Techne

Nu kommer jag att vara hård, det är ju inte Folkpartiet Liberalerna som är det värsta exemplet på det jag tänker kritisera, men å andra sidan är det just därför att de önskar vara ett alternativ till som man kan ställa upp de högre kraven. Den relevanta jämförelsen är inte med vänsterkartellens anemiska post-socialism utan att ta itu med de relevanta frågorna i vårt alltmer globaliserade samhälle.

Utbildning, flit och ekonomisk politik skall "rädda Sverige". Det är talande att Folkrepubliken Kina är exemplet. Nej, jag tror definitivt att Leijonborg också ser de omfattande demokratiska problemen- men fortfarande finns samma tendens att se storskaligt i satsningar. Det skall jobbas hårdare inte smartare, talas om ett nationellt "vi" som är svårt att upprätthålla. Det talas inte i termer av en kreativ öppenhet eller att skapa upp de kulturella förutsättningarna för experimenterande. Det är tydligt i när man ser den modernistiska politiken från backspegeln och även har en annorlunda bild av hur kapitalismen ser ut än den som är gängse i Sverige.

Sverige är ju ännu ett land starkt präglat av fordism och scientism. Visserligen märker Leijonborg och Folkpartiet av några av förändringarna, men man pejlar inte riktigt hela bilden. Annars skulle man inte ha en jättebild av ett rapsfält i bakgrunden bakom talarstolen.

Bilden av företag, organisationer och välfärdssystem är fortfarande storskalig och man ser institutioner som stöder storskalighet. Därav tanken om "spetsuniversitetet", fler Nobelpris kommer inte att komma till Sverige på grund av det, för en kreativ miljö behöver fästen till andra institutioner i samhället. Därav de närmast 60-talsartade tankarna om att återinföra forskningsberedningen och att satsa på spetsforskning och vissa fält som bedöms idag som de som "Sverige" är bäst på. Koncentrationen och hoppet om kunna plocka vinnare kan få oss att missa de oväntade innovationerna. Benchmarking öppnar inte för att kunna vara unik.

Fortfarande finns i grunden ett industrialistiskt perspektiv på problemformuleringarna och därmed får man också just positiva bilden av det teknokratiska Kina. Men ärligt talat så har Kina sina problem med att kunna hänga med i det kreativa samhället, där man är dålig på att skapa content.

Heder till Mats Persson som gav en några goda synvinklar åt detta håll i sitt korta tal.

Vi borde nog tala mer om fantasi, diversitet, förändlighet och värderingar och lägga andra betydelser i ordet "politik" än vad moderniteten hade- att ändra sig för att bara behålla dagens tankebilder fungerar inte i längden. Men jag undrar om man idag är villig att ta de kvalitativa steg som krävs?

Någonstans biter sig Per Ericsons ord fast i intrycket av landsmötessändningen:

Man får ibland intrycket att folkpartisterna försöker muta in en position i högerfältet, men att de inte riktigt vet hur de ska bete sig. Det är nästan som om de försöker härma vänsterns nidbild av vad en uppsättning riktiga högermän ska tycka och tänka. Alla hårda ställningstaganden finns med — tuffa tag mot odygdspåsar i skolan, militära utryckningar mot alla som är stygga och ett fyrfaldigt leve för atomkraften.

Resultatet blir en kaxig attityd, men den har inte nödvändigtvis någon djupare förankring i det mer eftertänksamma tankegods som finns i de genuint liberala och konservativa traditionerna. Jag misstänker att de högerväljare som hämtar näring i skrifter av Edmund Burke, Friedrich Hayek eller Ludwig von Mises inte ser ett fullgott alternativ i Sturske Laban.

Folkpartiet kan bättre.

Är det inte dessutom underligt att vi har haft valrörelse i ett år redan, då det fortfarande är ett år kvar till valet? Valrörelsedebatter kan dock inte ta tag i de viktigare, djupare diskussioner vi egentligen behöver.