Eudoxa

Dessa försök har visat sig vara mer problematiska än vad man först hade räknat med. Ett företag som är beläget i syöstra Kina har blivit ett av många företag som valts ut för programmet. Enbart från denna fabrik har deras utsläpp av en växthusgas beräknats till att öka den globala uppvärmningen varje år som motsvarar en miljon bilar som kör 19 000 kilometer.

Kostnaden för upprensningsarbetet beräknas till runt fem miljoner dollar- mycket mindre än hela den kostnad som det kostar att rena andra typer av utsläpp både i Europa och i Japan.

Icke-kinesiska företag blir tvungna att betala 500 miljoner dollar för hela programmet, hundra gånger mer än vad det egentligen kostar. Men hur kan det bli så dyrt? Det höga priset är satt efter det europeiska marknadspriset för koldioxidutsläpp. För att rena fabriken måste man betala ett mycket högre pris än vad den faktiska kostnaden. Den höga vinsten för hela affären kommer att delas mellan fabrikens ägare och den kinesiska statens energifond och inte minst, de konsulter och banker som har satt ihop avtalet.

Den här typen av förslag ser många som ett bättre poliskt attraktivt alternativ än att höja skatten på fossila bränslen som kol eller olja.

Det finns givetvis kritik riktad mot uppkomsten av denna typ av hjälpprogram, där europeiska och japanska företag betala runt 3 miljarder dollar i slutet av 2006.

Flera bedömmare pekar på när så mycket pengar går till några få ordentligt lukrativa reningsaffärer, ligger faran i att de tar uppmärksamheten från bredare försök att minska den globala uppvärmningen.

Finansieringen av den kinesiska fabriken och andra liknande uppgörelser har nu fått många att reagera. Rona Ambrose, Canadas miljöminister, meddelade i oktober att hennes regering kommer att gå ifrån samarbetet. “Det finns många bevis på att det saknas ansvarsutkrävande (accountability) runt dessa typer av projekt� sade hon.

En annan fara är att denna typ av åtgärder har konsekvenser man inte har räknat med. Den gas som huvuddelen av programmet avser att rensa bort kommer snart att vara förbjuden i USA och andra industriländer, för dess effekter ozonlagret.

Det FN- sponsrade reningsprogrammets försök att komma åt de många problemen med klimatförändringar har kanske inte kommit helt fram i detta försök. Men frågan återstår: hur skall man gå till väga att minska utsläppen från de största utvecklingsländerna? Under 2009 kommer Kinas totala utsläpp av koldioxid, den viktigaste växthusgasen, att gå om vad hela USA släpper ut enligs IEA ( international Energy Agency)

Med FN-program likt dessa och den europeiska handeln med utsläppsrätter menar många ekonomer idag vara det billigaste sättet att komma ifatt problemen med föroreningar. Mot detta kan frågan ställas om 500 miljoner dollar är värt besväret om det i huvudsak går till några konsulter och kinesiska staten.

Ett alternativ skulle kunna vara att instifta en koldioxidskatt rakt av, då den kan vara lättare att administrera och ge fördelen med att vara mer rättvis.

Pingat på Intressant.se

Andra bloggar om: miljö, klimat, ekonomi, politik, miljöteknik, kina, europa