« June 2007 | Main | August 2007 »
July 30, 2007
Death and longevity at TransVision 2007
Anders Sandberg of the Eudoxa think tank held a speech at TransVision 2007 in Chicago recently.
Sandberg's speech "Paths to life-extension" was based on four different scenarios regarding the scientific advances in biogerontology and the adoption of innovations in society.
The scenarios can be downloaded as a PDF-file here >>>
A graphical represenatation of the scenario decision tree can be downloaded as a PDF-file here >>>
TransVision 2007 in Chicago, picture by Anders Sandberg
The four scenarios are driven by the degree the public believes life extension is possible and how rapid progress is compared to this. In the most conservative scenario people do not believe in the opportunities given by life extension, and the area also shows little progress - maybe because of lack of funding, maybe because of lack of scientific breakthroughs. In the radical scenario the gradual accumulation of results lead to a rapid leap, shocking public opinion into action. In the moderate scenario there is a great deal of interest in the progress of life extension, leading to a virtuous circle of investment and adaptation. And in the scenario dominated by hype life extension has been oversold and people are investing in a life extension bubble.
Sandberg stated that the main lesson to be drawn from this scenario exercise is that it matters how we promote life extension. It must not be oversold, and it must track real results - as well as anticipate near future progress. That is hard to do, both because future progress is hard to estimate (the paper gives some ideas for indicators) and because belief in that it matters and will come reasonably soon biases estimation, as well as the attention rewards for making extreme claims.
Pingat på Intressant.se
Andra bloggar om: chicago, transhumanism, genteknik, samhälle, politik, framtiden, framtidsdebatt, forskning, vetenskap, sjukvård, USA
Posted by Waldemar at 05:10 PM
July 26, 2007
Förvrider Bush vetenskapen för sin politik?
Chris Mooney: The Republican War on Science, revised and updated. Basic Books, New York 2006
Recenserad av Waldemar Ingdahl
Chris Mooneys bok har blivit något av bibel om USA:s förhållande till forskning och vetenskap. Den är rapp, poppig, lättläst och sexig. En hit som prisats bland annat av Pernilla Ståhl i Tentakel som ges ut av Vetenskapsrådet, samt av Sven Ove Hansson i Folkvett som ges ut av Vetenskap & Folkbildning. Men finns det något mer att ta upp om denna bestseller? Ja, det finns viktiga frågor om vetenskapen och politikens relation till varandra som inte kommit upp till debatt.
Ämbetstiden för George W. Bush som president börjar närma sig sitt slut, och Mooneys bok sågs av många som ett bokslut för regeringens syn på forskning och vetenskap.
Mooney pekar på att politiken förvridt, hindrat, felciterat och undertryckt vetenskapliga fakta tidigare i historien. Mooney skriver att fientligheten mot vetenskapen hos republikanerna beror på alliansen med den kristna högern, konservativa tankesmedjor och förorenande industri, för att manipulera fram vetenskapliga rön som stödjer deras politiska ståndpunkter, handplocka experter, avfärda vetenskapliga resultat som bygger på matematiska modeller, överdriva den vetenskapliga osäkerheten, höja bevisbördan för politiskt misshagliga påståenden inom miljöfrågor, klimatfrågor, abortfrågan, skadereduktionsfrågor och så vidare.
Just detta väcker frågor. Politikens påverkan av vetenskapen är tyvärr inte ny, och där har Mooney en hel del vettigt att säga. Men att politisering finns är inte Mooneys främsta slutsats. Bokens viktigaste slutsats är inte heller att republikanerna har påverkat forskningen i politiska syften, där den bland annat träffar målet med kritiken mot "intelligent design" som omhuldats i vissa republikanska kretsar. Nej, Mooney tar på sig en tyngre börda. Boken heter ju The Republican *War* on Science, där Mooney menar att politiseringen har blivit kvalitativt så mycket värre under George W. Bushs presidentperiod, som en del av en plan. Den utvecklingen har pressat in frågan om vetenskapens politisering i en kris, då en modern demokrati är beroende av fakta och rådgivning om vetenskap och teknisk för att kunna fungera.
Kritiken mot Mooney har oftast handlat om att han inte uppmärksammar lika mycket när vetenskapen politiseras för att stödja agendor han gillar. Det är en rätt kontraproduktiv kritik, där man lätt glider in på att detaljgranska varje fråga. Mer givande är det att titta på de mer strukturella frågorna, för det kan peka på möjliga lösningar.
Mooney menar att Bushs beslut att begränsa federala forskningsanslag till vissa stamcellslinjer allvarligt begränsade forskningen, men som Lene Johansen från Eudoxa skrev i ett Amerikabrev, så ligger det närmare sanningen att Bush faktiskt var först med att tillåta den forskningen. En otillräcklig liberalisering, men likväl en liberalisering.
Motiveringen till begränsningen är bioetisk. Då embryonal stamcellsforskning handlar om att extrahera stamceller från blastocysten (embryot är en vecka gammalt och är en organism på 200 celler) så anser vissa den vara barnamord. Det är en etisk ståndpunkt (vilken recensenten inte delar) som inte har med vetenskapen i sig att göra, utan det är en politisk debatt.
