« Compulsory licenses is the wrong way to go | Main | Recycle your heart »

January 16, 2008

Vem styr Internet?

Skriven av Andrew Morriss, professor i juridik vid University of Illinois.

Översättning från engelska av Waldemar Ingdahl

Vem kontrollerar Internet? Det är frågan som ställs i den tankeväckande, tydliga och engagerande boken Who Controls the Internet? Illusions of a Borderless World som är skriven av två framstående professorer i juridik: Jack Goldsmith och Tim Wu.

Författarna gör debatten om Internet en stor tjänst genom att slå hål på 1990-tals tanken om "information vill vara fri" med sin tydliga redogörelse av hur staterna slog tillbaka för att begränsa Internets inflytande.

I boken kritiserar Goldsmith och Wu grundligt Furstendömet Sealand, en luftvärnsplattform från andra världskriget utanför Englands kust som utropats till ett självständigt land av sin självutnämnde prins Roy. Sealand avslöjas som en fånig idé, men den viktigare berättelsen om staternas svar på tekniker som hotar dem är en hotfull läsning för frihetsvänner.

Professorerna Goldsmith och Wu, som undervisar vid Harvard respektive Columbia, genom en god genomgång av Internets historia och beskriver tekniken bakom staternas svar. I synnerhet fokuserar sig författarna på staternas användning av kommersiella tekniker som möjliggör för hemsidor att identifiera var besökarna befinner sig. Att veta var besökarna finns gör hemsidan mer värdefull för användarna (information kan anpassas till varifrån du läser sajten och hjälper till att förhindra bedrägerier) och för annonsörer (annonser kan köpas för specifika geografiska områden). Olyckligtvis ger det också staterna en möjlighet att censurera och övervaka. Tekniken är inte perfekt, men som författarna påpekar, så behöver inte identifieringen vara perfekt för att vara effektiv.

En annan sårbarhet på Internet som staterna kan använda är betalningssystemet. Så länge som betalningar görs genom ett fåtal stora system (VISA, MasterCard, American Express, Discover, PayPal), så kan man kontrollera mycket genom att reglera bara ett fåtal strategiska processer. Internetspelsbranschen upptäckte det, och det gjorde också hemsidor som sålde cigaretter online för att undvika tobaksskatterna.

Den bästa, och mest deprimerande, delen av boken är dess noggranna beskrivning av hur Internet utvecklats i Kina. Goldsmith och Wu beskriver hur Internetföretag som Cisco, Yahoo och Google har hjälpt den kinesiska staten i sina ansträngningar att censurera information som den inte vill att kinesiska medborgare skall få se.

Även om de slår hål på myten att Internet skulle erbjuda en väg runt censuren så faller Goldsmith och Wu i den motsatta fällan att de tänker sig att konflikten mellan frihet och tvång bara har två faser: Internetpionjärerna innoverar, och sedan svarar staterna. Staterna vinner då de handlar sist. Men konflikten om friheten har inget slut- evig vaksamhet kallas just därför för frihetens pris.

Boken skulle också ha tjänat på en analys som mer uttryckligen baserats på Public Choice-principen. När man tittar på hur upphovsrättsprocessande och lagstiftning i USA utvecklats så argumenterar författarna övertygande för att vare sig avsaknaden av hastig handlingskraft från kongressens sida för att förbättra lagskyddet för upphovsrättsinnehavare eller besluten i lägre domstolsinstanser om Grokster, som förkastade musikindustrins positioner mot fildelning, skulle ha återspeglat ett "maktvakuum".
Snarare var de resultatet av ett "samtal mellan regeringar om hur intressekonflikter mellan teknikinnovation och upphovsrättsinnehavarnas intressen bör balanseras". Men det var inte ett "samtal" på något sätt; vad som skedde var en strid mellan särintressen som tog tid att utkämpa. Författarna noterar att "många tror" att The Sonny Bono Term Extension Act, som förlängde existerande copyright, "hjälpte den välorganiserade och vacklande skivindustrin på allmänhetens bekostnad". Det stämmer på samma sätt som "många tror" att tyngdkraften får saker att falla till marken när de släpps. Det finns ingen trovärdig alternativ förklaring till det uppenbara gynnandet i Sonny Bono-lagen. En större uppmärksamhet på särintressenas roller skulle ha stärkt boken betydligt.

Den kanske mest frustrerande aspekten av boken är dess överdrivet statscentrerade syn på lagen. Till exempel så etiketterar författarna stiftade lagar som "riktiga lagar" jämfört med sedvanerätt. De har fått det om bakfoten, och kännedom om verk av F.A. Hayeks och Bruno Leoni (ingen av dem nämns i boken eller i dess index) skulle ha varit till stor hjälp för författarna.

I ett försök att göra boken mer tillgänglig för en intresserad allmänhet det kommit med några konstiga illustrationer. Det finns några utmärkta diagram som förbättrar argumentationen och klargör beskrivningar, men dessa är överskuggade av olika fotografier som inte tillför boken något. Trots dessa nackdelar är Who Controls the Internet? ett viktigt bidrag till debatten om hur tekniken främjar eller skadar frihetens sak.

Artikeln publiceras med tillstånd av The Freeman.

Posted by Waldemar at January 16, 2008 07:38 AM