-Your
Guide to the Cultural Impact of Emerging Technologies.
Eudoxa kommentaren februari 2004
Fel fokus i fetmadebatten
Skriven av Waldemar Ingdahl och Alexander Sanchez
Artikeln har publicerats i Nya Wermlands-Tidningen (14/1), Barometern
(19/1), Dagens Nyheter (24/1), Örnsköldsviks Allehanda (9/2),
Folket (9/2), Sundsvalls Tidning (10/2), Blekinge Läns Tidning (10/2),
Skaraborgs Läns Tidning (10/2), Falköpings Tidning (10/2), Skövde
Nyheter (10/2), Västgöta-Bladet (10/2), Göteborgs Tidningen
(13/2), Bohusläningen (18/2), Södermanlands Nyheter (27/2)
I dag är nästan varannan man och var tredje kvinna i Sverige överviktig och var tionde invånare lider av fetma, vilket är en fördubbling sedan början av 80-talet. Särskilt allvarlig sägs situationen vara för barnen, där man i Sverige beräknar att 18 procent av alla barn mellan 6 och 17 år, är överviktiga. WHO kallar det för en epidemi.
Det har funnits många missledda försök att ställa upp fetmafrågan i termer av bra eller dålig mat, snarare än bra eller dålig kosthållning. Detta leder till krav på ovetenskapliga lösningar som stämningar, fettskatter, märkningar och reklamförbud. Men precis som med gifter är det dosen som är farlig, och uppdelningen mellan "bra" och "dålig" mat drar uppmärksamheten från att fetman är mycket komplex fråga.
Vi har anpassats till ett liv av undernäring och med hårt kroppsligt arbete, inte av överflöd och stillasittande. Våra kroppar är mycket väl formade till att lagra energi under korta goda tider, för att ha i reserv under de långa magra tiderna. Men när de magra tiderna aldrig kommer så har kroppen svårt att göra av med energi vilket leder till bredare midjemått.
Fettskatter skulle slå hårdast mot de fattigaste, som oftast lider av störst andel övervikt, intar mest ohälsosam kost, motionerar minst och har svårast att lägga om kostvanor. För dessa beror inte på priset främst. Vi behöver näringen i maten men i rätt proportioner och mängder, då är det inte alltid "skäpmaten" som bär ansvaret för övervikten, vilket man överförenklat har gjort till en måltavla. Problematiken kräver ett större allvar än att hastigt försöka slå på gamla etablerade syndabockar. Förbud av reklam har inte visat sig effektivt, för trots förbudet av reklam riktad till barn så är svenska barn och ungdomar lika överviktiga barn som i jämförbara länder.
Egentligen förebådar fetmadebatten framtidens sjukvård, som rör sig mot att bli mer förebyggande och förbättrande än bara botande till ett visst givet hälsotillsånd. Som patienter måste vi ta en större del i hur vi vill forma våra kroppar, genom framstegen inom bl.a. medicin, bioteknik och dietik. Redan idag ser vi att den som är rik i vårt samhälle, oftare är smalare och hälsosammare, då trenden går där mot att ta ett större ansvar för sin kropp. Lyckligtvis brukar dock sådana vanor sprida sig, när redskapen för detta blir billigare och mer tillgängliga. Faran i paternalismen skulle vara att man kan vänjer många människor vid tanken att någon annan skall ta ansvar för den egna kroppen, och där skulle nya klyftor i samhället skapas mellan de som kan ställa om till rätt mentalitet för den nya hälsovården, och de som blir kvar i den gamla paternalistiska sjuk- och folkhälsomodellen och inte ges möjligheten att ta till sig de nya framstegen.
"Dålig" mat är en mer tacksam måltavla och lånar sig till storskaliga åtgärdspaket, vilket ger jobb åt folkhälsoexperter, men löser inte problemet. Snarare minskar de våra chanser att göra informerade val genom att släppa fram slutsatser från vag kunskap och ta ifrån oss vårt personliga ansvar. Problemet sitter nämligen i vår biologi, vår stillasittande livsstil och vårt överflöd av mat. Vetenskapen och medicinen ser nya lösningar, där t.ex. Xenical är ett tidigt exempel, men tills dess av lösningar kommer måste vi återbekanta oss med egenansvar och självkontroll för att få en god hälsa, och sluta med att tro att "någon annan" skall kunna ta över ansvaret för vad vi äter.