Eudoxa

Till viss del handlar det om att media som bransch håller på att omstruktureras och produktionskostnaderna för täcka samtliga språk är höga.

Sedan ses inte Europafrågorna som så nyhetsvärdiga av medierna. Politik är vardagen, men EU-frågor påverkar vardagen endast indirekt (fast då i mycket stor omfattning) och ofta på komplexa sätt.

Inte blir det bättre av att EU:s beslutsprocess i sig själv är otydlig. Den är inte politisk, utan diplomatisk och administrativ. Politiken kom till i efterhand. Förklaringen till det ges på ett intressant sätt av professor Barry Eichengreen i Berkeley i boken The European Economy since 1945: Coordinated Capitalism and Beyond. EU grundades inte för fredens skull. Det enda hotet mot freden var en möjlig aggression från Sovjetunionen och Warszawa-pakten. Det var istället att de europeiska länderna förstod att de halkat efter i ekonomin redan före andra världskriget. Därför handlade EU om att uppnå begränsade ekonomiska mål mellan sex stycken stater vars näringslivsstrukturer komplementerade varandra. Där behövdes inte så mycket politik som diplomati. Men då EU fortsatte efter att målen uppnått hade politiken behövts.

Sedan så är det kanske så att det först nu finns en eurogeneration, uppvuxen med Erasmus och den fria rörligheten och för vilken det är självklart att ha sina liv och sin uppmärksamhet riktad på många olika länder och kultursfärer.

Där är den europeiska tidskriften Café Babel ett intressant exempel. Den frångår att europabevakningen skall handla om EU:s institutioner, och skildrar alla frågor från ett europeiskt perspektiv. Kanske är det deltagarjournalistikens spridning som möjliggör en samlad europeisk offentlighet.

Pingat på Intressant.se

Andra bloggar om: politik, samhälle, bloggar, media, medborgarjournalistik, journalistik, yttrandefrihet, europa