« Recycle your heart | Main | Sandberg vs. de Grey at the Dana Centre »
January 18, 2008
Politikens biologiska gränser
Anders Edwardsson är författare till rapporten Politikens biologiska gränser från tankesmedjan Eudoxa
Artikeln har varit publicerad i Stenungsunds-Posten (20/12 2007)
Våldet, både det civila och politiska, breder ut sig. I Trollhättan sprängs en bomb utanför en åklagares villa. Nyheten om att två tyska ungdomar planerat att döda elever och lärare på ett gymnasium i Köln kom exempelvis bara två veckor efter det att en 18-åring i Finland massakrerat sju personer. Polisen uppgav att pojkarna avslöjats därför att de stämde in på polisens profiler över personer som kan tänkas begå våldsbrott.
Man får hoppas att svensk polis för liknande register. För den senaste tidens många incidenter – både planerade och genomförda – visar sannerligen på behovet. Som åsyna vittne till den svenska samhällsdebatten oroas man dock över den oftast outtalade men utbredda tron på att "sånt där händer aldrig här". När det ändå händer är det oftast "samhällets" fel.
Det är en lika naiv som farlig inställning, som bygger på en idealistisk syn på människor. Svensk politik har präglats starkt av illusionen att om samhället bara organiseras på rätt sätt så kommer alla att växa upp till goda, glada och laglydiga medborgare. Så fungerar det nu dock inte i verkligheten och debatten präglas betecknande nog lika mycket av förvirring som av ideologiska låsningar.
Människan är både en kulturell och biologisk varelse. Det är därför i vissa fall nödvändigt att ta i beaktande också vad naturvetenskaper som genetiken har att säga om "djuret människan". Vi har nämligen liksom alla arter en genetisk profil som avgör hur våra kroppar och hjärnor fungerar. Dessa formades under två miljoner års existens som jägare-samlare på savannerna. Tiotusen år av kultur kan ofta inte överflygla de två årmiljonerna av natur. Vi beter oss fortfarande – både som individer och kollektiv – precis som våra förfäder.
Det genetiska arvet innebär att alla föds med vissa förmågor, andra med nackdelar. Individuella personlighetsdrag har därför mycket lite med uppfostran och samhällets organisation att göra. Barn kan visserligen genom stöd och uppmuntran snabbare fås att nå upp till de fysiska och mentala maximinivåer som dess arvsmassa tillåter. I vuxen ålder är dock skillnader mellan olika individer ovillkorliga, och en del är av naturen våldsamma.
Vissa föds dessutom med fel i hjärnan som gör personen farlig för både sig själv och sin omgivning. En rad antisociala beteenden – som böjelser för att ljuga, stjäla, slåss och fördärva fast egendom – är genetiskt betingade. Det finns också en stark ärftlighetsfaktor för en rad psykologiska tillstånd och sjukdomar som bidrar till rent sociopatiska beteenden – som att skjuta vilt omkring sig bland lärare och skolkamrater eller spränga åklagarvillor.
Det oroande är att terapi och mediciner många gånger inte biter på dessa individer. De är med andra ord – oberoende av hur illa välmenande politiker och socialarbetare må tycka om det – "hopplösa fall" som permanent måste hållas borta från samhället redan från unga år.
Låt oss därför hoppas att svenska polisen har ett bra profilregister. I framtiden gärna utrustat med genetiska varningslampor.
Posted by Waldemar at January 18, 2008 12:40 PM