Dr Anders Sandberg, Eudoxa AB
Politik handlar inte bara om ideologi, utan också om konsten att organisera sig, träffa överrenskommelser, kompromissa och förstå den politiska kulturen. Ofta överskuggar denna politiska vardag ideologin. Partier i Sverige röstar oftast som fasta enheter där enskilda riksdagsledamöter inte har mycket att säga till om. Men både ideologiskt och strategiskt spelar ledamöternas nätverk stor roll, både i termer av vilka frågor som hamnar på dagordningen, vilka beslut som kan genomföras och hur allianserna skiftar på lång sikt.
Det här är en uppföljning på den analys som Eudoxa AB gjorde 2006, ”Den Svenska Politikens Geometri” (http://www.eudoxa.se/politics/), där vi analyserade hur riksdagen fungerade med hjälp av olika statistiska verktyg. För år 2007 fokuserar vi på motionsnätverken.
Ett sätt att se de ideologiska och sociala nätverken i riksdagen är att studera gemensamma motioner. Riksdagsledamöter skriver motioner tillsammans, ofta över partigränser. Eftersom ledamöter som samverkar om en motion kan antas ha gemensamma åsikter åtminstone i en fråga ger motionerna en bild av vilka band som existerar mellan olika grupperingar, även när dessa band inte blir synliga i omröstningsmönstren.
Om man enbart räknar motioner mellan partierna uppstår följande nätverk (siffrorna och linjetjockleken anger antalet motioner som delas mellan partierna):
Inom detta nätverk tenderar den borgerliga fyrklövern att motionera mer internt än externt, men det finns fortfarande åtskilliga motioner med vänsterpartiet och miljöpartiet. Centern och folkpartiet motionerar mer med vänstern än moderaterna och kristdemokraterna. Socialdemokraterna har mycket svaga kopplingar till de andra partierna. De är, från detta perspektiv, mer ett extremparti än vänsterpartiet och miljöpartiet, som snarare ligger i den politiska mittfåran.
Riksmötet 06-07 hade bara 2739 motioner, att jämföra med 4848 motioner 05-06. Detta ger ett glesare nätverk, där dock många intressanta detaljer blir synliga. Ett diagram där alla ledamöter och motioner finns representerade kan laddas ned här.
(följande illustrationer är länkade till PDF-filer som möjliggör inzoomning och sökning efter ledamöter)
I ovanstående två bilder har de ledamöter som haft en eller flera gemensamma motioner förbundits med en linje (färgtonen visar antalet gemensamma motioner). Ett datorprogram har fördelat ledamöterna så att starkt kopplade ledamöter och grupper samlas i moln, vilka representerar ideologisk och/eller social samverkan. Två olika sätt att placera politikerna har använts; i det första fungerar linjerna som fjädrar vilka drar samman ledamöter som delar motioner, i det andra placeras ledamöter i circulära grupper. Om två ledamöter är näraliggande i båda diagrammen är det relativt säkert att de har mycket gemensamt. Storlek markerar centralitet (se nedan): politiker med stor centralitet agerar brobyggare mellan nätverk.
Ett litet fåtal ledamöter motionerar separat, men nästan alla politiker är med i ett stort gemensamt nätverk. Detta centrala nätverk har två huvuddelar: socialdemokraterna och övriga partier. Inom detta flerparti-delnätverk är fortfarande vänsterpartiet och miljöpartiet lätt märkbara genom sitt täta interna motionerande. Allianspartierna, som förra året var tydliga genom starka interna motioner, har däremot spritt ut sig.
I stort är socialdemokraterna fortfarande nästan helt separata från övriga partier. De motionerar sällan utanför partiet. Undantaget är Monica Green, som är med på en flerpartimotion om säkerhet på Internet vilken är den enda kopplingen ut från partiet.
Moderaterna är förvånansvärt utspridda: de deltar ofta i flerpartimotioner, men olika moderata grupper har markant olika intressen. Därför ”omringar” de det politiska mittfältet med de övriga borgerliga partierna samt miljöpartiet och vänsterpartiet. Enskilda moderater hamnar på dessa bilder ibland i helt oväntat sällskap.