Mooney menar att den republikanska kongressens krav på "sund vetenskap" blockerade mer restriktiv lagstiftning på miljöområdet genom att höja bevisbördan, men det är åter ett politiskt ställningstagande jämförbart med försiktighetsprincipens föregripande lagstiftning på miljöområdet.
De två exemplen är representativa då Mooney tenderar att beskriva vissa legitima politiska ståndpunkter som är relaterade till vetenskapen som manipulerande av vetenskapen i sig- och inte som politiska ståndpunkter han inte delar. Han tenderar att göra det misstag som ofta mycket intelligenta och välutbildade människor gör: att om bara en informerad samhällsdebatt fördes efter vetenskapliga kriterier så skulle alla komma fram till de politiska ståndpunkter man själv är övertygad om. Den som inte kommer fram till samma slutsatser, måste vara dum eller illvillig.
Mooney säger förvisso att det vetenskapliga underlaget skall vara den främsta grunden för bedömningar om en viss forskningsinsats kvalitet, men han kan själv inte hålla sig ifrån att ibland peka ut vissa forskare som haft kontakter med näringslivet och mena att detta i sig skulle skadat deras trovärdighet. Men statligt finansierad forskning är inte heller en garanti för opartiskhet eller en fullständig forskningsfrihet.
Här finner vi kanske problemet med The Republican War on Science, just att den utpekar politiseringen som främst en viss sidas ideologiska problem. Politiker av alla kulörer ger sig allt för gärna in och vill ha "goda" forskningsresultat, och de har i dag möjligheterna att göra det- samt motivationen då efterhandslegitimering av en viss politik från vetenskapligt håll spelar stor roll för att ge politiken trovärdighet.
Mooney underskattar de incitament som anslagsstrukturer kan ge, för då börjar vissa discipliner, institut och institutioner föra egna politiska agendor för att försäkra sig om inflytande, resurser och status genom att visa att just deras områden står inför stora genombrott eller behövs för att lösa eller avvärja något problem som är så klart av högsta prioritet för samhället.
I sitt vittnesmål för amerikanska kongressen nyligen så fyrade Richard Carmona, f.d. Surgeon General of the United States, av följande om George W. Bushs regeringstid (Bush utsåg Carmona till posten)
Anything that doesn't fit into the political appointees' ideological, theological or political agenda is often ignored, marginalized or simply buried. The problem with this approach is that in public health, as in a democracy, there is nothing worse than ignoring science or marginalizing the voice of science for reasons driven by changing political winds.
Vilket ofta är vanligt att höra efter Mooneys bestseller, så till vida ändrade den debattklimatet. Intressant nog är av ett ödets ironi just Surgeon General ämbetet USA:s lika politiserade motsvarighet till Folkhälsoinstitutet och under Carmonas tid vid ämbetet så anklagades man för att överse med vetenskapliga fakta gällande medicinskt bruk av marijuana, fetma och övervikt, snus och annan rökfri tobak kontra cigaretter, samt graviditet och alkohol för att främja en restriktiv förbudslinje. En förbudslinje som händelsevis gav ämbetet god möjlighet att påverka politiken inom folkhälsoområdet och ge det status i det amerikanska samhället. Utan folkhälsoproblem, ingen folkhälsopolitik.
Då blir Mooneys förslag på lösning rätt platt; rösta på demokraterna i valet 2008, eller rösta åtminstone bort den kristna högern! Om man bara hade rätt folk i politiken, i de vetenskapliga kommittérna och på forskningsinstitutionerna så skulle frågan vara löst. Men problematiken handlar kanske mer om vilka drivkrafter som verkar i vetenskapen och politiken i allmänhet, och om vår generella syn på vetenskapens roll i samhället som en auktoritet vars objektiva kunskap kan lösa även värderingsmässiga politiska frågeställningar.
Det stämmer till eftertanke i en tid där ledande samhällsföreträdare hävdar att politik är strider om fakta, inte om värden. Då blir refomerna svårare och mer komplicerade än att bara rösta bort "de dåliga politikerna".
Pingat på Intressant.se
Andra bloggar om: forskning, politik, vetenskap, USA, högern, den kristna högern, george bush, samhälle, republikanerna, demokraterna, presidentvalet 2008, bokrecension
Posted by Waldemar at 02:05 PM
July 24, 2007
Hypen över för medborgarjournalistiken
Av Waldemar Ingdahl
Medborgarjournalistiken har varit uppe till diskussion under hela sommaren. Vissa har kallat detta en revolution, men andra har benämt det som en hype.
För den elektroniska tidskriften Café Babel Stockholm gjorde jag en serie av intervjuer med personer om fenomenet.
Dessa var:
Internetpjonjären Oscar Swartz, som drev det medborgarjournalistiska försöket Digital Idag
Paul Frigyes på Tidningen Journalisten
Den innovative frilansaren Anders Mildner
Kristine Løwe, en norsk frilansjournalist som bloggat om medias utveckling de senaste åren
samt Susan Ritzén, författare till "Vem är reporter på klicktoppen" och bland annat känd från Ekoredaktionen på Sveriges Radio.
Självklart är det svårt att sammanfatta fem så kunniga skribenters tankar (och de talar så väl för sig själva), så den här texten kommer att försöka att tänka vidare på ämnet utifrån deras svar.
