« August 2005 | Main | October 2005 »
September 27, 2005
Nanoteknologisk huddisplay
Ofta är det svårt att veta exakt hur bra man mår. Jag menar riktigt exakt, hur är min hjärtaktivitet, hur står det till med mina mitokondrier, har jag en avvikelser i enzymerna i blodet? I Tekniken befriar kroppen spekulerade vi om en hälsomonitor som kunde mäta dessa saker.
Gina "Nanogirl" Miller visar tillsammans med nanovisionären Robert Freitas Jr. hur det skall gå till, med en härlig animation av en nanoteknisk huddisplay.
Det här är IT-integration i vården!
Posted by Waldemar at 08:58 PM | Comments (0)
Are e-mails more damaging to the brain than marijuana?
Here is the flabbergasting story of how email, texting and other communications technologies were claimed to be "a greater threat to IQ and concentration than taking cannabis" and "lower the IQ more than twice as much as smoking marijuana". It is an interesting insight on how easily scares can be formed, although this is taking the bad habit of addictification a bit too far...
Posted by Waldemar at 02:03 PM | Comments (0)
MPS Iceland 9: Protecting the environment
So finally, we came to the most interesting part of the MPS meeting in Reykjavik. The part about the environment and science.
Professor Rögnvaldur Hannesson discussed the privatization of the oceans, last commons where property rights are to be introduced.
Ever since the 19th century ideas of the inexhaustible fish (vide Huxley in 1884) supplies there had been a limited impact from fishery. The new impact is not mainly deriving from new technology (where we should also consider the natural fluctuation of fish stocks, which can be quite obscure), but in from the lack of exclusive fishing rights. Property rights develop when the benefits of claiming and defending claims to property outweigh the cost of doing so. The central point here is scarcity.
In 1945 the Truman declaration regarded the US claiming a zone off their coast. This regarded resources on the sea bed, mainly oil supplies. But Iceland, Argentina and Mexico raised the issue of including fish in nations’ claims. The idea of a 200 mile zone came from the whale oil processing industry in Valparaiso, Chile. Chile has a narrow continental shelf and naturally wanted to expand this, thus a thought from the Panama-declaration in 1939 was revived of instituting a sort of a “neutral zone” between the nations’ coast lines. This ensured a zone where only Chileans could catch whales. Why 200 miles? It was actually just taken from a sketch in the Chilean magazine “La Semaña Internacional”. Thus it was just a sketch, not something that had grown out of custom.
In the 1950s, anybody could still fish when and whatever he liked up to three nautical miles from shore. This is no longer the case. Access to fishing within 200 nautical miles from base lines is now controlled by the coastal state.
Since most of the fish resources of the world are located within 200 miles, the 200 mile zone has in effect turned these resources into state property. Some countries have gone further and established private use rights for the resources within their zone, although seldom property rights to the resources themselves.
The important question from history is if our institutions are shaped by events or models that are irrelevant for the problems at hand? Why and how do they survive? Can we observe evolutionary institutional development?
At the third UN conference on the law of the sea (UNCLOS 3) the 200 mile exclusive economic zone was established through both the prevailing mood at the time to give poor nations control over their own resources rather than having them controlled by corporations in rich countries and of the gains that the US and the USSR could make from having ample space for the passing of their submarines and of making benefits to their fishing areas.
Thus, professor Rögnvaldur concluded that 200 miles is an arbitrary economic zone that has nothing to do with the biology and fish behavior. The 200 miles have in a number of cases proven insufficient to ensure control over fish stocks. Maybe we should extend these zones to midpoints between seafaring nations?
Having a well-defined fishing zone is essential to establish jurisdiction, limit the number of parties with interests in fish stocks and establish a framework for private use rights. The present institutions have been at loss to do this.
An advantage of private use rights to be secure for the long term is the incentive they provide for the rights holders to promote prudent management of fish stocks, simply because the value of their use rights depends critically on how well the stocks are managed.
Will we be able to establish a functional definition of fish stocks? There is a problem that today a further extension of national jurisdiction over the seas is not discussed. The environmentalist organizations increasingly regard the seas as an unexploitable wilderness. Extended national jurisdiction is useful for promoting efficient consumptive use of fish resources, but less so for non-consumptive uses. The same goes for private use rights. But when we see the sea as an icon, we will have more trouble in protecting it than if we saw it as a resource to be cared for.
Terry Anderson from PERC discussed the notion that since Pigou we have seen problems in the environment as a market failure to be amended through regulations, taxes, subsidies, public ownership in order to minimize “externalities”. Public choice theory, launched by Buchanan & Tullock show that we rather can see a government failure in many environmental problems through the often common “public trust” policy in which natural resources are put in the vague hands of “the people” at large or said to belong to nature. Such vague terms are unhelpful to establish responsibilities for the environment in fact creating a tragedy of the commons.
I would like to add to Professor Anderson’s reasoning that we perhaps do not see a “market failure” but neither a “government failure” but perhaps a “nature failure”. That is in what view we have of how the environment works. Do we see the environment as a static system, where a restorable pristine balance is easily identified? If we do, we would certainly see merit in the precautionary principle, and in centralized environmental agencies. If we, as modern ecology, see the environment as a dynamic system, which has always been influenced by human action, we will find it easier to see merit in humans valuing the environment differently and putting more merit in localized knowledge. Ecological theories do matter, and if we want to provide better protection for the environment discussions about biology, ecology will matter as much as economics.
Posted by Waldemar at 01:54 AM | Comments (0)
Vägen till kommunfullmäktigehuset går via solid teori
Roland Poirer Martinsson tänker till om en kväll på Ateneum. Kruxet är att han för fram den dominanta tanken i dagens idéklimat om pragmatismen. Well, om man inte kan ta fram tänkarna där... var skall man annars göra det?
Det sägs ofta att det finns för många i de vidare politiska kretsarna som befinner sig i elfenbenstornet. Efter min tid i "branschen", så har jag tänkt om, och skulle vilja säga att problemet är tvärt om. Frågor förs alldeles för snabbt ned i dagens politiska episteme. Det testas för lite, ribban läggs inte högt. Om man skall göra sig hörd i debatten idag, så pressas det för snabbt ned i landstingspolitik. Men om bara det som är omedelbart genomförbart kan diskuteras, så kommer man inte att kunna vinna debatten. I längden vinner de som kan ta ut de teoretiska svängarna. The kids seem to be allright.
Det är inte bra för den praktiska politiken heller. Mycket av våra ställningstaganden bygger på våra teoretiska ansatser, även om de i de flesta fall är eklektiskt absorberade från omgivningen. Ytterst få människor kan ge en filosofisk redogörelse för sina idéer, fler kan ge dig moraliska deklarationer. Men i de allra flesta fall så referas detta genom vaga fraser, indirekta citat, tankegångar som slutar i en viss riktning, stående exempel- som man blir tvungen att göra.
Strauss, Hayek, Marx, Foucault, Friedman, Nozick skrev inte för kommunalråd. Men av någon underlig anledning hör jag ofta dessa herrar tala genom en landstingsfullmäktigeledamots mun.
Practical men, who believe themselves to be quite exempt from intellectual influences, are usually the slaves of some defunct economist. Madmen in authority, who hear voices in the air, are distilling their frenzy from some academic scribbler of a few years back.
- John Maynard Keynes
Posted by Waldemar at 12:43 AM | Comments (0)
September 25, 2005
I gränsytan mellan politik och vetenskap
Alltid intressanta Det perfekta tomrummet tar upp att det är 10 år sedan att Office of Technology Assessment lades ned. Men jag tror att hoppet att kunna vinna stöd för vetenskapen med föregivet "neutrala" forskningsstyrelser är fåfängt. Visst har relationen mellan vetenskap och samhälle ändrats på senare tid, men jag tror den relationen blir långt bättre om det finns konkurrens och marknadstänkande inom vetenskapens metodologi och uppfattning av sig självt som samfund. Det finns en hel del att säga om Bushs vetenskapspolitik (även om det finns överdrifter). Innovativt har det inte varit, med bl.a. ett stöd till de biokonservativa. Men det finns nya tankar i omlopp och att säga att USA:s forskningsklimat är dåligt och politiserat i jämförelse med Europas fungerar inte.
