-Your
Guide to the Cultural Impact of Emerging Technologies.
Eudoxa kommentaren juni 2004
Regeringens maskeringsförbud hotar yttrandefriheten
Skriven av Waldemar Ingdahl och Nicklas Lundblad, doktorand vid Göteborgs
universitet
Artikeln har publicerats i Norrtelje Tidning (29/6), Sundsvalls Tidning
(10/7), Ljusnan (12/7)
Förbudsstaten lever vidare i beklaglig välmåga, även om vår initiativskygga regering allt mer sällan hemfaller åt ren sjuttiotalsnostalgi och förbudspolitik. Nu är det dock dags: den 17 juni gick regeringen till lagrådet med ett förslag om ett generellt maskeringsförbud och beslut väntas snart. Förbudet skall gälla inte bara vid demonstrationer, utan också vid andra sammankomster där det bedöms behövas. I ett försök att komma till rätta med de många och svåra problem som en sådan lagstiftning lider av har regeringen dock fyllt lagen med undantag som kombinerar godtycke med missgrepp på ett sätt som leder tanken både till Kafka och Kallokain.
Polismyndigheten skall få meddela undantag från det generella maskeringsförbudet om det anses påkallat av olika behjärtansvärda anledningar – till följd av hot om repressalier (från andra än polisen får man förmoda).
Regeringen anser att ett generellt maskeringsförbud är förenligt med den svenska grundlagen. Därvidlag har den ansvarige ministern läst grundlagen med ögon förmörkade av vrede och dysterhet över de ofta vidriga brott som begicks i mot ordningsmakten och vanliga medborgare vid Göteborgskravallerna år 2001.
Göteborgskravallerna, och kravallanterna, är värda inte bara vårt förakt utan också de fängelsestraff som brottslingar i gemen förtjänar. Samtidigt är det naivt på gränsen till tramsigt att tro att den brottsling som tänker kasta en kilotung gatsten på en medmänniska skulle låta sig hindras av ett maskeringsförbud. Den typ av brottslingar som är redo att slå en annan människa i blod kommer inte att tveka att bryta också mot ett maskeringsförbud för att undfly ansvar.
Låt vara att polisen kanske kan ingripa tidigare om masker förekommer i en manifestation, men är det realistiskt att tro att demonstranterna kommer att maskera sig redan innan själva bråket utbryter? Tror någon att polisen kommer att genomföra massarresteringar av unga som bär mask, och att det skulle vara ägnat att befrämja demonstranternas lugn och fredsnit?
Mot denna eventuella nytta – hypotetisk som snö i Skåne i juli – skall ställas den ovedersägliga inskränkning av yttrandefriheten som ett förbud innebär. Yttrandefriheten innebär inte bara en rätt att yttra något, utan också rätten att kunna torgföra sina åsikter under pseudonym. Hur skulle vi reagera om regeringen förbjud pseudonymer i insändare? Vi skulle – med rätta - resa oss som en man och kräva en ny regering. Inte för att vi älskar dem som torgför idiotiska åsikter under pseudonym, utan för att vi inte accepterar inskränkningar i yttrandefriheten. Någonsin.
Historien lär oss att man skall skriva lagarna inte bara för de goda årens politiker och polismakt, utan också för de onda årens härskarstater och diktaturer. Det har varit en dyrköpt läxa, och det vore synd om vi i avsky för de otvivelaktigt föraktliga brott som utövades bakom mask under Göteborgskravallerna glömde bort att vi själva en dag kan behöva en mask för att skydda oss undan en stat som växt sig ond.
Som medborgare kan vi nu bara sätta vår lit till att lagrådet rundligt underkänner regeringens populistiska förräderi av yttrandefrihetens grunder. Skulle juristerna i lagrådet ändå anse att vi behöver ett förbud mot maskering vore det klokt att rekommendera den modell som införts i Storbritannien. Där kan polisen meddela särskilda maskeringsförbud för vissa demonstrationer, men endast i undantagsfall. I normalfallet får alla maskera sig som så önskar. Det skulle lyfta fram de motiv som polisen har för sådana förbud, och vara långt bättre än ett generellt förbud av det slag som regeringen nu vill driva igenom.
Låt dem som vill demaskera medborgaren förklara varför, i varje enskilt fall.