-Your
Guide to the Cultural Impact of Emerging Technologies.
Eudoxa kommentaren mars 2004
Finns det bra och dålig mat?
Skriven av Waldemar Ingdahl
Artikeln har publicerats i Nya Kristinehamns-Posten (3/3), Västerviks-Tidningen
(10/3) Norrbottens-Kuriren (22/3) samt Kvällsposten (23/4).
Ofta får vi höra i samhällsdebatten att det finns "bra" och "dålig" mat. Går det verkligen att resonera om mat i sådana termer?
Vilken mat som sägs vara bra eller dålig grundas oftast på näringsvärdet i de ingredienser den består av. Det kan verka förnuftigt, men det finns problem med att tänka så, för den vetenskapliga förståelsen av en viss sorts födas påverkan på vår hälsa är begränsad. Det mesta av den information som samlats in tittar på kosthållningen och förekomsten av sjukdomar i stora populationer över långa tidsperioder. Att dra ut detta till effekter på enskilda individer är vådligt, särskilt som informationen främst samlats in genom djurförsök (djuren ges mat i större kvantiteter relativt än vad människor normalt äter).
Tidigare sades alla sorters fetter vara dåliga, sedan bara mättat fett (minns ni vurmen för olivolja?). Kolhydrater sågs tidigare som bra mat, nu har de blivit dåliga. Särskilt socker sägs vara dåligt, men fruktos är inte lika dåligt som sackaros och så vidare. Alla dessa ständiga förändringar i vad som anses vara god eller dålig mat är ordentligt förvirrande. Ibland hävdas det till och med av olika hälsoexperter att vissa typer av mat skulle sakna näringsvärde (till exempel socker), men all mat har faktiskt näringsvärde. Även de mest fruktade formerna av fetter och socker är viktiga delar av kosthållningen. Fett ger näring, särskilt till växande barn, och är mycket viktigt för att kunna uppta fettlösliga vitaminer. Socker ger snabb energi, särskilt till hjärnan och nervsystemet.
Snarare så borde vi tala om mat är hälsosam eller inte, och om en viss typ av mat är hälsosam kan inte avgöras utanför det sammanhang som födan intas i. Våra kroppar har anpassats till ett liv av undernäring och hårt kroppsligt arbete, inte av överflöd och stillasittande. Därför lagrar kroppen energi under korta goda tider, för att ha i reserv under långa magra tider. Genom vårt välfärdssamhälle kommer aldrig de magra tiderna, så kroppen har svårt att göra sig av med energi, vilket leder till fetma.
Kostfrågorna kompliceras ytterligare av att man i dag ofta lägger en moralisk innebörd i begreppen. Dålig mat blir ond och den som äter den är odygdig, nästan syndig. Överviktiga blir utsatta för orättvisa fördomar och mobbning, men kosten är faktiskt var och ens ensak, och kostvanor är betydligt svårare att ändra än med en teknisk fettskatt.
Resultatet blir att folk befinner sig i ett stadium av hög vaksamhet för nästa larmrapport om farlig mat, och är oroliga över allt de äter. Överkonsumtion av alla typer av mat är inte hälsosamt i det långa loppet, men det gör inte vissa sorters av mat i sig själva dåliga. Att tala i sådana termer förvärrar bara de problem som finns.