Posted by Waldemar at 10:42 PM | Comments (0)
Söderkåkar och söderfunk låsta i kulturkamp
Igår var jag inbjuden hos Söderhallarnas kombinerade matprovning och uppvisning av butikerna. Bland de inbjudna i kändisvimlet kunde man se inte bara er ödmjuke krönikor men även exempelvis Anna Kinberg Batra med maken David, Dominika Peczynski och kändisfrisören Tito Frez.
Åter kanske läsaren frågar sig vad jag gjorde ute på ett sådant evenemang, förutom att äta och dricka gott? Jo, jag anser att det är viktigt att gå ut för att känna av stämningar i samhället. Vad är det för idéer vars resonans gör sig hörd även på de ställen där idéer inte diskuteras. Även kommers och populärkultur är djupt påverkade av sin samtids uppfattningar och bland Söderhallarnas charkuteridiskar, mezebufféer, optiker och tvålaffärer utkämpade sig en kulturkamp.
Söder var traditionellt den fattiga stadsdelen i Stockholm. Det var först på 90-talet som Söder blev helt "gentryfied" (även om bekanta på som bor där säger att det finns delar kvar av gamla Söder- fast det är inga trevliga delar). Den första posh-vågen ville just uppleva det farliga och kittlande med att bo i "arbetarstadsdelen" (zzz... snark, sååå spännande), men det var ungefär ett decennium sedan. Vart skall Söder gå?
Den föreställning som bjöds var utdrag ur Söderkåkar, ett folklustspel just om det fattiga Söder, med den nostalgi som infunnit sig i stora delar av kulturlivet. Buskis, jo visst, kul- men att se Carl Johan De Geer i Sune Mangs gamla polisroll (knappast något "skända fanan" längre) och Tina Leijonborg som piga fick mig ändå att jämföra både med publiken, Söderhallen och Söder i allmänhet
Jag tror att om Söder gjorde sig av med romantiseringen av det gamla fattig-Söder kunde det fullända sin potential att bli den verkligt kreativa stadsdelen i Stockholm. Det finns en tolerans, och en blandning av kulturer med en hel del av experimenterande. Det blir inte alltid så lyckat (Bofills båge, huuuuu! Tänk att bo i ett spanskt ministerium från Francotiden) men det är mer öppet än norr om strömmen.
Kanske går en av linjerna i den kulturkamp som håller på att segla upp i Sverige genom Söderhallen? Resultatet kan dock bli att sidorna vinner lokala segrar utan att dominera helheten. Spännande blir det nog i vilket fall som helst.
Posted by Waldemar at 10:26 PM | Comments (0)
What will happen in the IP-debate?
My colleague Anders Sandberg had some really interesting thoughts and observations about patents, Computer Implemented Innovations and intellectual property.
Posted by Waldemar at 05:13 PM | Comments (0)
September 23, 2005
Språkevolution och spontan ordning
Kommenterat tipsar om en intressant artikel om ett program för att granska språks utveckling.
Nicklas Lundblad undrar hur svenska kommer att låta om tretusen år? Mitt svar är, inte alls. Svenskan började att urskilja sig från fornnordiskan för tusen år sedan, och fick sin karaktär med medeltidssvenskan på 1200-talet.
Kruxet att granska språk och kunna extrapolera är att språk ändrar sig genom många små förändringar genom tiden. Därför måste man lära sig språket på nytt för att tillgodogöra sig äldre texter. Snarast har svenskan genomgått väldigt enhetliga förändringar, som t.ex. Olaus Petris stavningsreform när han översatte Bibeln till svenska. Fast då fanns det å andra sidan fyra tryckta böcker i hela Sverige...
Därför bör man se på vokubulären som ett studium av mänsklig handling. Vokabulär och stavningsregler förändras snabbt.
Forskarna i artikeln gjorde helt rätt i att ge sig på att granska strukturerna i språken, som många lingvister anser är intrinsikala.
Att språk förändras bortom oigenkännlighet är inget ovanligt. Frankiskan var ett germanskt språk, som blandades upp med några ord galliska, och främst det gallo-romanska vulgärlatinet. Ur detta kreolspråk uppstod dagens franska (som inte heller är så enhetligt, då det kommit fram ur de olika langue d'oïl språken, främst francien). Sinologer studerar koreanska, japanska och vietnamesiska för att kunna förstå hur medel-kinesiskan lät, då dessa språk lånade in ord från Kina under denna period och behöll hyfsat sitt uttal där, men förändrades i kinesiskan.
hur typ kommeR typ Framtidenz zVeNzka att ztavaZ? *skrattar* oM typ Ja fÅj typ gIzzA typ zå KOmmej lunaRZtaVnINgen typ att zpelA typ zTor roll...... JÄtte kJam!!!!
Posted by Waldemar at 11:07 PM | Comments (0)
Lägre inkomstskatter i dag öppnar för högre inkomster i morgon
Är nog den tankegång som alliansen kommer att förlora valet på.
För det håller kvar debatten i tanken på att det finns en "optimal beskattning", en högsta nivå som staten kan ta ut från skattebetalaren utan att skada sina skatteintäkter. Argumentet att mer pengar i plånboken idag ger mer resurser imorgon fungerar inte. Medborgarna kan inte vara så välunderrättade om sina inkomster för besluten om beskattning och offentliga utgifter är så skilda från varandra. Att ta upp detta som valfråga fungerar inte heller, allmänna val är helt enkelt för allmänna!
I den skattemaximerande statens spår så försvinner kopplingarna. Bidrag är säkra, löner är osäkra. Sänkningar av inkomstskatten löntagare om cirka 1 000 kronor i månaden, betyder väldigt lite för skattebetalaren. Sifferexercisen av komplicerade uträkningar man alltid tillåter sig att hamna i, värvar inga röster- för skattebetalarna har låg kunskap om hur det komplexa skattesystemet fungerar och berör dem. Hur gör annars alla skatterådgivare så goda affärer, och varför är våra domstolar fulla av skattemål?
Istället borde man ta en djupgående diskussionen om byggandet av "legitimitet", "samtycke" och "enighet" i skattesystemet. Tänk ändå att Knut Wicksell skulle vara en så framsynt tänkare 79 år efter sin död.
Skrota debattartikeln i DN, alliansen. Tänk nytt!
Posted by Waldemar at 10:00 PM | Comments (0)
Dofter och electro
Förra veckan var jag inbjuden till lanseringen av Emporio Armanis nya doft Cityglam på Hotellet. Doften kommer i en herr- och dam variant precis som Lui/Lei. Omdömet blir att det är en mjukare variant av Lui/Lei, och det verkar allmänt som om de nya dofterna blir mjukare. Inte riktigt min stil, men så är jag också mer av en Bulgari pour homme- man, eller Dior Higher Energy när jag vill vara 90-tals IT-bransch. Armani har haft sina bästa dagar, och har inte riktigt lyckats ta sig in i 00-talet. Det gäller ganska mycket för modevärlden, vars problematiska förhållande till "streetcred" borde brytas- men då skulle det bli mer problematiskt för de som Yves Saint-Laurent kallade "skrothögscouturierer"- de som inte riktigt kan hantverket i grunden...
Sedan uppträdde de superhypade tjejerna i Cat5! Frågan är: är Cat5 den tänkande mannens t.A.T.u, bara prettopeddo electro, eller kul pop? Meningarna är ordentligt delade.
Tjejerna är 22 år, men låt oss säga att Uddevalla-tösernas kyliga kawaii-stil fick mig att tro att de var yngre.
Visst är det beräknande! Det är ju poängen. Jag är ju oerhört fascinerad av just det artificiella och tycker om Cat5:s postmänskliga off the shelf-gullighet. Fast jag tror inte att jag riktigt var avsedd målgrupp... särskilt om jag inte får teoretisera
Musiken är skojigt plipp-ploppig, texterna okej. Det kan vara roligt att lyssna och dansa till för stunden, och det är gott så.
Nå, varför modereporter och musikrecensent idag på Techne? Jo, det spelar ju roll hur man skapar upp event. Vilka värden kommuniceras, vem skall köpa produkten? Här har jag ofta sett att branschen är lite för återhållsam med att exponera varumärket och att koppla det en livsstil. Fortfarande finns i Sverige för mycket av att be om ursäkt för att man finns från reklambranschen, därav all denna humor med roliga gubbar och truckerkepsar.