Automatisk gruppering (där mjukvara finner grupper med tätare kopplingar internt än externt) finner 7 grupper. En är socialdemokraterna, en består av en blandning av övriga partier och fyra består av enbart moderater och (i två grupper) några kristdemokrater. Dessutom finns det ett litet separat nätverk av Henrik von Sydow, Ola Sundell och Per Bill vilka enbart har motionerat med varandra (i frågor om gårdsförsäljning av sprit, vin och öl).
Ett blandat moderat och kristdemokratiskt nätverk involverar Alf Svensson, Mikael Oscarsson och Walburga Habsburg Douglas. Även här är motionerna blandade, men flera verkar ha ett familjemoraliskt tema som ”Äktenskap för barnens bästa”, ”Äktenskapslagstiftning” och ”Abortpreventiv Handlingsplan”. Detta förefaller vara den svenska versionen av kristen höger.
Den stora moderata gruppen verkar även ha mindre grupper inom sig, t.ex. ett nätverk kring Margareta Pålsson och Sven Yngve Person med intressen i ”Ansvarsfull Alkoholpolitik” och Skånsk infrastruktur. Många av de små delnätverken representerar just delade lokalpolitiska frågor, där ledamöter ofta är friare gentemot partilinjen än i övergripande samhällsfrågor.
Gruppindelning ska inte tolkas som något absolut eller objektivt; i verkligheten överlappar grupper eller förändras över tiden. Det står dock klart att det övergripande nätverket har en varierande struktur. Om vi granskar de olika partierna finner vi att de också har en intern struktur i termer av hur motioner samförfattas.
Tidigare motionerade socialdemokraterna inte lika hårt, eftersom de kunde genomföra önskade beslut via propositioner och det var mer effektivt att väcka frågor internt inom partiet. Valförlusten har dock ökat motionerandet, men många motioner verkar representera mer skuggpropositioner än faktiska försök att genomföra beslut.
Socialdemokraterna har en tät intern struktur: många delade motioner gör att det är svårt att identifiera olika nätverk. Automatisk gruppering tenderar att antingen samla hela partiet i en grupp eller dela upp det i ett otal små grupper med rätt svag sammanhållning.
Om svaga kopplingar mellan ledamöter som bara haft en eller två motioner tillsammans tas bort blir det möjligt att utskilja vissa grupper. Ett sådant delnätverk grupperar sig kring Mona Sahlin och Thomas Östros, ett betydligt mindre består av Sonia Karlsson, Aleksander Gabelic, Christina Zedell och Billy Gustafsson (Östergötlandsfrågor), medan de flesta tillhör ett stort centralt kluster.
Ett välsynkroniserat, något isolerat delnätverk där alla har minst 5 motioner ihop finns kring Hans Hoff, Bosse Ringholm, Lars Lilja, Sylvia Lindgren, Jennie Nilsson, Patrick Björck, Ann-Christin Ahlberg, Maria Öberg, Luciano Astudillo och Olle Thorell. Men de verkligt starka nätverken (12 delade motioner eller mer) finns kring Monica Green, Thomas Bodström och Inger Jarl Beck.
Moderaterna har en annorlunda struktur i sina motioner jämfört med socialdemokraterna. Partiets motioner bildar flera tydliga grupperingar, med mindre grupperingar inom sig. Här skiljer sig strukturen märkbart från förra riksmötet, troligen därför att nu kan många frågor istället formuleras som propositioner och syns inte bland motionerna. De länkar som syns här representerar frågor där partilinjen inte är stark eller självklar.
Vissa grupperingar har speciella intressen, som akademiska frågor (nedre mitt), Skåne (nedre höger), Stockholm (övre mitt) osv. Frågor om jakt, infrastruktur och vilken stad som ska få högre polisutbildning avslöjar lokalt intresse.
