-Your
Guide to the Cultural Impact of Emerging Technologies.
Eudoxa kommentaren april 2004
Faran med risker
Skriven av Anders Sandberg
Artikeln har publicerats i Västerviks-Tidningen (21/6)
Det finns ett ord som nästan försvunnit ur vårt språk: ”ohälsosam”. I dag är mat, mobiltelefoner, energi och så vidare alltid något som beskrivs som ”farligt”. Men har världen verkligen blivit farligare, eller är det bara våra riskbedömningar som förskjutits?
Riskbedömning är ett område vi människor är både bra och dåliga på, paradoxalt nog. Vi har utvecklats till att undvika risker genom att bedömma dem genom vår intuition, snabbt och känslomässigt, vilket är det mest effektiva sättet om man saknar statistik och referensramar, vilket vi gjorde i vår forntid. Men våra intuitiva bedömningar stämmer ofta inte överrens med verkligheten.
Vi tenderar att övervärdera exempels betydelse. Om en bekant har haft problem med ett visst datormodell är vi mindre benägna att köpa den, även om hennes problem var en ren slump. De leende människorna som berättar i kvällstidningen om hur de gick ned i vikt tack vare den senaste örtbehandlingen, övertygar oss känslomässigt mycket starkare än siffrorna från en vetenskaplig undersökning. Detta trots att anekdoter sällan har något bevisvärde. Man alltid kan plocka fram det lilla fåtal fall där örterna gav önskad effekt, även om de är i sig värdelösa.
Vid studier av människors rädsla för att bli utsatta för brott har den visat sig stiga med ökad mängd TV-tittande. Vi ser mer till den minimala chansen till miljonvinsten när vi köper en lott, än till den högst sannolika förlusten av några kronor. Mycket låga sannolikheter är svåra att resonera om, och vi tenderar att kraftigt överskatta sannolikheten för att osannolika händelser inträffar, vare sig de är bra eller dåliga.
Vi oroar oss också mer för saker som vi inte har kontroll över. Därför är så många flygrädda men inte rädda för att åka bil, fastän farorna är fler på vägarna. I en tekniskt avancerad värld kan vi påverka vår omgivning allt mer, men samtidigt påverkas vi också av andra människor och av teknik vi inte förstår. Då avtar den faktiska upplevelsen av kontroll.
Om något hotar oss måste vi få veta om det och vill göra något åt problemet, vilket är bra för tittarsiffror och bevakning av presskonferenser. Vem vill rapportera att ris faktiskt –inte– orsakar cancer? Men att något i vår vardag –kan– vara farligt leder till stora tidningsrubriker och att forskare, myndigheter och media indirekt belönas för att utfärda onödiga varningar.
Betoningen på risker och faror gör vår syn på omvärlden svartvit: allt blir ofarligt eller farligt. Men när larmrapporterna haglar verkar gränserna skifta hit och dit, och osäkerheten blir stor. När allt verkar farligt är det inte lönt att oroa sig mer. Det är därför folk började äta chips igen bara några veckor efter Livsmedelsverkets larm om akrylamid år 2002. När plötsligt all stekt mat och allt bröd blev riskabelt blev det för mycket att oroa sig för, och matvanorna vann över riskerna. Sådana reaktioner kan hindra oss att ta hänsyn till stora diffusa problem som klimatförändringar och livsstilsjukdomar – samtidigt som det senaste braskande forskarlarmet får överdriven betydelse.
Orden ”ohälsosam” och ”onyttig” hjälper oss att klargöra diskussioner som hur vi ska hantera våra välfärdssjukdomar, riskerna med elektromagnetisk strålning, vilken sorts mat vi bör äta. Det är onyttigt att äta chips. Man behöver inte vara näringsexpert för att inse det. Men de är inte speciellt farliga om man inte råkar sätta dem i halsen.