Den gamla glamourösa marknadsföringen var att exkludera, att man skulle bara titta in utan att kunna köpa mer än detaljer. Men designens spridning och stilens intåg har gjort att långt större grupper kan ta sig in. Att exkludera mera kan vara svårt, man borde aktivera och skapa community. Det betyder att man borde skapa mer kring eventet, att intrycket att det händer något när man är en del av varumärkets krets. Ett litet exempel på det är Emporio Armani Caffé som finns i olika städer runt om i världen.
Posted by Waldemar at 11:50 AM | Comments (0)
Inhuman or posthuman? Limits to body modification?
Ronald Bailey's new Liberation Biology seems to be a very interesting book. The opportunities opened up by the fields stemming from our knowledge of genetics are staggering. This prospect is welcomed by some, but causes a great deal of anxiety in many people: Are there enhancements whose benefits would come at the price of our humanity?
But in Bailey's recent article he shows what has increasingly become a trend, an increasing number of bioethicists are thinking about the opportunities of human modification, and are not rejecting it out of hand. The trend is also seen in Europe, so I think that we might see a very exciting debate rising soon.
Posted by Waldemar at 03:13 AM | Comments (0)
September 22, 2005
En vända till med maskeringsförbudet
Har maskeringsförbudet blivit en säsongsdebatt? Det verkar som om regeringen åter har väckt frågan om maskeringsförbud trots att förra förslaget föll. I justitieministerns tomma ord kan jag inte se att något skulle ha förändrats sedan förra vändan.
Posted by Waldemar at 10:33 PM | Comments (0)
No more generations
Lyssnade på hur Jody Turner talade om trender i framtiden. Jag är fortfarande perplex, framtidsforskarna håller fortfarande fast vid de äldre 70-tals modellerna av "generationer". Här fick vi höra att "generation Y" minnsan skulle göra uppror. Wow, skulle inte vi "X:are" också göra uppror och anpassa systemet efter våra behov?
Saken är väl den att Turner har rätt- om vissa grupper av ungdomar. De enhetliga ungdomskullarna finns inte längre. De finns ungdomar som liknar i värderingar och livsstil sina föräldrar. Det finns 60-åringar som är betydligt mer aktiva i att tillvarata sin dynamism än ungdomar. Vad vi kan se är istället nätverk, memkluster och- förlåt det slitna och dåligt använda ordet- klasser (som administrativ klass, kreativ klass och serviceklass). Där formas värderingarna. Det var nog lättare tidigare att forma gemensamma generationer, det färre arenor för kulturproduktion och dessutom så var åldersgränserna mer markerade.
Generationerna är en behaglig modell, men kartan bör inte gälla över verkligheten.
Posted by Waldemar at 07:20 PM | Comments (0)
Expressenbloggarna är döende
På Bloggforum 2.0 var de s.k. "Expressenbloggarna" den stora samtalsämnet. Själv så var jag skeptisk, det här skulle inte hålla. "Expressenbloggarna" gick in för att beskriva sin att beskriva sin vardag, men det är kanske inte en extra kattblogg man vill ha från sin tidning.
Som Dick Erixon påpekar använder en del amerikanska tidningar bloggen smart. För extra material, för att författaren skall kunna ge fördjupningar och personliga kommentarer. De som kommer närmast i Sverige är som Dick påpekar PJ just nu samt Svenska Dagbladet Brännpunkt som får in fler debattartiklar än papperstidningens utrymme medger
Kommer nu MSM att bryta sig ut från pappersformatet?
Njaa, tabloidiseringsvågen beror förvisso på att papper och distribution kostar, men också de publicistiska materialet kostar sålunda kostar också extramaterialet på webben.
Posted by Waldemar at 04:32 PM | Comments (0)
September 21, 2005
And here comes biotech China
With currently 200 government-funded laboratories concerning biotechnological research, and 500 related companies, China is rapidly expanding its capabilities in the biotech sector. It needs to, as China is relatively still weak in the biotech sector (for instance compared to India).
According to the Minister of Science and Technology Xu Guanhua biotechnology will be put high on the PRC's scientific and technological development strategy as mentioned in Beijing yesterday. Its relatively modest research effort of USD 1.8 bilion in 10 years will most certainly change.
The world seems to more and more embrance biotechnology, except the EU of course. With the US alone accounting for 60% of all biotech patents, with Japan, India and China approaching- Brussels should react instead of countinuing its anti-GM policies.
Posted by Waldemar at 04:53 PM | Comments (0)
September 20, 2005
Kärringpunkens slutliga triumf
Kärringpunken är den stil som har vunnit kampen om vilket vardagsmode kvinnor skall ha. Det är en rätt tråkig tantig stil men med någon "spännande" detalj hämtad från punkens (eller rättare sagt ett punkifierat) tomma upproriskhet.
Jag tror att det finns utrymme för att uttrycka mer individualism i klädessmaken. Aldrig tidigare har vi ägt så mycket kläder, med en sådan variation, så det finns ingen anledning att fega.
Jag tror att det som David Riesman tog i boken "Den ensamma massan" fortfarande gäller kring klädesvalen i senmoderniteten. Kläderna uttrycker en attityd, där det kan vara problematiskt socialt sett att uttrycka för mycket med sina kläder. Ett säkert sätt att chocka människor är ju att bära kostym (nej, inte grön tuppkam) för det kommunicerar att man är formell och det är situation som är svår för den gruppstyrda individen. Men för den autonomt styrda individen är önskan att klä sig efter sammanhanget starkare.
Då är det tråkigt att blåjeansen har blivit den nya maouniformen. Det behövs ett stridsrop för att väcka truckerkepsgenerationen. Inte för att censurera, men för att inspirera.
Posted by Waldemar at 03:21 PM | Comments (0)
Fel på ministern, inte polisen
Bosse Ringholm är orättvis mot polisen. Det är *inte* fråga om att "Kling och Klang"-liknande poliser sitter och äter wienerbröd istället för att jaga bovar, eller som i det här fallet upprätthålla statens orättvisa spelmonopol.
Problemet är att polisen visserligen jobbar stenhårt, men har dåliga direktiv uppifrån.
Polisens problem beror inte på att man har för lite resurser eller för dåliga tekniska möjligheter att skaffa bevisning. Först blev man satt att prioritera politiskt inkorrekta offerlösa brott, som ju dock kräver mycket polisarbete och avsevärt med tid.
Den påföljande låga uppklarandegraden för vardagsbrott ledde dock till reaktioner från allmänheten, så svaret från regeringen blev att nu måste polisen prioritera alla typer av brott, en naturligtvis omöjlig uppgift.
Posted by Waldemar at 02:50 PM | Comments (0)
September 19, 2005
Danmark är lite annorlunda
Marginal Revolution berättar om hur den danska attityden till sexköp är lite annorlunda än i Sverige.
Petra Östergren, vars hemsida rekommenderas, skrev om vad sexköpslagen lett till i Sverige.
Posted by Waldemar at 09:21 PM | Comments (0)
Transcendentaliseringar funkar inte längre!
Att ett ämne är transcendent betyder att det är så självklart viktigt att ett intresse för det skall finnas utan diskussioner.
Demokratin har varit ett sådant ämne, och det är med visst intresse jag noterar hur JKL Blog reagerar med bestörtning över det sjunkande valdeltagandet i kyrkovalet.
Sorry, men demokratin (liksom akademia och media) har inte längre den automatiska förmågan att generera intresse. Undviker man dessutom de brännbara frågorna och låter ideologierna sammansmälta så kommer man inte att engagera människor. Vill man få människor att göra något idag måste man engagera, locka, skapa utlopp för kreativiteten. Konkurrenten heter inte längre de andra partierna utan Idol, Internet-communityn och Project Entropia.
Genuin konflikt är en viktig faktor i politiken. Finns inte den så tappar väljarna föga förvånande intresset. Det finns andra saker att engagera sig för i ett så komplext samhälle, och de som vill påverka finner svårare att finna övertygande anledningar att engagera sig när de finner mer verksamma utlopp för att förändra samhället.
Kyrkopolitiker säger att de företräder miljoner medlemmar. Men det låga valdeltagandet underminerar kyrkopolitikernas legitimitet.
Nu är det hög tid att partier slutar att styra i kyrkan. Är man en religiös organisation bland andra så finns det ingen särbehandling jämfört med Svenska Missionsförbundet, judiska eller islamiska församlingar?
Demokrati får inte kosta vad som helst. Ett pris som är orimligt är att upprätthålla den på politikens bekostnad.