Liknande lösa strukturer kan ses i de andra regeringspartierna: Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet. Motionerna visar olika intressegrupper, från ledamöter med intresse för trossfrågor och husdjur till lokalfrågor till HBT-frågor och kvinnofrågor. Inom den borgerliga fyrklövern är det ont om mer radikala ämnen.
Ett intressant undantag är ”Stureplanscentern”, Annie Johansson och Frederick Federly. Till skillnad från de flesta andra ledamöter tar de upp frågor (om aborträtten, marknadshyror, kårobligatoriet m.m) som kan väcka konflikt inom och mellan allians-partierna. Även om de hyllades som förnyare som hjälpte Centerpartiet till ett lyckat val är deras kopplingar in i det egna partiet mycket svaga: de nätverkar istället med andra partier, i synnerhet med Miljöpartiet och Vänsterpartiet. För att vara ”Timbrohöger” agerar de långt vänsteröver.
Miljöpartiet uppvisar inga interna grupperingar alls. Till skillnad från tidigare år sammotionerar man inte absolut, men majoriteten av ledamöterna sammotionerar till stor del om partiets hjärtefrågor och de allestädes närvarande säkra korten som HBT-frågor och mänskliga rättigheter. Delar av partiet skriver sedan gemensamma motioner om säkerhet, skola eller vårdfrågor. Det ger ett intryck av en hård partipiska.
Vänsterpartiet har en annorlunda struktur där det finns antydningar till specialiserade grupperingar, men dessa är svåra att helt separera (den automatiska grupperingsmetoden har svårt att placera in vissa motioner i en klar grupp; en version av diagrammet utan gruppering finns här). Fyra större grupperingar verkar existera med något olika betoning (skolor/kultur, utrikespolitik/brottslighet, utrikespolitik/omsorg, övergripande politik/infrastruktur) men de överlappar kraftigt. I den mån ideologiska skillnader finns kvar inom partiet är de inte representerade i Riksdagen, men i likhet med förra året finns en subtil intern struktur.
Inom teorin för sociala nätverk är brobyggare ofta viktiga: de kan ta emot och sända information mellan olika grupper, och kontrollera den för sin egen agenda. Ett sätt att mäta betydelsen är det s.k.betweenness-centrality måttet: mellan varje par av politiker finns en kortaste väg genom nätverket. Det antal kortaste vägar som passerar en viss politiker är hennes centralitet (här ignorerar vi antalet motioner, "styrkan" av olika vägar). Brobyggare får hög centralitet, de är nödvändiga för många vägar. På samma sätt kan olika motioners centralitet beräknas.
Den mest centrala motionen var ”Säkerhet på Internet” (där alla partier var inblandade). Andra centrala motioner som får stöd av många grupper var ”Dawit Isaak”, ”Tibet, Kina och Mänskliga rättigheter”, ”Så kallade auktoriserade skyddsänglar”, ”Främjande av sociala företag på arbetsmarknaden”, ”Kooperativt företagande i skolundervisningen”, ”Konsumentpolitik” och ”Kastrering och märkning av katter”.
Monica Green utmärkte sig i år igen genom att vara den mest märkbara socialdemokratiska brobyggaren. Andra brobyggare var Magdalena Andersson (m), Solveig Hellquist (fp), Jan Lindholm (mp), Eva Olofsson (v) och Ulrika Carlsson i Skövde (s), samtliga genom sitt stöd till ”Säkerhet på Internet” (Rosita Runegund (kd), en av motionärerna hade lägre centralitet).
Just genom att denna motion var den enda som (s) var med på snedvrids mycket av centraliteten så att ledamöter som deltar på den får kraftigt höjd centralitet. Om den tas bort blir istället de mest centrala ledamöterna Marianne Berg (v), Eva Olofsson (v), Jan Lindholm (mp), Magdalena Andersson (m), Ulf Holm (mp), Alice Åström (v), Helena Leander (mp), Gunilla Wallén (v), Kalle Larsson (v) och Sven Bergström (c). En markant dominans av vänsterpartiet och miljöpartiet. Gunilla Wallén var förra året också mycket centralt placerad, men Tasso Stafilides avgång verkar ha gett henne mer konkurrens som den stora brobyggaren i vänstern. Miljöpartiet, som förra året hade en mycket jämn fördelning av centralitet, är nu betydligt mer ojämnt: ledamöter motionerar mer individuellt.
