-Your
Guide to the Cultural Impact of Emerging Technologies.
Eudoxa kommentaren februari 2004
Vad dina varor berättar om dig
Skriven av Anders Sandberg
Artikeln har publicerats i Gotlands Allehanda (20/2), Västerviks-Tidningen
(28/5)
Streckkodernas dagar är räknade. Snart kommer expediten inte att behöva dra varorna över lasern (igen, och igen…): smarta chip talar om vilken burk som tagits ned från hyllan och vem som köpt den – det är bara att gå ut ur butiken och alla databaser och konton uppdaterar sig. Men i en värld där alla föremål kan tala om för en mottagare vilka de är, hur blir det med privatlivet?
Att hålla reda på var saker finns är viktigt. Streckkoder är ett sätt att lösa problemet och identifiera vilken sorts produkt man scannar. Men nu kommer revolutionen. RFID, ”radiofrekvenstaggar”, förändrar inte bara detaljhandeln utan mycket av vårt vardagsliv.
Principen är densamma som vid snatterimärkning. En tunn spole tar emot radiovågor och omvandlar dem till ström, vilket driver ett litet chip. I vanlig antistöldmärkning sänder märket bara tillbaka en annan radiosignal med spolen och larmet går. Med ett chip kan taggen göras smartare. Den kan återlämna en ID-kod, för att slå upp exakt vilken tagg som passerade radioläsaren. Mer avancerade chip kan besvara digitala förfrågningar och lagra ny information. De blir en sorts identitet som följer med föremålet.
Mikroelektronik blir allt mindre och billigare och då kan taggar bli nästan osynliga och gömmas i produkter eller emballage. De kan adderas diskret till föremål som redan finns, vilket är svårt med streckkoder. Priset väntas falla till ett par öre, och då kan man placera taggar i oerhört många varor. Varor förs bara nära en läsare för att ange sin identitet, flera hundra taggar kan läsas per sekund och systemet kopplas direkt till lagerhållningsdatabaser. Hela kedjan från producent, grossist och detaljhandel kan använda identifieraren, liksom även konsumenter, myndigheter och sophantering.
Tekniken används redan för märkning av husdjur, bildelar, biltullar och drive-in-betalning på bensinstationer. Stora affärskedjor ser rejäla vinster i lagringskostnader. Lastpallar, paket och enskilda varor kan spåras, vilket minskar svinn, och ”smarta hyllor” detekterar när kunder plockar ned varor. Att firman Wal-mart vill ha RFID gör det mycket troligt att det tas i spritt bruk, då de hade en nyckelroll i införandet av streckkoder. Wal-mart har deklarerat att till 2005 ska dess största leverantörer leverera RFID-märkta lastpallar och kartonger. Visst är det bra om snabbköpet vet var det har sina varor, men vill vi verkligen gå hem med en kasse som kan avläsas? Med en plånbok som signalerar till butiken hur mycket pengar den har? Industrin har inte tänkt så mycket på konsumenterna, men idag accepterar inte konsumenter saker som verkar riskabla om de inte ser en klar nytta.
Identitetsteknik har många nyttiga sidor. Matsmitta kan spåras till källan. Sopsortering automatiseras, böcker tar fram sin virtuella motsvarighet när de hålls mot en dator, visitkort som öppnar websidor, papper som vet vad som är skrivet på sig och kan spåras på oordnade skrivbord. Smarta kylskåp säger till när mat blivit för gammal och gör inköpslistor automatiskt. Mediciner varnar för feldosering. Men producenter, konsumenter och utvecklare måste komma överens om system och regler som passar alla. Annars påtvingas vi system som förstör konsumentens integritet, eller regler som förhindrar att tekniken verkligen gör nytta.