Posted by Waldemar at 08:37 PM | Comments (0)
"Sanningen framkommer såsmåningom"
Så sade Tor-Ragnar Gerholm till mig en gång på ett möte på IVA.
Tyvärr så gör den ju inte det ens när det gäller teknik och naturvetenskap, och jag tror att med dess ökade komplexitet och tilltagande politisering av fakta så handlar debatter mer och mer om att framföra idéer på ett gott, fungerande och kontinuerligt sätt.
Det väl värt att se i efterhand på Gerholms egen strid med Stiftelsen Det Naturliga Steget. Där vann Karl-Henrik Robèrt mot Gerholm då Gerholm debatterade som fysiker, medan Robèrt debatterade moralistiskt. Jag anser Gerholm hade rätt, men det fördes fram på ett sätt som inte fungerade i debatten.
Posted by Waldemar at 08:00 PM | Comments (0)
September 18, 2005
Vindkraften då och nu
Jag var glad när jag fick min artikel om uppfinnaren Poul la Cour, "Danmarks Thomas Edison" publicerad. Intressant är att notera att la Cour dock hade konservativa tankar bakom vindkraften. Vindkraften skulle se till så att folk kunde bo kvar på landsbygden och inte flytta in till städerna. Plus ça change...
Posted by Waldemar at 01:22 PM | Comments (0)
Tankar kring science fiction och postmodern liberalism
John-Henri Holmberg, en av svensk science fictions viktigaste personer, berättade en gång på TV-programmet "Röda Rummet" vad som kännetecknade "den stora svenska romanen".
Det skall vara:
1) Oerhört psykologiserande
2) Fast rotad i nutid
3) Djupt socialrealistisk
Detta behöver inte alltid fall ned i sina värsta avarter av navelskådande, närsynt och socialpornografi men de tre uppfattningarna sätter definitivt sina gränser för vad som uppmärksammas, recenseras och läses.
I dagens Sverige är science fiction så gott som utplånat. Det är förståeligt, och det är också fullt begripligt att författarna i "Stjärnfall" behandlar det som en passerad genre.
Sverige VAR i mångt och mycket science fiction samhället. Det var så som modernismens stora sf-författare såg framtiden för alla länder (se t.ex. Wells och Stapledon). Men då det modernistiska samhället fick avvigsidor och de social ingenjörernas löften inte infriades så tappade man intresset för den. Framtiden hade svikit Sverige, varför skulle man då läsa om den?
Borgerligheten har inte kunnat frigöra sig från den modernistiska visionen. Den socialdemokratiska ideologin gav ett betydligt mindre splittrat intryck inför modernismen. Här fanns inte samma känsla av ad hoc-resonemang, då gränserna för statens expansion diskuterades. Borgerlighetens kärna, kom därför att i allt väsentligt röra sig i ett socialdemokratiskt paradigm. Inte för att socialdemokratin doktrinhistoriskt nödvändigtvis var den stora statens främsta praktiska förespråkare, utan för att deras version av den stora staten gav ett mer logiskt och sammanhängande intryck. Borgerlighetens öde i Sverige, blev att försöka ge borgerliga, men ändå "progressiva", svar på de frågor vars formulering passade socialdemokratin bättre. Man blev motståndet som legitimerade makten.
Så är det fortfarande i dag. Man behöver bara se hur borgerligheten krampaktigt håller fast vid ekonomistiska resonemang, samtidigt som man förlorar och ignorerar viktiga områden som biopolitiken, ekologin, identitetspolitik, den nya synen på personlig integritet, uppkomsten av den kreativa klassen (se hur Erik Zsiga egentligen skildrar i Popvänstern hur den förlorats till vänstern!), new urbanism, estetikens förstärkta betydelse för samhället, hur tekniken påverkar samhället i en postmodern riktning etc. Därför kommer man att fortsätta att förlora. Man uppfattas som bara en försvarare av status quo, ett status quo administreras bättre av andra.
Men science fiction i dag handlar inte om samma visioner som Sverige är uppbyggt på.
Jag skulle dock önska att fler liberala tänkare inte reflexmässigt avfärdade all postmodernism som relativism och nihilism (man känner den ofta bara från andra och tredjehandsskildringar). Man skulle nog kunna hävda att postmodernismen är en konsekvens av vissa trender inom globaliseringen.
Tvärtom kan en del av postmodernismen vara en god allierad i just diskussioner om makten över friheten, den morfologiska friheten, disciplineringen i samhället, samhällets omvandling bort från det modernistiska paradigmet, kulturell identitet och förändrade arbets- och levnadsmönster, biopolitik, vetande och normalitet. Trots allt kallas ju Hayek, inte för inte, ibland utomlands för "den förste postmodernisten".
Det är kanske också därför som mycket av den nya strömningen inom science fiction (ibland slarvigt kallad post-cyberpunken) har postmoderna och post-mänskliga teman. Den handlar inte om HG Wells framtid med kanske lite fler mobiltelefoner.
Det just dessa funky teman som en rörelse för individualism och frihet borde spela på och ompröva sig efter. Då har man byggt en strategi för seger.
Posted by Waldemar at 12:20 PM | Comments (0)
Bundestagswahl 2005
After an evening on Timbro I think I received some better answers on why I would vote FDP, and then with Die Linke/PDS and Die Grünen/Bundnis 90 on the Bundeswahltag.
As Stefan Fölster pointed out, perhaps Germany's problems are not as big as some have made them out to be. After all The Federal Republic of Germany has quite well managed to integrate the old DDR. "Quite well" being relative, after all the German Democratic Republic was a bankrupt state in many senses, both socially, morally, intellectually and economically. A point in case the average lifespan of the East German Bundesländer has increased by 4 years since the reunification.
It is very difficult now to see precisely the differences between West Germany and East Germany in the collective statistics.
It is interesting though, that Fölster pointed out that if you go by the statistics made by the BRD government of Schröder itself, Germany has made extremely well. Once again a case that governments often choose the best figures when making statistics.
Unemployment figures are high (steep in old East Germany at 20%) but those that have jobs have stepped up their worktime. What keeps employment down are the still high costs for labour. The costs of the unemployment dole have been somewhat reduced, but that has been through coordination of the administration, not of solving the problem.
"Standort" has long been a debate in Germany, and not without reason. Germany has many medium-sized companies that (unlike Swedish) are more than just suppliers to the larger ones. Their decisions on staying in Germany will have an impact.
So why did I lean so much towards the PDS and Die Grünen? PDS maybe because they see more of regionalism, and Die Grünen are after the power struggle between the fundamentalists and realists rather liberal in many issues (as pointed out by Timbro’s director Cecilia Stegö Chilò). One instance is that Die Grünen are one of the few parties that have wished to lift the strict regulations for when shops must close.
The issue of Turkish membership in the EU, and the further expansion eastwards (with Romania and Bulgaria in 2007) also came up, and I think we see that the Berlin-Paris axis will be further weakened regardless of the outcome of the election. Germany simply does not have the resources to pay for the “3ième Empire français” any longer. The issue of Turkey is relevant. I believe that Turkey should be made a member of the EU, but it should spark a debate about the function and form of the organization. Where are the limits of Europe? What should the EU really do? The constantly expanding “finalité politique” cannot be maintained.
I do think that many free-market think tanks are putting too much emphasis on flat taxes, on the expense of the often more difficult and long term reforms that really should be made. One the main problems in Germany is that there are 118 laws, and 87 regulations deciding taxes, and that more and more of the burden is being put on the citizens. Income taxes have recently risen from 30 to 35% while corporate taxes have been lowered from 29% to 14%. Judge Kirchhof's call for a flat tax is welcome, but it should not be the only strategy for liberalizing. East European countries do have a different situation and different structure, and there is also the danger that a flat tax is also perceived as a too abstract concept by the public.
The German election might well end up in a grand coalition, namely that SDP and the CDU/CSU form a government. It would not be that strange, Angela Merkel’s small steps towards liberalism apart, I see that the conservatives and the post-socialists do see eye-to-eye on many issues in that they see themselves as “staatspartei”, parties to uphold the present state.
Posted by Waldemar at 12:04 PM | Comments (0)
Kyrkan och döden
Tack för alla mail angående min artikel om kyrkovalet och Svenska Kyrkans makt över begravningarna.