Något som verkar tydligt är, som Oscar Swartz påpekade, att vi har bara sett de första trevande försöken till medborgarjournalistik ännu. Det hela är en flytande skala där många olika inslag av medborgarjournalistik börjar dyka upp.
Kanske har det varit denna flytande skala varit till nackdel för medborgarjournalistiken. Vad är det vi diskuterar mer specifikt? Är bloggarna Blogge Bloggelito och Vetenskapsnytt medborgarjournalistik? Är Eudoxas hemsida medborgarjournalistik eller bara blogg som vår tankesmedja använder för att kommunicera med våra intressenter? Var går gränsen mellan en elektronisk tidskrift och medborgarjournalistik, sitter det i mediet eller hur journalistiken tillkommer? Hur är det med publikationer som Café Babel eller den spännande koreanska tidningen OhmyNews, med både fast anställd personal och bidrag från medborgare? Är det när man skickar in en bild tagen med mobiltelefonen till kvällstidningen för publicering?
Hittills verkar begreppet innefatta mycket stora delar av bloggosfären, förutom rena kattbloggar, särskilt när man ser hur PR-firman Prime använder begreppet i en nyligen publicerad spaning.
Medievetenskapen ger oss inte heller riktigt entydiga svar, då mycket forskning under 90-talet riktades mot att undersöka medborgarjournalistik inom de traditionella medierna- då läsare inbjöds att skriva om specifika områden, oftast på mediernas villkor. Diskussionerna har först nyligen börjat ställa sig frågor om tryckfrihet kontra yttrandefrihet. Professor Mary-Rose Papandrea vid Boston College skrev en intressant och citerad text om medborgarjournalistik Citizen Journalism and the Reporter's Privilege, där hon vänder på steken och påpekar vi kanske borde snarare begränsa privilegiet som följer på uppfattningen av en institution eller form som anses representera medborgarna (liknande tankar togs i Bloggarnas attack mot proggarna).
Vi har hittills sett få exempel på personer som skapat enbart sin plattform i offentligheten och blivit opinionsbildare genom medborgarjournalistik. Oftast har de personer som ens kommit i närheten gjort det från en redan etablerad position i sin relevanta diskurs. Självfallet har detta påverkats av en relativ brist på kontinuitet och på fördjupning. Det är bara naturligt av att den traditionella pajamahedin-bloggen sköts av en skribent med minimala resurser och ofta med begränsad tid. Inget fel i det, som vi har sett har även dessa former kunnat ge väldigt insatta och högst relevanta texter. Men att dessa oftast når i debatten som kvällstidningsbraskande rubriker är signifikativt. Där är genomslaget enkelt att få, men det långsiktiga arbetet av att bygga upp en kvalitetsjournalistik är svårare. Vissa ämnen är till sin natur svårare att ta upp, och kräver en mer funktionell struktur för att fungera bra.
Däri ligger kanske en av vägarna framåt mot en vidareutveckling av medborgarjournalistiken, i utvecklingen av institutioner för arbetet, för att underlätta kollaborativt skrivande, för att underlätta en mer kvalitativ publicistisk form. Som Mary-Rose Papandrea påpekar var det en lång och rätt invecklad process att skapa upp vad som utgjorde begreppen "pressen" och "journalistiken" under 1700- och 1800- talen. Det kommer att kräva en hel del experimenterande, Oscar Swartz Digital Idag har tyvärr lagts ned, men det var inte ett underkännande av portalens idé om att använda wiki som plattform. Här finns också experiment att utföra i koppling mellan text, ljud och bild samt utvecklandet av gemensamma portaler.
Magnus Ljungkvist påpekar i sin läsvärda artikel Medborgare med rätt att publicera utmaningen i det oklara juridiska läget, som också kan vara skadligt då goda spelregler för hur en utvecklad medborgarjournalistik skall fungera saknas. Att strikt överföra normer från den publicistiska sfären i form av en "internetombudsman" som moderata riksdagsledamoten Mats Johansson föreslog är inte en väg framåt, då den antar att strukturerna är likvärdiga, men vidare experiment om hur en god publicistisk form utvecklas är bra.
Där kan traditionella kanaler vara en hjälp, både som partner, men även som sporre och som jämförelse. Omvandlingen av medborgarjournalistiken kan gynna alla parter. Tyvärr kan detta också vara stjälpande. Som Kristine Løwe påpekade är det många inom de gamla medierna och av de äldre strukturerna för opinionsbildning i dag som hoppar på tåget utan att riktigt förstå grunderna.
Det är en mycket lovande utveckling att bloggosfären har nått en sådan kritisk massa att vi över huvud taget kan tala om en reellt fungerande medborgarjournalistik.
"Mediet är budskapet" sade medieforskaren Marshall McLuhan, men det är bara delvis sant. Mediet sätter ramarna för vad som kan sägas och för hur det kan organiseras– men inom dessa ramar finns ett brett utrymme för möjligheter. Både det hypade rosenskimret och domedagsprofetiorna över de digitala medierna håller på att spela ut sin roll men mognaden innebär nya utmaningar. Med en debatt om vad som egentligen utgör medborgarjournalistiken kan vi få både ett djupt utbud av innehåll och en stor variation av medier.
