Mycket av det viktigaste politiska arbetet sker i utskotten och inte i kammaren. Aktiviteten i utskotten producerar dock inte enkelt datortolkningsbar information, och de har en proportionerlig struktur vilket gör att partisammansättningen inte skiftar speciellt mycket. Däremot är många riksdagsledamöter suppleanter i flera utskott, vilket skapar kopplingar mellan utskotten baserade på partipolitik, kompetens och individuellt intresse. Om antalet överlappande medlemmar ritas ut som länkar mellan utskotten syns en speciell struktur:
Banden mellan utskotten skapar konstellationer av besläktade utskott. EU-nämnden har mycket kraftiga kopplingar till Utrikesutskottet, vilket inte är förvånande. Den starka kopplingen gör det svårare att se den övriga strukturen, så EU-nämnden har utelämnats i bilden till höger. Längst upp till vänster där finns de två hårt ekonomiska utskotten Finansutskottet och Skatteutskottet. Uppe till höger ligger en linje (egentligen en triangel) av Trafikutskottet, Miljöutskottet och Försvarsutskottet, tre mer regionalpolitiska och tekniska utskott. De har en stark koppling till Utrikesutskottet via försvaret. Utrikesutskottet är starkt kopplat till Konstitutionsutskottet. Utbildnings- och Kulturutskottet bildar ett annat par, liksom Lagutskottet och Justitieutskottet. De resterande mer "folkhemsinriktade" utskotten bildar ett eget något svagare nätverk.
Det existerar olika intressesfärer i riksdagen, även om de inte är isolerade från varandra. De juridiskt inriktade utskotten har markant få medlemmar i de finansiella och tekniska utskotten, ett tecken på specialisering. EU-nämnden är speciell genom att den går in på mångas intresseområden - eller att det är status att vara med.