För att besvara den vanligaste frågan: nej, jag kan tyvärr inte ge något bra tips på vilka politiska partier som vill öka människors frihet över sin bortgång.
Detta då partierna försuttit chansen att agera politiskt, vad de nu har att göra i en organisation som inte är en del av staten. Deras program är tomma, det verkar inte vilja åstadkomma något med att sitta med i de kyrkopolitiska församlingarna. Ett tydligt tecken är när det enda som använder för att mobilisera väljarna till urnorna är med hotet att annars kommer rasistiska partier in. Men sakfrågorna då? Där är det tomt på innehåll, och det är inte så konstigt, med tanke på vilken låg status det har i de interna partihierarkierna att bli vald i en kyrkopolitisk församling. Där skall man sitta av tiden, tills att man kan komma med i en riktig politisk institution, eller invänta den slutliga pensioneringen. Då tar man inte upp de viktiga samhällsfrågor som faktiskt fortfarande finns i Svenska kyrkan hägn.
Det enda jag kan uppmana till är att läsa partiprogrammen mycket noga.
För att besvara den näst vanligaste frågan om inte kristendomen fortfarande har en särställning, så vill jag dels påpeka att det faktiskt finns skillnader mellan Svenska kyrkan, katoliker och ortodoxa i begravningsriter och kristendomens begravningsriter har ändrats ordentligt under tidens lopp.
I Palestina på Jesus tid var kremering bara för de rika. Det rådde även då brist på träd. De något rikare begravdes i klippgravar där kroppen fick torka ut. Det var i en sådan grav som Jesus begravdes i. Det var de riktigt fattiga som jordfästes, och då kristendomen vände sig främst till dessa så blev gradvis jordfästning normen för alla kristna. Till detta, efter många storma kyrkomöten, kopplades tron att Jesus även återuppstod kroppsligen från de döda- alltså måste kroppen bevaras till den yttersta domen.Tanken på kyrkogårdar hämtade man från den romerska religionen, och den tidiga kyrkan var emot det tills kejsar Konstantin den Store ville bli begravd så.
Posted by Waldemar at 10:16 AM | Comments (0)
September 14, 2005
European approval of health care policy
Johan Hjertqvist discusses a survey made on the attitudes of European health consumers that indicates that they are the most satisfied in the world. It will be most interesting to read Hjertqvist's follow up on this lead, but I cannot refrain from speculating about that European health consumers have low expectations. My impression is that they do not see themselves as "health consumers" but clients of the system, and thus not very well informed about alternatives nor of the new opportunities given. In any case it will be interesting to follow Hjertqvist's further reasoning.
Posted by Waldemar at 11:08 AM | Comments (0)
September 13, 2005
Ganbatte Nihon!
Jag har fått några mail som frågar om varför jag är så negativ angående Koizumis valseger. Negativ? Nja, snarare ville jag påpeka att det är bättre att sätta realistiska förväntningar på vad Koizumi kan åstadkomma. Det är bra att hans fraktion inom LDP har blivit starkare, men det är inte alltid LDP som kan föra den mest liberala politiken i Japan. Fortfarande är man ett konservativt parti med starka band till landsbygden och vissa institutioner.
Det är viktigt i en globaliserad värld att det går bra för Japan. I Sverige talar vi mycket om Kina, men Kinas totala ekonomi är en tredjedels av Japan.
Som ett sidospår kan man undra just varför man ägnar så mycket mer tid och uppmärksamhet åt Kina? En delförklaring (fast inte den enda) kan vara att Kina är fattigt, det syns snabbt att det är det. Men Japan är ett helt främmande samhälle som också slår oss med att det är rikt. Det kan vara ett brott i den syn vi fortfarande har på hur helt främmande samhällen skall se ut.
Nåväl, möjligheterna till reform är bättre än på länge i Japan, men då måste Koizumi göra bättre ifrån sig än tidigare även på det sociala området.
Posted by Waldemar at 11:44 AM | Comments (0)
Koizumi ichi ban desu
Pja, vad kan man säga efter Jun'ichirō Koizumis enorma valseger. Redan har Koizumi slagit rekord i att sitta i Kantei, men jag tror att den svenska bloggosfären överskattar hur enkelt det kommer att bli för Koizumi att fortsätta att liberalisera Japan. Koizumi har tagit små steg, kanske alltför små, steg och regeringens politik har i fråga om mycket inte varit särskilt öppen: fortfarande understöds jordbruket till en grad som liknar CAP, fortfarande förs en rent manisk satsning på infrastruktur i keynesiansk anda där korruption och väntjänster grasserat. Ännu har Japan en diskriminerande inställning till invandrare och etniska minoriteter.
Med en egen 60% majoritet i underhuset borde Koizumi ha alla chanser att genomdriva sin egen politik (i överhuset behöver man stöd)
Dock är ju inte denna majoritet alltid lojal mot Koizumi.
Hans eget parti, Liberaldemokraterna, är som alla japanska partier skarpt uppdelat i fraktioner, där tjänster och gentjänster och personliga lojaliteter är viktigare än idéer och politiska riktlinjer.
Ännu finns det skugg-shōgun, kvar i politiken, där tidigare premiärministrar kan vara mäktigare än när de satt på sin post. Då makten är på ett inofficiellt sätt utspridd bland politiker och byråkrater. När de mäktiga i inofficiella ställningar inte kan enas, är det svårt att genomdriva ett beslut.
Det ger lite bakgrund till varför Koizumi Fick igenom de första lagarna angående Japan Post i juli med bara fem rösters majoritet i underhuset, då 37 av Koizumis partikamrater gjorde uppror och röstade mot regeringen. Dessa hade starka kopplingar till Japan Post.
Japan har trots sina svåra ekonomiska problem under mer än ett årtionde ändå börjat få högre tillväxt än EU de senaste åren.
Koizumis nya tid som premiärminister ser mer hoppfull ut, och naturligtvis har han mer kraft att sätta bakom sina ord nu.
Men vi gör nog bäst i att inte ha för högt uppskruvade förväntningar.
Posted by Waldemar at 09:15 AM | Comments (0)
September 12, 2005
Abuses of eminent domain
My colleague Lene Johansen also works for Show Me Institute, the state think tank in Missouri.
It shows of her brillance to be able to balance to so different jobs, but one of her recent pieces, Eminent Domain Abuse Affects Regular People, was of great interest to me. Lene writes about a worrying trend in the United States, that the government is starting to abuse the eminent domain, thus undermining the citizens' right to property and hurting the ability to make long term investments.
Lene's piece is well worth reading for others too, not just Missourians.
Posted by Waldemar at 08:53 AM | Comments (0)
Extremistisk infiltration
Kvällspostens Peter J. Olsson uppmärksammar på sin blog trenden att extremistgrupper infiltrerar gamla, respektabla och välfinansierade grupper.
Jag är inte så förvånad, många av de organisationer som är viktiga delar av det korporativistiska samhället har drabbats av strukturlöshetens tyranni. De har blir pyramider, utan medlemsbas, och där toppen hålls uppe av den legitimitet de får från staten eller gamla förtjänster. Samtidigt är makten i de svenska samhället koncentrerad dit, nya grupper (oavsett legitimitet eller hur mycket man tycker om deras idéer) kommer inte fram, och deras väg framåt blir parasitisk.
Faran är att "kuppandet" i det svenska samhället kan bli så framgångsrikt och lönsamt.
Posted by Waldemar at 08:30 AM | Comments (0)
September 11, 2005
Kan tekniken befria kroppen?
En av de mest givande känslorna jag upplevt är att få se mina alster publicerade. Det är en kraftig känslomässig erfarenhet, genom att man investerat så mycket arbete men även passion i sina alster, att nog mycket av ens person skiner igenom.
Därför var det särskilt skönt att se att rapporten Tekniken befriar kroppen, skriven av mig, Anders Sandberg och Alexander Sanchez uppe på Health Consumer Powerhouse hemsida.
Detta då ämnet är mig mycket angeläget. Vi står inför mycket stora förändringar inom sjukvården genom att medicinen och den medicinska tekniken förändras. Förhoppningsvis kan rapporten starta en diskussion kring vilken teknik vi vill ha, vilka inriktningar den bör ta, samt vilka organisationsformer som bäst gynnar en anpassning till tekniken.
Posted by Waldemar at 02:55 PM | Comments (0)
I'm a marxist-leninist-libertarian?
Well... at least judging from the test I took on what party I'd vote for in the upcoming German election.
