-Your
Guide to the Cultural Impact of Emerging Technologies.
Eudoxa kommentaren januari 2003
Hindra inte mänsklig nyfikenhet
Av Waldemar Ingdahl
Artikeln har varit publicerad i Kvällsposten den (31/1)
De senaste årens framsteg inom genetiken gör att vi i allt högre grad kan förändra människokroppen enligt våra önskemål. Inte minst understryks detta av de försök till kloning av människor vi ser genteknikens utveckling i dag.
Utvecklingen sker i skärningspunkten mellan teknik, kultur och filosofi och inte kan frikopplas från någondera. Debatten väcker intensiva känslor eftersom den berör vår innersta uppfattning om vad människan är, hur hon bör leva och vilken relation individen har till samhället och ifrågasättanden av tidigare självklara antaganden.
Mycket av den kritik som riktas mot tankar om mänsklig modifikation är baserad på en paradoxal kombination av att hävda att de dels är osannolika eller ogenomförbara, dels att de inte är önskvärda. Om så var fallet att dessa modifikationer var omöjliga skulle dock hela debatten enbart vara av teoretiskt intresse, och krav på regleringar skulle vara irrelevanta.
I stället ser vi ofta att kritik kombineras med mycket starka krav på regleringar, vilket antingen innebär att man ser potentialen som verklig eller att även principiella möjligheter kan innebära sådana sociala risker att reglering är nödvändig. Men i det senare fallet kan knappast regleringar förhindra de tänkta negativa kulturella konsekvenserna exempelvis av kunskapen att vissa mänskliga egenskaper är genetiskt styrda, därmed blir regleringarna verkningslösa.
Det är mer relevant att utgå från antagandet att tekniker som frigör människor från naturliga begränsningar kommer att utvecklas och användas för att sedan studera deras troliga positiva eller negativa effekter.
En god beskrivning av människonaturen är att den inbegriper förändring. Då vi är varelser som strävar mot mål vi sätter upp, kommer vi därför att naturligt omskapa oss själva i enighet med dessa mål.
Denna utvecklingsprocess är central för vår uppväxt och utveckling till fungerande människor, och fortsätter hela livet. Om den mänskliga naturen inbegriper förändringsbarhet och en vilja att utveckla sig framstår inte längre möjligheten att använda externa verktyg för detta som speciellt problematisk.
Tillämpningar kan fortfarande kritiseras, men att vi förändrar oss själva är en del av vår natur. Att förhindra försök att frigöra sig från begränsningar framstår faktiskt som ett större hot mot mänsklig värdighet än att tillåta dem.
De möjligheter för mänsklig utveckling som tekniken erbjuder är värdefulla - längre, friskare liv som vi själva har ökat inflytande över - och därmed kommer människor att använda dem. Vi behöver bygga institutioner av olika slag som gör mänsklig förändring säkrare. Dessa kan ta många former förutom direkt kontroll: genetiska försäkringar, reglering av specifika missbruk, rådgivande och kvalitetssäkrande organisationer och kulturella normer.
I stället för att kräva stiftandet av starka regleringar långt innan verkliga problem kunnat påvisas är det en mer flexibel och självkorrigerande metod att invänta verkliga problem och sedan ingripa mot dem med lämpliga medel.