|

|
|
Eudoxa kommentaren oktober 2002
Rökfri tobak, ett nyttigt ont?
Skriven av Waldemar Ingdahl.
Artikeln har publicerats i Bergslagsposten (22/10), Gefle Dagblad (22/10),
Jönköpings-Posten (22/10), Motala & Vadstena Tidning (22/10),
Trelleborgs Allehanda (22/10), Västerviks-Tidningen (23/10), Gotlands
Allehanda (24/10), Gotlands Tidningar (24/10), Smålandsposten (24/10),
Helsingborgs Dagblad (25/10), Nordvästra Skånes Tidningar (25/10),
Landskrona Posten (25/10), Borås Tidning (27/10), Nya Wermlands-Tidningen
(28/10), Folket (1/11), Bohusläningen (6/11) samt Sundsvalls Tidning
(10/11)
Den 22-25 september hölls den tredje Internationella Konferensen
om Rökfri Tobak i Stockholm, dit forskare från hela världen
kom för att diskutera tobaksprevention och folkhälsoeffekter.
En av de intressanta strategierna som diskuterades är den s.k. harm
reduction-strategin, för att minska tobakens skadeverkningar
genom att skifta konsumtionen från farligare sorter till mindre
farliga sorters tobak. Då konferensen hölls i Sverige diskuterades
främst snuset men även andra typer av rökfri tobak togs
upp.
Skälen för att diskutera rökfri tobak är att det
tycks finnas färre hälsoproblem associerade med det än
cigaretter (t. ex. frånvaron av lungsjukdomar), en lägre potential
för tillvänjning och fysiskt beroende, lättare möjligheter
att trappa ner från rökfri tobak och att den är billigare
än cigaretter och andra röksubstitut.
Det framfördes även av vissa forskare att det i Sverige, genom
att snus funnits tillgängligt som alternativ har bidragit till låga
siffror för cigarettrökning, särskilt bland män, och
att snuset även kunnat fungera som ett steg för de som önskat
sluta med tobak.
Åsikten har framförts att en strategi för att reducera
skadorna genom rökfri tobak skulle vara ett sätt att legitimera
eller t.o.m. bagatellisera problemen som bruket av nikotin kan medföra.
Rökfri tobak är inte en förutsättning för minskning
av rökningen, men det är ytterligare ett medel att erbjuda,
för att öka människors valmöjligheter. Som sådant
är det inte en skadefri produkt, utan en som erbjuder skadereduktion.
Kritikerna av en sådan strategi har kanske undervärderat potentialen
för riskreduktion när de argumenterar att bevisen är otillräckliga
för att rättfärdiga en sådan strategi.
Att behålla den nuvarande situationen för rökfri tobak,
med fullständigt förbud i det mesta av EU, innebär att
möjligheterna med rökfri tobak blir svårare att utvärdera,
då de inte kan ställas upp som alternativ.
Antalet rökare i världen kommer att öka inom den närmaste
framtiden. Om inte annat för att människor i u-länder överhuvudtaget
får råd att köpa tobaksvaror genom det ökade välståndet
i världen. Rökfri tobak kan där bli ett alternativ till
traditionella tobakssorter. Det bör också påpekas att
rökfri tobak i u-länderna kan erbjuda ett billigare alternativ
än de dyra avvänjningsprodukter som lanseras av multinationella
läkemedelsföretag. Skadereduktionen kan här ge möjligheter
för människor som annars inte haft några andra steg.
Som ett medel för att inta nikotin som tillfredsställer rökare,
tillmätte vissa talare på konferensen, rökfri tobak en
eller två storleksgånger mindre farlighetsgrad än cigarettrökning.
Diskussionen om rökfri tobak, manar i alla fall till möjligheten
av att hålla ett öppet sinne när det gäller att inkludera
rökfri tobak som ett strategiskt medel för de individer och
även på befolkningsnivå för de som önskar växla
från cigaretter till mindre farliga tobakssorter. Att inte informera
människor om fördelar och nackdelar med rökfri tobak eller
att inte underlätta för ett mer öppet samtal om möjligheterna
och riskerna med rökfri tobak skulle vara ett stort misstag. Både
för samhället som för enskilda individer.
Rökfri tobak är förhoppningsvis inte det sista steget
i skadereduktion, men något som kan bli ett första steg för
ökade valmöjligheter för individen, tills ännu mindre
skadliga och billigare möjligheter ges.
|