-Your
Guide to the Cultural Impact of Emerging Technologies.
Eudoxa kommentaren januari 2004
Kyotoavtalet löser inte klimatfrågan
Skriven av Waldemar Ingdahl och Alexander Sanchez
Artikeln har publicerats i Mariestads-Tidningen (15/1), Gotlands Allehanda
(16/1), Västerviks-Tidningen (17/1), Dagens Industri (23/1) och Barometern
(13/7)
Regeringen överlämnade nyligen en proposition med riktlinjer för genomförande av EU:s direktiv om handel med utsläppsrätter för växthusgaser. Näringsminister Leif Pagrotsky hävdade att propositionen hittat en bra balans mellan konkurrenskraft och klimathänsyn. Snarast var det tydligt att Sverige fortsätter på en väg att diskutera ett alltmer osäkert Kyoto-avtal, samtidigt som man försämrar den redan koldioxideffektiva svenska industrins konkurrenskraft, med förlorad tillväxt och ökad arbetslöshet som följd.
När FN:s ramverkskonferens om klimatförändring höll sin nionde partskonferens (COP9) i Milano i december ifjol var stämningen annorlunda än regeringens tongångar. Rädslan var stor för att Rysslands skepsis mot Kyotoprotokollet skulle sätta stopp för det. Protokollet skall reducera utsläppen av växthusgaser i atmosfären, men kommer att godkännas först när 55 undertecknande stater har ratifierat det (där undantas en stor utsläppsnation som Kina). Dessa måste inkludera de nationer som producerade 55% av i-ländernas koldioxid-utsläpp 1990. Både USA och Australien har indikerat att de inte kommer att ratifiera protokollet. Därför föll rampljuset i Milano på Ryssland, vars ratifiering skulle säkra implementeringen av Kyoto.
President Vladimir Putin pekade på den vetenskapliga osäkerheten kring protokollet och oförenligheten med Rysslands mål att dubbla sin BNP före 2010. Ryssland har satt EU i en rävsax, ratifierar man inte, så faller Kyoto. Energikommissionär Loyola de Palacio har sagt att det vore "självmord" för EU att själva implementera Kyoto utan Ryssland. "Tiden har kommit att se sanningen i vitögat", sade de Palacio, "vi kan inte låtsas att allt är bra när det inte är det". Efter de Palacios kommentarer har andra EU-ministrar uttryckt oro över att EU kommer att skada sin egen konkurrenskraft om det fortsätter utan sina handelspartners.
Ryssland kan dock mycket väl dra ut på ratifieringen för att pressa EU på bidrag, handelsfördelar och höga priser för de utsläppsrätter som EU är tvunget att köpa från Ryssland. Det skulle bli ett högt pris för europeiska skattebetalare för ett avtal som kommit mer under diskussion. Medan ratifieringen ligger på is så studerade nämligen COP9:s delegater nya vetenskapliga fynd, t.ex. om solaktivitetens påverkan, om hur skogar kan planteras för att suga upp koldioxid etc.
Oavsett om klimatförändringar beror på människan eller naturliga orsaker, eller hur stora dessa förändringar är, så är problemet med själva Kyotoprotokollet att det ser människans egna handlingar som ett problem, som måste kontrolleras av byråkratiska processer och låtsasmarknader, inte som en lösning. Vad kan vi göra för att klimatet skall ha så liten påverkan på människan som möjligt? Det borde egentligen vara den relevanta frågan för Leif Pagrotsky, och inte tvärtom, när regeringen lämnar in förslaget till fördelningen av utsläppsrätter per anläggning till EU-kommissionen den 31 mars.