen.

Terrorister och kriminella ligor är förmodligen de som berörs minst av datalagringen. De har resurserna och kunskaperna om hur man tar sig runt regleringarna genom att ringa, sms:a, installera mailservrar på sina laptops och surfa över internationella kanaler som t.ex. IP-telefonin Skype.

Ministrarna håller på att skapa tekniska system där man inte fostrar tillit, där man inte fokuserar på användbarhet, där man inte uppmuntrar synlighet och tranparens för tekniken, där man inte skapar en upplevelse av kontroll för användaren, och där man inte vågar tala öppet om värden, syften och visioner för tekniken.

Det finns en risk att vi hamnar mellan två väldigt farliga ståndpunkter, som kan skada vår övergång till informationssamhället. Antingen ett informationsöverlastat och ineffektivt övervakningssamhället eller allmänhetens avvisande av en teknik man inte längre har förtroende för.

"Vi skall aldrig böja oss och låta terrorn vinna!" sade man efter bomberna i London. Men har inte terrorn redan vunnit över oss om vi avskaffar de friheter och de värden vi egentligen ville försvara? Europaparlamentet kan fortfarande försvara dessa friheter på tisdag.

Posted by Waldemar at December 12, 2005 10:12 AM