Det verkar alltså som socialdemokraterna fortfarande har svårt att nätverka utåt, även om de nu motionerar mer intensivt än när de var vid makten. De övriga partierna samverkar betydligt mer, oavsett förmenta ideologiska skillnader.
Moderaterna uppvisar en betydligt mer komplex struktur än de övriga partierna. Strukturen är betydligt lösare än socialdemokraterna, och innehåller grupper som nätverkar fritt med andra partier men också grupper som är mer renodlat interna. Detta ska dock inte tolkas som ett tecken på svaghet eftersom mycket av politiken nu sker genom inom-partiöverläggningar (vilket också leder till den stora mängden tämligen harmlösa eller lokalpolitiska motioner: partipiskan tillåter inte mer radikala förslag). Det finns också en märkbar grad av överlappning med kristdemokrater men inte med andra allianspartier.
Alliansen har dock en solid grund inom det sociala nätverket: partierna har en lång tradition av att motionera gemensamt och deras nätverk överlappar kraftigt. Även när svagare kopplingar tas bort kvarstår alliansens kärnnätverk. Det finns därför skäl att tro att det finns tillräcklig ideologisk samhörighet och erfarenhet av att samverka för att hålla alliansens riksdagsarbete fungerande.
Trots de stora ideologiska likheterna mellan Vänsterpartiet och Miljöpartiet motionerar de förvånansvärt lite tillsammans. Istället finner de partners bland folkpartister och centerparister: det politiska mittfältet. Centern och folkpartiet överlappar kraftigt och fungerar till stor del som klister mellan alla partier. Som partier agerar de brobyggare.
Vilka ledamöter som är brobyggare förändras från år till år, men många (som Monica Green) verkar bibehålla sin centrala plats inom eller mellan partierna. Vänsterpartiet fortsätter att nätverka effektivt, medan miljöpartiet har blivit mer individuellt i sitt motionerande. De borgerliga partierna samverkar så brett att de tappar konturerna gentemot varandra: individuella intresseområden verkar mer centrala än gemensamma partifrågor.
Vänstern är i dagsläget inte regeringsfähig: de röda och gröna verkar vinna på att nätverka fritt snarare än att ty sig till en socialdemokrati i opposition, medan Socialdemokraterna är mer upptagna med att garantera intern struktur, framtidstro och försöka erövra lämpliga styrelseposter. Bristen på nätverkande utåt gör att partiet mycket väl kan gå miste om sammarbete längre fram. För närvarande är det den enda verkliga oppositionen medan den ”rödgröna röran” är mittenpartier.
Sveriges Riksdag har fått ett antal yngre ledamöter som nätverkar betydligt friare än tidigare. Det är möjligt att vi kommer att se ett generationsskifte i synen på hur strikt separata partierna måste vara. Dock finns det starka krafter inom partiväsendet som gärna håller motionerandet kort och fokuserat på lokala eller harmlösa frågor. Hur denna konflikt spelar ut kan avgöra det svenska politiska systemets struktur på 2010-talet.
Mjukvara: material från www.riksdagen.se har laddats hem och behandlats med hjälp av program skrivna i Python. Dessa rådata har sedan analyserats i Matlab (Mathworks Inc.) och visualiserats med hjälp av grafritningsprogrammet yEd (yWorks).
Gruppindelningen som har använts är inbyggd i yEd och baserar sig på metoden beskriven i Newman, M.E.J., Girvan, M., (2004). Finding and evaluating community structure in networks, Physical Review E, 69:026113.
För vidare läsning, se Den Svenska Politikens Geometri och dess referenslista.