Pingat på Intressant.se
Andra bloggar om: media, medborgarjournalistik, magnus ljungkvist, prime pr, journalistik, samhälle, yttrandefrihet
Posted by Waldemar at 12:10 PM
July 20, 2007
Why terrorism does not work
Anders Sandberg writes a controversial article on Overcoming Bias of the University of Oxford's Future of Humanity Institute.
In How Biases Save Us From Giving in to Terrorism Sandberg writes that terrorists run into the problem that people assume that the results of their actions are concordant with their intentions. Although the terrorist can state his demands and goals, people will tend to assume that he is just a sadist rationalising. Possibly a dangerous sadist one has to occasionally acquiesce to, but the goals are not seen as essential to him. His "real" goals are assumed to be the destruction of society, and this makes accepting demands less favorable.
Andra bloggar om: brottslighet, samhälle, psykologi, polisen, rättvisa, terrorism, terror, kriget mot terrorismen, samhälle, forskning, vetenskap
Posted by Waldemar at 11:32 AM
July 19, 2007
Ingen algblomning i år
Waldemar Ingdahl från Eudoxa skriver i Tidningen Ångermanland den 29 juni artikeln Inga enkla lösningar på algblomningen.
Där tar Ingdahl upp resonemangen från rapporten Algblomningen- en debatt i grumligt vatten att människan påverkar algblomningen, men att det är ett mer komplext problem än vad många tror.
Andra bloggar om: miljö, miljöpolitik, risker, politik, algblomning, alger, sommaren
Posted by Waldemar at 04:55 PM
Technology policy in America
Are there other think tanks working with the issue of technology policy and the ideas of freedom? In Europe issues about science, technology and the future are often seen as unimportant, and policy work is about reacting to the usual political process, rather than supplying it with "the next big idea".
But there are indeed some think tanks exploring new options, and taking on new policy areas. Eudoxa's Waldemar Ingdahl made an interview with Sonia Arrison who is Senior Fellow of Technology Studies at the Pacific Research Institute. How do they work compared to Eudoxa?
Waldemar Ingdahl What is the Pacific Research Institute? Please describe your work with technology policies.
Sonia Arrison The Pacific Research Institute is a free market think tank located in San Francisco, California. In the technology studies department, we spend our time researching, writing, and speaking on the intersection of new technologies and public policy. Specific areas of interest include privacy policy, e-government, intellectual property, nanotechnology, longevity issues, and telecommunications.
Waldemar Ingdahl What place does technology have in discussing issues regarding freedom, opportunity and personal responsibility? Have issues about technology policy changed in recent years?
Sonia Arrison Technology is key to issues of freedom and responsibility because it is a tool that people can use to pursue their interests or, in the case of dictatorships, help to take away those freedoms. Technology itself changes very quickly, so the issues that surround it change just as fast. New technologies, such as multiplayer online games like Second Life, bring up new opportunities and challenges, that responsible individuals and governments must consider carefully.
Waldemar Ingdahl What are the most important specific areas of technology policy today?
Sonia Arrison Biotech and nanotech are perhaps the most important areas, as there are new advances in these fields that will allow us to live longer and better lives. Telecommunications and broadband is another key area because it affects how we communicate and express our thoughts. Privacy and security technologies are also very important in a world where terrorism is always in the headlines.
Waldemar Ingdahl How does society perceive risks today? Is there a possible threat to liberty in that perception?
Sonia Arrison There are many threats to liberty, but often society isn’t paying attention. This is worrisome, because liberty tends to slip away slowly over time, not in one big event.
Waldemar Ingdahl How do you perceive the differences in technology policy between the United States and the European Union today? What good piece of advice would you like to give to Europeans interested in keeping technology dynamic and promoting liberty?
Sonia Arrison The US tends to be more liberal in that there are fewer regulatory hurdles in many areas including technology standards, labor, and taxes. This allows for greater innovation and helps to explain why Silicon Valley exists in the United States and nowhere else. Europeans should work on lightening up their tax and regulatory loads so that more of Europe’s brilliant tech minds can stay there instead of immigrating to other countries to pursue their goals.
Pingat på Intressant.se
Andra bloggar om: teknik, politik, USA, Europa, framtiden, forskning, samhälle
Posted by Waldemar at 10:30 AM
July 16, 2007
A global summit for humanity
Anders Sandberg, research director at the Eudoxa think tank, has been invited to speak at the TransVision 2007 conference in Chicago, Illinois.
Anders Sandberg will debate the future of humanity with Ronald Bailey, science correspondent Reason magazine and internationally acclaimed strategic philosopher Dr. Max More
The debate will be held on July 26th at the Chicago Fairmont Hotel.
The keynote speakers at TransVision 2007 include Aubrey de Grey, Ray Kurzweil, Arianna Huffington and William Shatner.
Pingat på Intressant.se
Andra bloggar om: chicago, transhumanism, genteknik, samhälle, politik, framtiden, framtidsdebatt, forskning, vetenskap, sjukvård, USA
Posted by Waldemar at 04:55 PM
July 15, 2007
Quarantine compensation fights pandemias
In his The Pulse article Compensating a Rational Worry of July 12th, Anders Sandberg explains the booming field of epidemiology.