I wasn't surprised that liberal FDP scored best but with the former East German communist party PDS as second and Die Grünen as third option? Quite a shock, actually.
What I'd really not vote for seems to be the conservatives of CDU/CSU and the social-democratic SDP.
Thinking about a bit longer perhaps I am not that surprised, political allegiances are changing fast in Europe, something that most pundits and commentators do not seem to register. With the new issues coming up "the right" and "the left" are not the static entities they seemed to be just a decade ago. What will we see in the future?
Posted by Waldemar at 02:31 PM | Comments (0)
September 09, 2005
MPS Iceland 8: Virtual anarchy
The state, one of the liberal/libertarian favourite topics. Sometimes a bit too much of a favourite topic. It is quite easy, especially today, to become the resistance that legitimizes power when you do not propose your own alternative.
Professor Boudewijn Bouckaert from the university of Ghent gave an interesting presentation on how John Locke created a liberal theory of the state, and how this was equated with the nation state.
Professor Bouckaert did not have the opportunity to finish his speech because of time limits but his point was that when stringent underlying conditions for the privatization for private production of law and defence etc. are not fulfilled, a monopoly power will soon re-emerge out of the disorder of violence and mutual revenge.
I do not agree with the professor that it would be wise to keep the discussions on total privatization of the state behind the doors of academic conferences and not to bring them before large audiences, because you cannot explain the complexity of the matter.
It is precisely in the daily debate, that it is of greatest importance to discuss well formulated alternatives. That provides the practical examples.
The pièce de résistance was the brilliant David Friedman. Friedman discussed market failures, that individual rationality does not lead to group rationality. But this argument is not limited to markets. It should be compared with the rational ignorance of interest groups in the present. Since the political market most often affects others, the pay off for being an informed voter is quite low. Thus we can see an opening for private solutions in the small and see the market failures as opportunities for profit, thus enabling Privately Produced Law agencies. Friedman’s argument for “anarchy” is most compelling, but there was also a discussion about the problem of possible market failures in the market of law.
I posed the question to David Friedman if it is not possible that the opportunities for anarcho-capitalism are not better today, due to the advent of the Internet and the development of power becoming more transparent, complex and distributed through technology. Friedman agreed on the Internet being such an opportunity. Maybe Anarchy is possible online?
I think that many old policy issues and stances will be changed by the introduction of emergent technologies in society, but we address these issue too seldom. Many of the persons making up core of most think tanks’ staff still have their intellectual roots in the reasoning of the administrative class. Thus the resolution to policy issues is captured in a paradigm of administrative solutions. I do not think that such solutions always will be able to convince the visionary creative and netocratic classes.
Dr. Tom Palmer made some interesting comments on the speakers. Palmer’s speech sparked my imagination on many accounts. I do think that he is right about the power of customs. We saw a shift from the public punishment of the body and crimes being described as offending the monarch, to a punishment of the mind. In our time punishments are often internalized, and a liberal approach to freedom today also has to include debating customs and the dangers of outside pressure.
A problem I noted in the speeches is that often classical liberals/libertarians tend to defend the nation state against supranational organisations, international NGOs and the UN. Granted, they are often bad experiences but let's remember that the nation states have not been best experiences either. The EU has achieved some liberalisations in many countries (although I'd argue that they have levelled Europe to a better but still to high level of interventionism). We need to figure out principles for global cooperation that underlines the voluntary aspects of liberty. Organisation isn't bad per se what matters are the ideas expressed through them, and here new technology can open up for previously unknown opportunities.
Posted by Waldemar at 05:12 PM | Comments (0)
Det nya virtuella livet
Peter Jakobsson har skrivit ett mycket bra examensarbete med titeln Subversivt spelande - en etnografisk studie av onlinevärlden project Entropia. Project Entropia är ett datarollspel där man köper saker i spelet för riktiga pengar. Verklighet och virtualitet glider mer och mer ihop. Kan detta starta upp debatten om virtuella valutor igen?
Posted by Waldemar at 01:42 PM | Comments (0)
September 08, 2005
Ny storsatsning av EU på fel teknik?
Nicklas Lundblad på Kommenterat refererar från EU:s IT-konferens i2010 i London. Där så börjar oron gå att EU har låst in sig i 3G tekniken och missar WiFi. Överhuvudtaget diskuteras inte WiFi alls lika mycket som i USA och Asien, och någonstans i mitt bakhuvud finns också tanken på Minitel.
Om jag får drifta mig till att fundera lite tror jag att vi ser just förtjusningen över den kontrollerbara tekniken som planeras fram. Än är det kanske för tidigt att säga, men tecknen jag tycker mig se för 3G är inte lovande.
Posted by Waldemar at 12:31 AM | Comments (0)
September 05, 2005
The dark side of Albert Einstein
It is unfortunate that the present World Year of Physics focuses so much on Albert Einstein’s person in the search of heroes for science. Scientists nowadays work in globe spanning networks. The Einstein of the future is a network of researchers spread all across the globe, a “market place for ideas” as envisioned by Royal Society fellow Michael Polanyi. If science is seen as an open, bold and inquisitive process spread in time and space, it encourages cross-disciplinary work more and builds opportunities for more public and cultural participation.
The Einstein myth has a darker side. During his Princeton years he cultivated the image of the ivory tower professor that became the very essence of the public’s image of a scientist. In his search for the unified field theory he also became more concerned with abstract formalism, rather than argumentation and experimentation- a formalism that unfortunately is seen in today’s class rooms where teachers often find it difficult to explain why physics is of relevance to the students.
The explanation for this development was the post- WWII consensus that science should concentrate itself on a value-free production of knowledge while politics controlled the debate on the values, direction and goals of research. The lost connection between physics and society bred suspicion, a suspicion that grew into sentiments against progress and was even directed towards the material benefits gained through science. Through participating actively in a debate about society’s values science can regain its relevance.
Posted by Waldemar at 11:21 PM | Comments (0)
Harm reduction is not a plan B
In two articles on 7 July, about Sweden and the moist, smokeless tobacco known as “snus”, the European Voice's reporter Teresa Küchler fails to mention “snus” as a mean of a harm reduction strategy. In fact, most of the smokers in Sweden have changed their habits from cigarettes towards “snus” because the traditional smokeless alternative has proven less dangerous than cigarettes.
Smokeless tobacco is much safer for users than smoking. One estimate is that lifetime heavy smokers die, on average, 6 to 7 years before non-smokers, while smokeless tobacco users lose just 15 days, or 0.04 years of life expectancy. Widespread use of snus is a major reason why Sweden has the lowest rate of adult smoking in Europe, especially for men, and one of the lowest lung cancer rates.
It is a powerful testament that people, given the opportunity of choice, will be able to choose safer alternatives. It is not a “plan B”, but a sound alternative strategy in its own right to the "quit or die" policy .
The ban on snus is in stark contrast with the rest of the EU's tobacco policy. More harmful forms of smokeless tobacco are allowed to be sold. Taxpayers' euros are paid to subsidize European tobacco farmers. The principle of free trade also suffers under such bans, negating the EU's own principle that a good permitted in one member nation should be allowed throughout the whole union.
Harm reduction is a familiar approach in virtually all parts of our lives except smoking. Most government agencies in Europe have adopted a stance of zero tolerance: smoking is bad for you, period, they say. Smokers must quit or face certain death. Any message that deviates from this is condemned as offering false hope to smokers. These may be legitimate concerns, but they pale alongside the collateral damage being caused by the rigid stance of public health officials. Why should Europeans be denied a less harmful alternative that Swedes have already tried?
Posted by Waldemar at 11:16 PM | Comments (0)
Jag blev erbjuden medlemskap i hemlig katolsk orden
För en tid sedan blev jag erbjuden av påve Benediktus XVI att gå med i en hemlig katolsk orden. En order som grundades 1903 som Vatikanens hemliga slush-fund för välgörenhet, okänd för alla utom den helige fadern själv och Vatikanens skattmästare.
Allt jag behövde göra för att ingå i detta heliga brödraskap var att uppge mitt bankkonto...
Det var självfallet "The Boys from Lagos" (nigerianska internetskojare) som var i farten igen, men med ett innovativt spam jag inte sett förut. Spammet börjar bli mycket väl anpassat till sin tid och till samtidshändelser, med en inte pantad bakgrundshistoria heller. När Bagdad föll fick jag e-mail från Saddam Hussein som behövde gömma lite av Iraks statskassa på mitt konto.
