REFLEKTIONER
- Eudoxas Rapportserie
- Länkar

MÄNNISKORNA
- Waldemar Ingdahl
- Lene Johansen
- Alexander Sanchez
- Anders Sandberg
- Marcus Sjöberg

VÄRDEN
- Boklistan

FÖRETAGET
- Erfarenheter
- Kontaktinformation
- Abbonera på nyhetsbrevet

Eudoxa kommentaren augusti 2003

Ny teknik gör regleringar föråldrade

Skriven av Daniel B. Klein och Fred E. Foldvary, i samband med Eudoxas seminarium den 27 augusti. Översatt av Waldemar Ingdahl. Artikeln har publicerats i Trelleborgs Allehanda (26 juli), Tidningen Ångermanland (28 juli), Ystads Allehanda (28 juli), Gotlands Allehanda (31 juli) samt Västerviks-Tidningen (1 augusti).

Regleringar rättfärdigas ofta som korrigeringar av marknadsmisslyckanden. För att få ren luft eller goda vägar, sägs det vara för dyrt och svårt att samla in betalningar från brukarna så det är enklare att bekosta dem genom beskattning. Men kostnadsgraden av sådana transaktioner beror på tekniken, grunden för hur man byter pengar mot tjänster. Ny teknik gör transaktioner lättare, och underminerar skälen för många statliga ingrepp.

Tekniken har länge förändrat vad som anses vara konventionellt inom området för regleringar och egendomsrätter. Ett bra exempel är hur USA:s egendomsrätter utvecklades genom teknikens försorg. Före 1870 så lät man boskapen löpa fritt på västerns vidsträckta prärier, vilket orsakade skador och problem. Det var för dyrt att hägna in den, men uppfinningen av taggtråden ändrade på det. Det blev billigt att markera och skydda sin egendom. Taggtråden förändrade institutioner och regler till det bättre. Samma dynamik har goda möjligheter att påverka regelverk idag.

Här följer några aktuella exempel när det gäller bilismen:

Motorvägar
Idag så byggs motorvägar av staten och bekostas med skatter. Den gamla metoden att samla in vägavgifter innebar förseningar och besvär för förarna. Men nya möjligheter till elektronisk avläsning av vägtullar undviker dessa problem. Förare kan genom den nya tekniken betala vägavgifter lika lätt som telefonräkningen, vilket försvagar argumentet om marknadsmisslyckanden, och stärker argumentet för att privatisera motorvägarna. Särskilt i debatten om vägtullar kring Stockholm borde detta vara värt att diskutera.

Bilavgaser
Att bevaka och kontrollera bilavgaser har verkat som ett så svårt problem att man knappt ens tänkt över möjligheten av lösning genom äganderätter. Dock har den nya tekniken med utsläppssensorer förändrat detta. Sensorerna kan placeras vid vägkanten och mäta utsläppen från passerande bilar. Om sensorerna kombineras med elektroniska registreringsskyltavläsare, kan man identifiera de bilar med störst utsläpp och sända dem avgifter på deras utsläpp. Denna lösning riktar in sig på de som verkligen står för avgaserna, och är mer rättvis och effektiv än de traditionella kontrollmetoderna som bensinskatter, krav på biltillverkarna och krav på utveckling av alternativa bränslen. Avgassensorer och äganderätter minskar avgaserna, men lämnar framförallt de som inte släpper ut mycket i fred. Det kan liknas som att skydda en offentlig byggnad från graffitti genom att sätta upp övervakningskameror, istället för att övervaka alla köp av sprayburkar i färgbutiken.

Parkering
Moderna parkeringsmetoder befriar bilisterna från att betala med lösa mynt. Med datorer ombord och med LCD-displayer så kan man exakt mäta den tid som en bil står parkerad, och bara betala för den tiden. Kostnaden för parkering kan också variera efter tidpunkten och det blir med denna teknik lättare att debitera. Detta ger möjligheten för även företag och privatpersoner att hyra ut parkeringsplats.

Några skulle påstå, att teknikens möjligheter också kan gynna regleringar genom att göra administration och kontroller enklare. Det är sant, även dessa kan bli mer effektiva genom tekniska framsteg. Vägverket kan också använda systemet med elektroniska vägavgifter. Men om både den privata sektorn och den offentliga sektorn är tekniskt kapabla att göra samma jobb, och tekniken förändrar förutsättningarna, så blir det en fråga om motivation och förutsättningar för lokal kunskap vilket talar för att lämna verksamheten till privata ägare som agerar efter frivillighet.

Vi spenderar pengar mer omsorgsfullt och effektivt när det är våra egna pengar och vi själva bestämmer över dem. Statlig verksamhet saknar ofta sådana motiv och framförallt den lokala kunskapen, och misslyckas därför oftast att matcha marknadens kapacitet. I många områden av offentlig administration har skälen till statligt ingripande blivit föråldrade. Dagens beslutsfattare borde följa en policyregim i vilken institutionerna kan hänga med i teknikens utveckling.