Worries about the avian flu are starting to be seen as overblown, while untreatable drug- resistant tubercolosis is starting to worry epidemiologists. Another widely discussed topic is when it is possible to quarantine persons that are suspected of contagion. Sandberg presents his ideas for how a liberal quarantine system might look, and how it may prove more efficient than forceful quarantines.
Pingat på Intressant.se
Andra bloggar om: fågelinfluensan, sjukvård, sjukdom, liberalism, samhälle, politik, pandemi, risker, politik
Posted by Waldemar at 02:08 PM
July 14, 2007
Hypen över för Second Life
Den 14 juni inbjöds Waldemar Ingdahl från tankesmedjan Eudoxa att hålla talet Capitalism and its destilled form in Second Life på Handelshögskolan i Stockholms seminarium om ekonomin i de virtuella världarna.
Waldemar Ingdahls och de andra talarnas presentationer kan laddas ned från denna länk till Handelshögskolan. Närvarande på seminariet var representanter för myndigheter, statliga verk, dataspelsbranschen, stora företag och NGO.
Waldemar Ingdahl beskriver Second Life ur en nationalekonomisk synvinkel
Fler kommentarer om Waldemar Ingdahls tal och bilder från konferensen kan ses här.
Konferensens tema var mycket praktiskt inriktat, hur tjänar man pengar på Second Life i dag? Även om antalet användare ökar snabbt de virtuella världarna, så är förhoppningarna i nuläget för överdrivna. I varje given stund finns ungefär ett invånarantal motsvarande Motala påloggade i Second Life. Vi kan dra paralleller med boo.com, IT- boomens mest kända krasch, där företag inte riktigt är bekanta med tekniken och dess begränsningar, där man inte kan sätta det virtuella skyltfönstret i konkret samband med sin produkt och har osäkra sätt att mäta hur väl en investering har gått.
Det var onekligen ett avbräck för Svenska Institutets satsning på Second Life att Second House of Sweden kom efter Italienska Kulturinstitutet och Maldivernas ambassad och som motivation för kostnader på cirka en halv miljon kronor anförde det 90-tals klingande argumentetet att man få så mycket uppmärksamhet utan att ange vad man konkret kommer att få ut av satsningen.
Just behovet av konkretiseringar som framfördes på Handels var en vändpunkt i debatten. Den första hypen är över, att säga att man har en närvaro i Second Life är jämförbart med att säga att man har en hemsida på internet.
Det är också det som motsäger de billiga demoniseringar och skräckhistorier om tomma spökstäder och butiker eller om att porrindustrin, pedofiler och kasino tränger ut allt annat.
Konkretiseringen kräver att tar fram dels nya mätverktyg (där "dwell quotient" är ett viktigt steg), men också att man utvecklar strategier för vad man specifikt behöver det virtuella till. Tankesmedjan Eudoxa använder den till global seminarieverksamhet, IBM till långt mer interaktiva telepresencemöten för sin styrelse. Så långt har många organisationer inte kommit, och de har därför fördelen att kunna etablera sig från första början med en bättre plan. Att experimentera är billigt, och kostnaden för en stark närvaro är bara omkring $250.000- en låg siffra för motsvarande marknadsföringskampanjer. Här gav Ingdahl exempel för de företag och organisationer som redan börjat med detta nya steg.
Politik och juridik behöver också utvecklas kring de virtuella världarna, men då dessa fortfarande inte riktigt har lyckats att forma sig kring ens de nya förhållandena på internet generellt kan det vara troligt att företagen genom sin EULA (End User Legal Agreement) får ta på sig några av dessa uppgifter- vilket ger dem både teknisk, juridisk och politisk kontroll över samhället på ett sätt som torde utlösa en häftig debatt.
Både rosenskimret och domedagsprofetiorna över de virtuella världarna håller på att spela ut sin roll och mognaden innebär nya utmaningar. De som satsar på att konkretisera sin verksamhet efter sina produkter och tjänster och ser till att bygga ett livkraftigt community kommer att lyckas.
Pingat på Intressant.se
Andra bloggar om: Second Life, internet, politik, kultur, samhälle, media, ekonomi, teknik
Posted by Waldemar at 01:10 PM
July 13, 2007
Doing business in the virtual worlds
On June 14th, Waldemar Ingdahl from Eudoxa was invited as keynote speaker at the Stockholm School of Economics seminar Second Life- exploring business opportunities in virtual worlds.
Waldemar Ingdahl explaining the work of Edward Castronova at the conference
Ingdahl's presentation can be downloaded as a PDF-file here >>>
Ingdahl explained the beginnings of the virtual worlds from a perspective of three internet revolutions, using what the internet community perceived as the "bad guys" for explaining how the dynamics and power relations of the three revolution have shaped the virtual worlds. The title of Ingdahl's speech Capitalism and its distilled form in Second Life paraphrases Milton Friedman for the 21st century: if you want to see capitalism in action, log on to Second Life. It is an arena were no barriers to entry, exit or trade exist, with little to no taxation and without government interference to rapid technological innovation.
The virtual worlds offers many the opportunity to work from home. They also bring globalisation a much needed human face, as it enables a meeting of cultures and ideas on a individual level instead of the first wave's globalisation which mainly entailed corporations and governments.
