Var finns ideologin? I den gängse bilden av politiken handlar den om ett möte av olika åsikter och formulerandet av gemensamma överrenskommelser som kan accepteras av medborgarna. Den bild voteringarna ger är istället väloljade partimaskiner som spelar ett spel av allianser för att få kontrollera statsmakten.
Ett sätt att faktiskt se de ideologiska och sociala nätverken i riksdagen är att studera gemensamma motioner. Riksdagsledamöter skriver motioner tillsammans, ofta över partigränser. Eftersom ledamöter som samverkar om en motion kan antas ha gemensamma åsikter åtminstone i en fråga ger motionerna en bild av vilka band som existerar mellan olika grupperingar, även när dessa band inte blir synliga i omröstningsmönstren.
I ovanstående bild har de ledamöter som haft en eller flera gemensamma motioner förbundits med en linje (färgtonen visar antalet gemensamma motioner). Ett datorprogram har fördelat ledamöterna så att starkt kopplade ledamöter och grupper samlas i moln, vilka representerar ideologisk och/eller social samverkan. Nästan alla politiker är med i samma gemensamma nätverk.
Socialdemokraterna bildar en tydligt separat grupp från de andra partierna. Uppenbarligen motionerar de oftare med varandra än med någon från utsidan och har mer sällan motioner med en stor del av partiet som medförfattare. Det är timligen ett utslag både av Rörelsens kultur, partiets storlek och av att det räcker att få med sig det egna partiets ledning för att ha en rimlig chans att lyckas med en motion. Medlemmar av de övriga partierna har mycket starkare skäl att samverka med varandra även över traditionella blockgränser. Miljöpartiet och Vänsterpartiet bildar en brygga till Socialdemokraterna.
Vissa ledamöter hänger löst fast vid det stora nätverket. Gudrun Schyman är ensam författare till sina motioner och helt separat. Sören Wibe (s) är också mycket löst kopplad via en enstaka motion om utvärdering av naturreservat till Sven Bergström (c). Folkpartiet har en tydligt avgränsad grupp som enbart motionerar inom partiet och en annan grupp som samverkar både inom och utom partiet.
Det finns ett fåtal socialdemokrater med kopplingar till övriga partier. Inom teorin för sociala nätverk är sådana brobyggare ofta viktiga: de kan ta emot och sända information mellan olika grupper, och kontrollera den för sin egen agenda. Ett sätt att mäta betydelsen är det s.k.betweenness-centrality måttet: mellan varje par av politiker finns en kortaste väg genom nätverket. Det antal kortaste vägar som passerar en viss politiker är hennes centralitet (här ignorerar vi antalet motioner, "styrkan" av olika vägar). Brobyggare får hög centralitet, de är nödvändiga för många vägar. I nedanstående diagram visar kvadraternas storlek centraliteten.
Kent Härstedt, Berndt Ekholm, Monica Green och Agneta Lundberg har en märkbart hög centralitet genom sina utom-parti kontakter, mer centrala i nätverket än de socialdemokrater som bildar kärnan i partimolnet. Deras vänsterpartistiska motsvarigheter Gunilla Wallén och Tasso Stafilidis kopplar samman socialdemokratin, stödpartierna och oppositionen. Det är intressant att notera att Miljöpartiet saknar dessa brobyggare. Opposition och stödpartier är mer öppna för varandra, vilket gör att det finns färre chanser att vara helt oundgänglig. Men även här finns naturligtvis stora individuella skillnader: alla partier har en periferi av mindre centrala ledamöter med kopplingar inåt och centrala ledamöter med starka kontakter utåt.
Olika partier motionerar märkbart olika. Om storlek istället markerar antalet motioner en politiker deltar i (ovan) framstår socialdemokratin som mycket gles (många av deras önskemål uppnås genom propositioner istället) medan de andra partierna - särskilt Miljöpartiet och Kristdemokraterna - ivrigt motionerar. I detta diagram överlappar Miljöpartiet och Vänsterpartiet: de är praktiskt sett samma nätverk relativt de andra partierna. Om man dock granskar partiernas band med varandra finner man att det existerar en klar separering av partierna, man motionerar praktiskt taget alltid mer med partikamrater än med andra partier.
En jämförelse av motionsnätverket inom varje parti (ovan) visar olika strukturer i olika partier. Centraliteten inom Vänsterpartiet varierar kraftigare än i Miljöpartiet, ett tecken på att den interna strukturen är mer heterogen och att olika grupperingar spelar roll - interna brobyggare existerar. Variationen i centralitet är för de flesta partier jämnare än för Vänsterpartiet. Miljöpartiet utmärks av en mycket hög grad av sammmotionerande vilket ger alla ledamöter samma centralitet. Karin Svensson-Smith, f.d. (v), är märkbart välintegrerad.
Inom Moderaterna utmärker sig Marietta de Pourbaix-Lundin centralitetsmässigt trots att hon inte är mest motionsaktiv. Fredrik Reinfelt, trots att han är deltagare i ett stort antal motioner, har betydligt mindre intern centralitet. Detta mönster återkommer både hos Folkpartiet, Centern och Kristdemokraterna. I samtliga partier har de externa brobyggarna också en mindre central roll i det interna nätverket, där andra personer är centrala.
Om svaga kopplingar (en eller två motioner) tas bort separeras partierna till stor del. Socialdemokraterna hänger enbart kvar med de övriga partierna via Monica Greens många och starka kontakter. Vänsterpartiet börjas delas upp i två tydliga nätverk och separerar helt från Miljöpartiet, den borgerliga alliansen håller ihop något bättre. När allt fler kopplingar tas bort (3 eller 4) lossnar Socialdemokraterna och börjar lösas upp i kanten medan de borgerligapartierna fortfarande bildar en tydlig fyrklöver - ledamöterna sammotionerar i en mycket hög grad inom och mellan partierna. Gunnilla Wahlén (v) håller samman Vänsterpartiet, Miljöpartiet och fyrklövern ända upp till 7 via Gustav Fridolin (mp), en annan brobyggare. Först när alla länkar med 17 motioner eller mindre tas bort separeras det borgerligablocket, ett tecken på starkt sammarbete som gör graden av sammanhållning mellan partierna nästan lika stor som inuti partierna. Denna sorts dissektion kan användas för att finna de tätaste nätverken inom partierna, indikationer av gemensamma intressegrupper eller långvariga sammarbeten.
Det är också möjligt att rita ut både individuella motioner och ledamöter i samma diagram. Komplexiteten är dock avsevärd. I denna form av diagram är det dock möjligt att se vilka motioner som fungerat mest brobyggande mellan blocken. Motion 2005/06:U342, rörande Tibet, var den i särklass mest brobyggande. Härnäst kom utredning om Estonias förlisning, borttagning av kravet att KO ska vara jurist, pengar till Svenska Hemslöjdsföreningen, undervisning om FN:s barnkonvention och att förbättra rättigheterna för barn i statlig vård.