Under industrialismen så blev frimärket, denna lilla obetydliga klisterlapp som visade att man betalat för brevets frakt, det osannolika föremålet för ett maniskt samlande. Motiven utvecklades mer och mer, även för att tillfredsställa samlarna och blev alltmer konstnärliga. Att de blev fönster för nationell identitet, sin samtid och kultur gjorde samlandet alltmer angeläget.
Men allteftersom snigelpostens betydelse minskar så har intresset för filatelin minskat. Tänk om informationsålderns motsvarighet till filatelin blir samlandet av det orginella samtidsspammet? Ett lite långsökt tankesteg, men inte mer långsökt än att frimärket skulle bli ett hett eftertraktat samlarobjekt.
Posted by Waldemar at 11:05 AM | Comments (0)
Partiledardebatten och kvartalspolitiken
Det är ett år före valet, och redan har politiken gått in i den mycket smala, idélösa valdebatten. Där har de redan varit sedan ett år, och väljarna både fråga samtliga partier vad deras långtidsperspektiv är.
Vi fick se en oenig vänsterkartell, mot en något mer aktiv borgerlig allians, som har vittring på att Göran Persson regerat sönder sig. Man tillät aldrig statsministern att tala med oppositionens röst, inte för att Persson heller hade orken.
Men det var en defensiv debatt, från båda sidor. Det märks att det politiska landskapet har imploderat, och man diskuterar mycket försiktigt olika upplägg av samma politik. Man delar samma politiska kartan, även problemet nog ligger i kartan...
Ett samhälle drivs av tre delar: mythos, logos och pathos.
Mythos avser ett samhälle som drivs av att expandera och höja komplexitetsnivån, och har en stark berättelse om varifrån man kommer och vart man skall.
Logos är tanken och organisationen av samhället.
Pathos har aldrig dominerat ett samhälle, men dess drivkraft är livsnödvändig för samhället. Den sätter samhället på nytt i rörelse och skapar förnyelse. Utan pathos imploderar samhället.
Kruxet är att i det svenska samhället innehades all pathos av de partier som var närmast utopismen. Utopismen gjorde synonym med radikalism i största allmänhet, medan den borgerliga demokratin ansågs vara liknöjdhet och stagnation. När utopismen försvann, försvann pathos ur systemet. De alternativa partierna och rörelser som miljö- och anti-globaliseringsrörelserna saknade långsiktig strategi, och därför undergrävde deras pragmatism deras långsiktiga trovärdighet.
Makten i samhället blir mer abstrakt, distribuerad och transparent. Men detta har inte analyserats av partierna, och jag tror att man är ovetande om vilken bild man sänder ut.
Posted by Waldemar at 09:03 AM | Comments (0)
September 04, 2005
Politiken är död- länge leve omförhandlingen av politiken
Erik Starck på Framtidstanken lyfter fram en mycket god analys av de frågor som politiken kommer handla om på 2000-talet.
En god analys av Erik, men jag vill nog tillägga att det kan behövas mycket arbete innan man kommer fram till att kunna börja för en diskussion av hans frågor.
Jag anser att fler människor börjar känna tveksamhet och otålighet med sättet de "styrs" på. Det är ett fenomen som finns i det dagliga livet, och som manifesterar sig i just dessa nya frågor. Liksom på 1400- och 1500-talen ser vi en omorganisation hur politiken, i samhället, i debatterna, i hur samhället styrdes. Svar blir frågor igen, och jag tror att de första som ställer frågorna inte blir de som har styrt och erbjudit svar. Även om de inte kan undgå att uppmärksamma problemen, så sätter de fel namn på problemen.
Därför ser inte de politiska partierna denna massiva omförhandling som är på väg, och dess omfattning och allmängiltighet underskattas ofta.
Posted by Waldemar at 07:42 PM | Comments (0)
Svensken som fraktaliserades
När jag var liten var det nationaldag varje dag
Nej, inte svenska flaggans dag (som det hette då) för det var ju en håglös manifestation på Skansen. Det jag avser är att det "svenska" inte behövde poängteras. Det var självklart manifesterat varje dag, i alla institutioner, i de idéer som delades av alla människor i deras dagliga umgänge. Det var en hegemoni, och den outtalade utgångspunkten.
Den saken har förändrats nu, inte bara genom invandringen, men också genom att människor, tankar, idéer, varor och kulturmönster färdas och ändras snabbare än någonsin. Av det Sverige- konstrukt som fortfarande används flitigt som referensram av den administrativa klassen återstår inte mycket.
Det är lätt att tänka att nationen fortfarande är den centrala politiska arenan för framtidens konflikter. Men detta sägs ofta av personer som själva blivit en del av en resande klass, som alltmer delar erfarenheter och värderingar med liknande personer i andra länder. Sveriges sak är ej längre vår, utan bara en del av liknande frågor som förs.
Richard Grayson, på Liberal Democrats (av alla partier!) sade på ett föredrag på Agora att problemet med ”The Thatcher revolution” var att man visserligen skapade upp förutsättningarna för en aldrig tidigare skådad frihet, men att man inte gillade resultatet av den. Man fick inte mer av en traditionell medelklass, utan nya grupper, nya identiteter, nya tankeriktningar som dessutom var långt mindre fasta än tidigare.
Det borde vara något att välkomna som en stor seger, men jag ser att det finns även hos vissa liberaler en tveksamhet inför det. Den tveksamheten kan vara förståelig, men vi får inte stirra oss blinda på islamismen. Liknande rörelser kommer att florera även i framtiden (om inte mer), utan istället med intellektuellt mod ge oss in och definiera den
Det finns återupplivningsförsök av det svenska. Jag var på ett den 6 juni i år.
Att:ention går in för att till viss del ta upp det tomrum som lämnades av Dolly, Guru och Kapital. I samband med det ville man visa på det nya Sverige.
Liksom det allra mesta av affärsjournalistiken idag, så är man inriktad på "the human angle". Ett mycket tydligt ansikte skall i journalistiken föra fram berättelsen om ett företag, en händelse eller en trend. Kruxet med denna typ av affärsjournalistik är att den ofta har ett valhänt urval av ansikten, av de personer som får tala. Det är nämligen journalisten som borde konstruera narrativet, och fånga upp den läsargrupp som alla dessa affärsmagasin tassat omkring så länge, men inte lyckats att identifiera. För att göra det måste man gå bortom "the usual faces", men jag är inte säker på att de som driver dagens affärsmagasin alltid skulle tycka om de berättelser som faktiskt skulle sälja.
Det intressanta med kvällen var att man gång på gång pekade på att svenskheten skulle förändras från något man föds som till svenskheten som en idé. Det exemplifierades av Maria Rankkas berättelse om att hennes nationaldag symboliserades av en peruan som fått svenskt medborgarskap.
Det är förvisso en intressant utveckling i rätt riktning, men jag tror att den svenska administrativa klassen tar lite för lätt på vilka tankar man försöker att introducera. Den idé man framför som "den nya svenskheten" är lite för tom- "tolerant mot invandrare och homosexuella" räcker inte. Det ger inga aktiva värden till samhället.
Fortfarande så är Sverige en "gemeinschaft" och inte en "gesellschaft" för att använda Tönnies termer.
Olle Wästberg gav kanske det bästa svaret på vad svenskheten som idé innebär i denna nya tappning. Sverige är moderniteten, svenskheten var att vara modern. Det var en viss uppsättning frågor som passade det industriella samhället, och därmed gynnade en viss typ av svar. Därav den så försiktiga och otydliga omformuleringen. Att gå vidare skulle ta upp nya frågor på agendan.
Här är förändringen från att identiteten från platser till flöden viktig. Identiteter är inte längre de givna storheter de en gång var. Jag tror många tänker liknande banor när det gäller hur många i den kreativa klassen tänker, men även för många invandrare har situationen ytterligare förändrats. Sverige är inte nödvändigtvis slutstationen heller. Många är de invandrare som flyttar vidare till USA, Kanada etc. och som ser Sverige som det första västland man kom in i- men inte det som man vill rota sig i eller satsa på. Om man inte poängterar denna förändlighet kommer man få svårt att beskriva de förändringsprocesser vi ser. Kanske blir den modernistiska svenskheten trots allt något som drabbas av en kulturell kreativ förstörelse? En förstörelse som inte bara öppnar för en kreolisering utan genuint nya identiteter? Där man har långt mer gemensamt med människor som delar en intressen, livsstilar och idéer, oavsett geografiskt avstånd? Viktiga frågor som vi nog måste börja tänka på snarast.