Ingdahl explained how the reality estate markets work in Second Life, its value for political communication and for improving e-government with online administration.
Second Life has three killer applications that distinguishes it from other virtual worlds. The "You create, you own" policy in Second Life gives a new popular spin on the need for intellectual property as more people become creators in themselves.
We all live in a increasing virtual world anyway, when production is increasingly revolving around intellectual production. Even in ordinary goods the knowledge and software parts become more important, as production can be made almost anywhere.
Ingdahl explained the significance of Edward Castronova's work in economics, and gave some economic statistics for Second Life's economy. Pornography and gambling is rapidly losing its dominance of Second Life's economy as more users log on. This is concurrant with the trend on the internet in general as for instance MySpace-sites overtook sex-sites as the most frequented from the UK last October.
He explained how eduction and organization can benefit internally from the virtual worlds and reduce many costs of communication.
The first hype about Second Life is already passing by, the ghosttowns of fully stocked but empty corporate islands is changing into new strategies. Ingdahl used as example one the dot.com boom's most abysmal failures: the online clothing store boo.com. Nowadays mail order companies are actually doing boo.com's work with great success, and Ingdahl explained how they succeeded where boo.com failed.
It is important to understand that Second Life can be used as a community building forum, achieving the right dwell quotient from the right community, for companies and organizations. Producers of physical goods must still keep them in focus and understand that Second Life is relying on the sale of information.
Ingdahl also explained the main legal and political issues of the virtual worlds in the near future. We will see the intellectual property issue move into Second Life, and there will be a discussion on taxation and regulation of these worlds. Are the virtual worlds heading towards anarchy, a policy conflict between the United States and the European Union over "choice of law" or will actually the "acts of God" model still prevail where company creating the virtual world will have a great say not only in how the world works but also in how business is conducted in it?
The virtual worlds will probably reach a critical mass when interconnectivity between them is possible. This is a good time to begin a strategy for establishing oneself in the virtual worlds as experiments are not as costly.
Mikael Haglund of IBM (left) gave IBM's impressions of working in Second Life. His presentation can be read here >>>
Johan Björkman from Barncancerfonden explained the experiences in Second Life made by an NGO
Professor Johan Roos acted as a moderator. The seminar was simultaneously broadcasted to a Second Life audience of avatars.
Alexander Kanaev, author of Reality of virtual life- The first generation explained some of the recent developments in the virtual worlds.
Micael Dahlén, one of Sweden's foremost experts on brands and branding explained how branding and copyrighting works in Second Life.
Robin Teigland, the Stockholm School of Economics, described some future developments of Second Life and other virtual worlds.
Journalist and author Ana L. Valdés made the concluding remarks for the conference.
Pingat på Intressant.se
Andra bloggar om: Second Life, internet, politik, kultur, samhälle, media, ekonomi, teknik
Posted by Waldemar at 05:00 PM
July 12, 2007
När rädslan för mörkret skymmer ljuset
Anders Gradin skriver på Svenska Dagbladet Brännpunkt 27/6 i Folkbildning mot Mörkerkrafter om Studieförbundet Vuxenskolans satsning på virtuella världar som Second Life. Vi välkomnar deras satsning, självklart behöver dessa nya världar även icke- kommersiella aktörer som kan stärka humanism, samspel och mångkultur.
Vi är oroade av att Gradin väljer att främst artikulera spridda fördomar om dataspel och internetkulturen, med ord om att Vuxenskolan skall "dominera" Second Life för att driva ut "mörkerkrafterna", porr och pedofili, som enligt Gradin utgör innehållet.
Vuxenskolan skall "riskera" att "svärtas ned" för att fullgöra sin kamp. Det är knappast ett lämpligt sätt att vinna förtroende på. Virtuella gemenskaper bygger på gott uppförande. Det är inte bra att komma till en ny plats och tala om för folk att man tror det värsta om dem.
Vi är rädda att det även kan avskräcka Vuxenskolans mindre datorvana kursdeltagare från att överbrygga den digitala klyftan och ta sig in i kunskapssamhället, då intrycket ges att Second Life bara är farligt.
De virtuella världarna är inte så nya. Litteratur och konst beskriver utopier, med andra regler och förutsättningar, men innehållet i nya medier påstås alltid vara värre än det som funnits innan. På 90-talet demoniserades internet i allmänhet, men är nu något de flesta använder. Fler människor fann eget bruk för det, och attityder förändrades.
Virtuella världar kan öppna utbildningen för fler, som invandrare, funktionshindrade och glesbygdsbor samt ge nya former av utbildning och studiematerial. Två exempel är Harvard Law Schools virtuella distansutbildning och hur professor Peter Yellowlees vid University of California kunde i SL grafiskt visa sina psykiatristudenter hur schizofrena patienter uppfattar världen.
Nyhetens behag att ha en närvaro på internet och i Second Life är över. Nu måste man istället skapa ett bra innehåll för att locka till sig intresse. Där borde Vuxenskolan locka med innovativ utbildning, istället för skräckhistorier och moralpredikningar.
