« Handeln med utsläppsrätter har misslyckats | Main | Paving the way for biogenerics »
November 15, 2006
Debatt om åldrandets genetik i riksdagen
Gentekniknämnden anordnade i samarbete med RFIO den 18 oktober konferensen Åldrandets genetik i riksdagshuset. Waldemar Ingdahl från Eudoxa var inbjuden och evenemanget sändes i TV.
Bengt Westerberg, Vetenskapsrådets ordförande, var konferensens moderator
Professor Nancy Pedersen vid Karolinska Institutet
Intrycket av konferensen är att biomedicinen börjar komma åldrandet på spåren. Även om vi inte vet exakt vad som orsakar åldrandet, och än mindre hur åldrandet kan undvikas, är kunskapstillväxten enorm. Vi känner i dag till hur den mänskliga genuppsättningen ser ut, och allt fler åldersrelaterade sjukdomar kan lindras och botas.
De hoppfulla utvecklingarna har varit relativt snabba, det har ställt fältet inför radikala frågor man har ännu svårt att tackla.
Biogerontologin är en ung vetenskap som ända in på 1970-talet ibland förlöjligades av forskare från andra fält. Många ansåg att studiet av åldrande inte skulle ge några användbara resultat. Andra ansåg man inte behövde studera åldrandet i sig eftersom livsförlängning inte var eftersträvansvärt- det räckte med att hjälpa människorna med deras ålderssjukdomar. Dessutom förknippades biogerontologin länge med generationer av kvacksalvare, alkemister och andra suspekta figurer på jakt efter odödligheten. Även i dag, när biogerontologin är etablerad och producerar en ständig ström av forskningsrön, är forskare i allmänhet ovilliga att spekulera om vart vår kunskap kan leda oss. Det märktes tydligt i hur vissa av forskarna vid konferensen för lättvindigt avfärdade Aubrey de Grey och hans forskning.
Det stora arbetet inom etiken återstår, det märktes när Waldemar Ingdahl frågade Nils Uddenberg om åldrandet och döden verkligen är önskvärda? Uddenbergs svar, att döden alltid varit en del av den mänskliga erfarenheten, gav inte tillräckligt med vägledning inför de förändringar som konferensen pekat ut. Den medicinsk- tekniska utvecklingen och det förbättrade hälsoläget i samhället gör att frågan inte längre är enbart en filosofisk spetsfundighet, utan en alltmer reell biopolitisk fråga.
Vi har ett nytt hopp om odödlighet eller iallafall radikal livsförlängning, nu mer baserad på verifierad kunskap och tro på vetenskapliga framsteg. Därför kommer frågan att dyka upp igen, och det vore bra att ge en etisk vägledning till forskare, allmänhet och beslutsfattare om den, då svaret på frågan om dödens nödvändighet kan förändras inom vår livstid.
Posted by Waldemar at November 15, 2006 10:25 AM