Eudoxa

Miljörörelsen har så många gånger tidigare ropat varg och skrämt med Jordens undergång att många i dag inte tar dem, eller miljöfrågan, på allvar. Den största bristen är att man aldrig erkänner att man motbevisas av verkligheten. Det har under flera årtionden varit vanligt med påståenden att alla jordens resurser snart kommer att ta slut, att genmodifierade växter är onda samt att Jordens ekosystem av något skäl inom några år kommer att kollapsa som resultat av människan. Men inga råvaror har tagit slut sedan industrialismens början, Jorden har inte kollapsat och hundratals miljoner människor äter genmodifierade grödor och det finns inte ett enda fall där någon tagit skada av det.

Vad vi står för är en miljödebatt som baseras på naturvetenskap och att teknologisk innovation, decentralisering och utveckling är bättre för människan och miljö än stagnation, förbud och regleringar.

Den moderna vetenskapliga ekologin har till stor del lämnat den statiska bild som förmedlats i den politiska debatten. Istället är ekosystem något dynamiskt och föränderligt. Ekosystem är inte eviga och givna. Naturen bygger inte på en perfekt jämvikt mellan djurarter utan snarare populationer som ständigt ökar och minskar. Ökengränser kan variera under tiden över enorma geografiska ytor och att glaciärerna idag minskar är en process som startade för ett sekel sedan. Orkanerna i USA är inte märkvärdigt starka nu, snarare var de ovanligt svaga under 80- och 90-talet.

De gröna ideologerna på 70-talet hade strikta ideal av ett decentraliserat, småskaligt och självförsörjande samhälle i tankarna. Man krävde en fullständig omställning av samhället. När de gröna kom in i de vanliga institutionerna blev det tufft. Idéerna fick inte genomslag, just för att de handlade om att ta bort hela systemet. För att möta dilemmat uppstod den gröna reformismen, först när man omformulerade sig så att idéerna passade in i det administrativa samtalet kunde de få genomslag. Men man rev ett djupt sår i rörelsen, mellan fundamentalister och realister, där realisterna alltmer avlägsnade sig från visionerna, och annat än miljön blev viktigare.

När fundamentalisterna avlägsnats från politikens finrum övergick tydligen besvikelsen till att formulera konspirationsteorier om att Eudoxa och Captus, med en budget som väl motsvarar Greenpeace-personalens konsumtion av ekologiska fikabröd, skulle ha fått idéerna att misslyckas. Nya idéer, ens från andra gröna i utlandet, tar man inte in.

Notera att ingen av våra två tankesmedjor har satsat några som helst resurser på att föra en miljödebatt. Det har istället naturligt fallit oss in att skriva debattartiklar i frågor där vi tydligt ser att miljödebattörer saknar förståelse för ekologin.

Till skillnad från dagens gröna rörelse är en konstruktiv miljödebatt precis vad vi är ute efter. En gång i tiden definierade de gröna miljödebatten. I dag så vet vi att deras toppstyrda lösningar inte fungerar i samklang med naturen eller tar tillvara det lokala planets kunskap. Det har blivit tydligt för de flesta att ekonomisk och teknologisk utveckling på sikt mer gynnar än skadar miljön.

Det är hög tid att föra en miljöpolitik anpassad till modern vetenskap, med tilltro till ekonomisk frihet och teknisk utveckling som lösningen på dagens miljöutmaningar.