Ana L. Valdés, journalist och författare till boken Internet för humanister
Per Strömbäck, talesman Dataspelsbranschen
Waldemar Ingdahl, VD tankesmedjan Eudoxa
Pingat på Intressant.se
Andra bloggar om: Vuxenskolan, politik, demokrati, virtuella världar, internet, second life, porr, dataspel
Posted by Waldemar at 12:00 PM
July 10, 2007
Så löser vi energiproblemen
Det hör inte till vanligheterna att tankesmedjan Eudoxa citeras i Dagens ETC, men Andreas Gustavsson tog i sin artikel Du har väl inte glömt Tjernobyl? upp en lång kommentar till det som Waldemar Ingdahl skrev i Den kinesiska drakens eld löser energiproblemen om kulbäddsreaktorn, PBMR.
Vi är inte förvånande att de inte blev ett positivt omnämnande. Den nya kärnkraftstekniken PBMR har också fördelen av bättre säkerhet. Reaktorerna i Sverige byggdes för stordrift. I väldigt komplexa kärnkraftverk blev det väldigt många små detaljer som kunde gå fel.
Nyligen diskuterade chefen för EU-kommissionens forskningsenhet för kärnteknisk verksamhet, Pierre Frigola, att en fjärde generation kärnkraftverk snart blir möjliga. De ska kunna förbränna såväl sitt eget avfall som det redan existerande avfallet från dagens reaktorer.
Det är talande att Gustavsson främst bygger upp sitt resonemang med rädslan från Tjernobyl- katastrofen. De primitiva reaktorer som fanns i de socialistiska staterna underhölls också bristfälligt. Moderna reaktorer i västvärlden är långt säkrare och den största olycka som skett, i Harrisburg 1979, ledde inte till att några människor skadades utan bara att reaktorn förstördes.
Framtidens reaktorer behöver bli billigare och säkrare, dessutom måste de hushålla med uran och inte producera så mycket långlivat högaktivt avfall. PBMR och den fjärde generationens kärnkraftsverk är ett steg på vägen.
Men hur bedömmer vi risker och lönsamhet. Det ligger nära till hands att hålla med kommentaren från signaturen "Arvid" på Gustavssons artikel- att argumentationen mot kärnkraft är tyvärr oftast väldigt känslomässig. Fysikern Berhard Cohen påpekade det har varit framgångsrikt som taktik. Särskilt genom att riskerna hos kärnkraften inte sätts i perspektiv med risker i vardagslivet. Människor bedömmer näraliggande risker i vardagen som mindre farliga, vilket gör att människor anser att bilkörning och rökning är säkrare än kärnkraft, men obekanta faror säljer lösnummer.
Därför kunde kärnkraftsmotståndarna lugnt sikta in sig på att enbart beskriva risker och faror, utan att ta på sig ansvaret att göra avvägningar eller beskriva hur samhället skulle klara sig utan kärnkraftens fördelar. Om man bara stängde kärnkraftverken skulle alla problem vara lösta.
Så för att förbättra debatten kring kärnkraften behöver vi ta rationell riskanalys och riskhantering på allvar.
Pingat på Intressant.se
Andra bloggar om: kärnkraft, teknik, miljö, forskning, risker, politik, samhälle
Posted by Waldemar at 07:15 PM
July 06, 2007
I don't have to listen to you, I'm the boss
Anders Sandberg writes a powerful article on Overcoming Bias of the University of Oxford's Future of Humanity Institute.
In One Reason Why Power Corrupts Sandberg explores why people that feel to be in a position of power tend to not consider the perspectives of other people- quite literally. Sandberg discusses the pro's and con's and how the situation may improve.
Andra bloggar om: psykologi, samhälle, makt, maktmissbruk, kognition, vetenskap, forskning
Posted by Waldemar at 02:53 PM
July 05, 2007
Biased criminal investigation
Anders Sandberg writes a criminally good article on Overcoming Bias of the University of Oxford's Future of Humanity Institute.
In The Butler Did It, of Course! Sandberg writes on confirmation bias in police investigations and how false confessions are triggered by this confirmation bias and then strongly supporting the erroneous conclusion.
Andra bloggar om: brottslighet, samhälle, psykologi, polisen, rättvisa
Posted by Waldemar at 12:38 PM
July 04, 2007
Carl V. Phillips on harm reduction
Carl V. Phillips is Associate Professor in the University of Alberta Department of Public Health Sciences in Canada. He also helped creating and maintaining the Alberta Smokeless Tobacco Education & Research Group' s (ASTER) website on harm reduction.
Waldemar Ingdahl of the Eudoxa think tank recently talked with Phillips on their impressions of their recent experiences of the International Harm Reduction Conference 2007 in Warsaw, Poland.
The conversation with Carl V. Phillips on harm reduction can be found at the Eudoxa Harm Reduction BBS.
Andra bloggar om: snus, skadereduktion, folkhälsa, samhälle, förbud, legalisering, tobak, rökning, politik, juridik
Posted by Waldemar at 03:50 PM
July 03, 2007
Gazprom kommer att kosta Europa
Av Alexander Sanchez
Gazprom, den ryska gasjätten, har positionerat sig till att tjäna allt mer pengar. Den här gången inte enbart från sin gasförsäljning till Europa, Gazprom har nu meddelat att de även kommer att sälja utsläppsrätter till företag i EU som använder deras gas. Gazprom har tidigare provat innovativa försök att kombinera försäljningen av både gas och utsläppsrätter till länder som försöker minska sin klimatpåverkan.
