« Politiseringen av den naturvetenskapliga forskningen | Main | Eudoxa på Rymdrådslaget »
January 23, 2006
Statligt stöd till dataspel är fel
Waldemar Ingdahl kritiserar tillsammans med Håkan Andersson, skribent och juridikstuderande, dataspelsbranschens sökande efter statliga pengar för spelutveckling i artikeln Statliga pengar till spel helt fel i Computer Sweden den 23 januari.
Att det går bra för dataspelsindustrin behöver knappast upprepas. 20% tillväxt på årsbasis talar för sig själv. Så därför känns det extra märkligt att de i bästa jordbrukarstil på såväl nationell, nordisk och europeisk nivå vill ha statliga pengar för spelutveckling.
På ett seminarium i höstas fick emellertid branschen kalla handen av kulturministern, som hade föga till övers för 70-talistiska riktade stödåtgärder (redan existerande riktade branschstöd som t ex filmavtalet tycktes Pagrotsky tillfälligtvis ha glömt). Vi får hoppas att detta signalerar en ändrad hållning från regeringens sida. Mer sannolikt är dock att dataspelsbranschen inte har upparbetade kanaler med kultur- och näringsdepartementen, vilket leder till mindre utdelning från det statliga ymnighetshornet. Däremot har Pagrotsky vid flera tillfällen uttalat sig positivt om dataspelens kulturella roll. Att spel uttryckligen erkänns som kulturyttring är odelat bra, och hjälper på sikt fram även smalare icke-kommersiella spelprojekt, utan att en enda skattekrona spenderats.
Frågan är dock långtifrån död, och omfattande lobbyingprojekt för stöd till dataindustrin under olika förevändningar pågår oförtröttligt. Per Strömbäck, vid spelutvecklarnas branschorgan, Spelforum ASGD, pekar gärna på sysselsättningsskäl för branschstödet. På det hela taget är arbetsmarknadspolitiska argumentationer något av ett standardmantra för att åkalla statligt stöd. Märkligt nog går argumentet bra i den offentligas debatten, trots att branschen växer rekordartat. Javisst finns det en stark tillväxt, understryker Strömbäck, men statligt stöd skulle givetvis cementera och garantera den.
Paradoxalt nog är spelmarknadens framgång en bov i dramat. I den alltmer tätnande konkurrensen slås onekligen vissa intressen ut, och det blir dessa som ska ha statliga bidrag. Om det inte går med vinst, så måste det vara - bidragsberättigad - kultur. Man ignorerar att allt kraftigare spelutvecklingsverktyg blir tillgängliga för gemene man, och att även rena hobbyprojekt som t ex det japanska flash-spelet Grow kan nå en global publik utan riktat statligt stöd. Statligt understödd "ideell, spontan och naturlig" konst blir ofta lätt parodisk, och med dataspel lär det inte vara annorlunda.
Om svenskt näringsliv i allmänhet, och svenska spelbranschen i synnerhet driver bidragslinjen, så ska de inte klaga på statliga ingripanden och regleringar. Dessa finns det tydligen alltför lite av på den glödheta spelmarknaden.
Posted by Waldemar at January 23, 2006 09:22 AM