Jag fick, som så många gånger annars under kvällen, frågan "varifrån kommer du?". De skillnader jag uppvisar i mitt utseende, mitt sätt att tala, och de referensramar jag ger uttryck för är tillräckliga för att bryta mot svenskhetens kriterier. Svaret var givet: fråga mig inte varifrån jag kommer, fråga mig vart jag skall gå.
Posted by Waldemar at 07:19 PM | Comments (0)
Ännu ses genmodifierad mat som farlig
Fortfarande är rädslan för genmodifierad föda mycket stor. Även om det finns anledning att ifrågasätta hur stor den är i praktiken så är det tydligt att vi fortfarande rör oss mycket i samma debatt som vi har gjort de senaste 30-35 åren. Forskaren Kristofer Vamling har förstås rätt i att forskningens och industrin alltför länge trodde att debatten skulle försvinna av sig själv. Försöken att sedan diskutera utifrån bara tredje världens perspektiv slog också fel.
För man har aldrig gett sig in på att diskutera den natursyn som ligger bakom motståndet. Jag tror att GMO kan bli hur säkert som helst (och kan nog vara säkrare idag genom alla sina tester, än omodifierad mat), skapa hur mycket jobb som helst både i Sverige och u-länder- men tar man inte värdekonflikten kommer man inte att kunna vända debatten.
Posted by Waldemar at 06:55 PM | Comments (0)
MPS Iceland 7: Tax competition and the globalised toilet
Discussing globalization is so late 90's. Unfortunately, the reason for this very important topic not being à la mode is that has seen little ideological development since. In a way it is dependent on many arguments being freezed by the failure of the anti-globalization movement to produce ideology. Activism might have produced a lot of pathos, but in the end it was unable to seriously challenge the status quo.
Since the collapse of the more general globalization debate, a number of lesser debates have sprung into the space left open.
One of them is international trade, in which professor Arnold Harberger gave a speech on the benefits. It is certainly very important to show the links between globalization and economic growth, and to combat the still all too prevailing view of the favourability of trade autarky. From an American point of view, the debate seems to have focused on the large trade surplus of the People's Republic of China (in a strange reminiscence of the "Japan Inc." fears of the 80's). There has been a discussion on the valuation of the yuan renminbi (the Chinese currency), but Harberger pointed out that China maintains a small reserve of capital, and is not engaging currency speculation.
Dan Mitchell from Heritage and professor Pascal Salin both discussed tax competition. Tax competition is of great importance between nations, but I do think that the debate is not being deep enough on this topic. It suffices to reiterate the thoughts of my speech in Copenhagen on the topic of tax competition:
Taxpayers don't just compare levels of taxation between countries, they also compare how and on what governments are spending the their tax revenues. Are they providing stability, rule of law, freedom in pursuit of happiness, and protection of property? Tax maximizing governments seldom do. It could be possible in this respect for a government to have a relatively high rate of taxation and still be competitive, if it does what the citizen asks. If the citizen wishes to pay for more, he should get more services from the government, not just simply pay more into a system he cannot possibly overlook. In this system the citizen doesn't try to correct his tax payments down to Wicksell consistency, because he gives his consent to the taxes.
Thus tax competition is really a competition about which government uses the tax money in a legitimate way in which competition forces it to be economically rational. Tax competition on the market for governments is as beneficial to society as competition on goods and services.
And this is, why I think the best way to attack the discussion about tax harmonization is to start a discussion of "good government" and the pointing out the fact that these high taxes obviously don't provide what the citizens ask for, and that more taxes in all EU countries will only aggravate the problems. It is of no use, as liberals often do today, to get into extremely complicated technical discussions, because the average citizen has so little knowledge of how the tax system actually works. Promises to "lower taxes by 20 billion euro" or promoting "dynamic effects" bears no meaning to him, because in the tax maximizing society his income is such a small and uncertain part of his revenues, compared to government subsidies and grants.
The approach of putting the citizen in the forefront, and demanding a Wicksell consistent tax system will be a more forceful argument, since it attacks the philosophy behind the tax maximizing state in a way that also builds new alliances in society.
Johan Norberg made some interesting remarks on islamic culture, and the failed Islamic enlightenment.
All in all an interesting session. But I could not leave it not feeling a bit troubled. Like John Micklewaith & Adrian Wooldridge remarked in A Future Perfect saying in general that globalization is good and showing that it generally has enriched the world economically is certainly important. But the same general discussion could be made about the water closet or the citrus press. I agree with them that we need much more convincing political basis for making people enthusiastic about globalization, not just tolerating it for the time being. Tax competition and new opportunities for Bangladeshi farmers might be cool, the won't win the debate. After all we have seen some failed attempts of globalization just because of this.
We need to visualize the new available lifestyles following globalization and show how we are already so dependant on them. Matt Welch great story on how international air fare competition has changed how we live in Europe is an excellent step in the right direction.
Posted by Waldemar at 06:35 PM | Comments (0)
September 01, 2005
MPS Iceland 6: Presuming bad intentions
The role of the intellectuals of disseminators of ideas is a widely acknowledge topic. The identification of this was one of the main reasons that the march of totalitarian ideologies could be halted in the first place. Still, there a ideas out there opposing the open society, liberty and free markets. They are being propagated by intellectuals.
So analyzing what drove so many of the brightest minds of the 20th century to socialism was very good topic for the next seminar.
Professor Hannes H. Gissurarson told us about the Icelandic Nobel Prize laureate Halldor Laxness, that was an ardent follower of stalinism. Very interesting, and as a side note I do think that Laxness might be a good author, but Nobel Prizes in literature often are assigned to premiate currents and literary traditions. The prize committe wished to reward the Icelandic saga, and Laxness seemed as the only author that fitted the bill in his generation in vague sense. An elitism seemed to prevail Laxness point of view regarding to society, whereas some were meant to lead and some to follow.
Professor Bent Jensen and the President of the Czech Republic Vaclav Klaus also made good speeches give good examples from their experiences in Danish academia and in communist ruled Czechoslovakia.
Why am I glossing over these speeches? Well, not because did weren't good and informative, but because I have heard their arguments before (I would recommend Ludwig von Mises' The anti-capitalistic mentality, Murray Rothbard's For a New Liberty and Robert Nozick's Why Do intellectuals oppose capitalism?.
Intellectuals get their favours from the state and thus protect it, since totalitarianism and even the welfare state needs intellectuals to legitimize it to the "masses".
They do not live as they preach. I saw Laxness' Jaguar outside the Laxness museum, then the only one in the country, one of many capitalist status symbols this protector of the socialist revolution surrounded himself with. Thus they hope to become the leaders of the new society freezing the social order in a place where they will be guaranteed success instead of the fickle vaguaries of the free market, where "vulgar" taste could be more rewarded than your own brillant work.
They are subject to contrarianism towards present social standards and embrace whatever seems to be against the present social order.
They are lashing back at society because of their own intellectual, personal and financial failures.
Intellectuals are raised in their own esteem by the educational system that premiates a non-market like norm system of examination where they are graded and classified by their peers.
All these explanations of many intellectuals' love affair with totalitarian ideas are valid, but I think we are starting in an unproductive end.
Friedrich Hayek had the best and most productive argument in his essay The Intellectuals and socialism. Hayek never started with questioning the motives of why people held their ideas. Starting with the personal and societal failings will not explain how ideas will lure intellectuals and why. Intellectuals are attracted to new, vibrant ideas. They are in many cases fascinated by social and intellectual experimentation, and that is a good trait, that liberals also need to nurture.
Hayek's recommendation to be utopian would attract more intellectuals. Presenting not only a watered-down version of other ideas nor being just a defender of status quo, without sparing the sensibilities of the powerful is just the sort of noble cause that most honest intellectuals are attracted to. This sort appeals to the creative spirit, just finding faults or hinding behind an excessive theoretization in small circles does not. And liberal ideas are today the ones that conform the best to this.
I should know, since I was a late convert to liberalism myself, and the main attraction was the ability to experiment, to find something new in better ideas.
Posted by Waldemar at 09:13 PM | Comments (0)