År 2005 införde EU utsläppsrättshandel. Systemet ger både länder och företag rätten att sälja sina andelar av utsläppsrätter som man inte använder. Företag som behöver mer andelar köper dessa av andra intressenter och kan på så sätt fortsätta med en högre produktionstakt.
Det är detta som bevakas av den amerikanska kongressen som kan bli något som senare införs även i USA, men som det ser ut nu kommer man inte längre att gå med under denna period. Gazproms typ av handel är helt i linje med hur ryska energiföretag, som redan idag är några av världens största exportörer av olja och gas, har hanterat sin export. Ryssland är även det land som säljer flest utsläppsrätter i världen, och som land har man många gånger fler nivåer till utsläppsrätter än något annat land.
Ryssland har sedan det skrev under Kyotoprotokollet år 2004 arbetat för att även ryska bolag skall kunna ta del av deras andelar av utsläppsrätter. I Kyotoprotokollet gavs Ryssland rätten förutom försäljning att även släppa ut mer koldioxid i luften förbehållet att det görs investeringar i bättre reningsverk. Officiella siffror beräknats att ryska företag kunde attrahera från 6 till 9 miljarder dollar i investeringar för utsläppsreducerande teknologier.
Det sistnämnda var viktigt, när företag från både Ryssland och Östeuropa tillhör några av världens största producenter av växthusgaser.
Under året som har gått tog Gazprom ett steg närmare, med att skriva ett avtal med det brasilianska företaget Propower do Brazil, ett avtal som Gazprom tänker utnyttja till att sälja sina egna och de brasilianska utsläppsrätterna och sälja dessa till europeiska
energibolag.
Gazprom Marketing & Trading, Gazproms dotterföretag i London, har skrivit under ett avtal med det brasilianska företaget vars energi kommer uteslutande från biomassa. I detta avtal har Gazprom tänkt sig att slå ihop avtalen med naturgas och sälja denna kombination som en enskild produkt till europeiska energibolag.
Propower säljer och marknadsför sin energi som "koldioxid neutral", då det i huvudsak använder biobränsle. Gazprom har ännu inte fått igenom dessa kombinerade utsläppsrätter, men förväntar sig ett positivt utslag senare i år.
Kyotoprotokollet som förhandlades fram 1997 och skrevs under av 36 industriländer för att finna en mekanism för att på billigast sätt få ner koldioxiden i världen.
Gazprom menar själva att de i denna process ökar värdet för sin naturgasförsäljning, för europeiska företag har stort intresse att köpa bränsle tillsammans med deras utsläppsrätter. I Ryssland har Gazprom snabbt gått in för att köpa rättigheter för utsläppsrätter i hela Europa.
De arbetar samtidigt med att reducera sina egna utsläpp genom att fixera läckor i pipelines i deras egna fält. Gazprom vill även investera i andra ryska bolag. I nuläget ligger ryska företag steget före de nationella regleringar som finns. Ryssland tillåter enbart försäljning till utländska intressenter. Avtal kan inte slutas i Ryssland av den enkla anledningen att Rysslands regering inte har någon lagstiftning som gäller det egna hemlandet. Officiella regeringskällor lovade en lag förra året; men det har skjutits upp till sommaren. I framtida förhandlingar för kontrakt med EU nästa år, är priserna lagda runt €15 per kredit, där en koldioxidkredit ger rätten för ett ton utsläpp.
Totalt har Ryssland reducerat sina utsläpp helt enligt Kyotoavtalet med två miljarden till tre miljarder ton koldioxid fram till år 2012, helt enligt ryska officiella siffror. Med nuvarande prissättning är Ryska utsläppsrätter värda mellan 30 till 45 miljarder euro. Men om
förhandlingarna om ett expanderat Kyotoavtal kollapsar så kommer de inte att vara värt något alls.
Och det är egentligen här som det verkliga skälet för det ryska intresset av Kyoto. En stor fördel för ryska intressenter men en mindre för Europa. Gazprom har visat stort intresse för affärer även utanför den europeiska marknaden, och det som såg ut att bli en så bra affär för Europa 2004, ser helt plötsligt inte lika bra ut i dagsläget.
Den europeiska marknaden är för tillfället stor men vad händer om fler intressenter vill ha Rysslands utsläppsrätter? Det pris som Europa får betala till att bli beroende även på detta område är högt, och troligen högre när President Putin avgår inom en snar framtid.
Pingat på Intressant.se
Andra bloggar om: miljö, klimat, ekonomi, politik, miljöteknik, europa, klimatpolitik, ryssland
Posted by Waldemar at 05:38 PM
July 02, 2007
Supersize my bias!
Anders Sandberg writes a lean and mean article on Overcoming Bias of the University of Oxford's Future of Humanity Institute.
In Biases are Fattening Sandberg writes about unit bias. We have a cognitive tendency to prefer a full unit of anything over taking a part of it, likely making us eat too much and thus causing obesity.
Andra bloggar om: fetma, samhälle, hjärnan, psykologi, mcdonalds
Posted by Waldemar at 10:00 AM