Techne

Alla tidigare talare i sessionen om demografi och pensioner utgick från ekonomi och hur ditt eller datt skulle finansieras eller ej. Den vanliga litanian "sänk skatten" och "samhället har inte råd". Eudoxas position var istället att peka på att demografin kommer att förändras *ännu mer* och troligen rätt snart.

Dels ser vi kraftiga mortalitetsminskningar i vissa grupper som skapar osäkerhet i försäkringsvärlden.

Dels ökar livslängden i allmänhet snabbare än väntat och dels har vi snabba framsteg i att förstå åldrandets mekanismer.

Detta skapar enorm osäkerhet inom pensionsförsäkringar, men privata sådana kan åtminstone hantera osäkerheten genom de vanliga mekanismerna. Statliga sådana har lika smarta analytiker, men kan inte ändra sina regler fort. Det krävs politiska beslut för detta och politikerna kommer inte att reagera lika snabbt; troligen reagerar de när allmänheten blir medveten om osäkerheterna, vilket är rätt sent.

Detta är naturligtvis användbart för en liberal kritik. Men djupare handlar det om att vi har vissa grundantaganden om olika generationers roller (som artikeln tog upp) som måste ändras. En friare syn på vad man gör som äldre (eller yngre), som inte är baserad på strikta roller ändrar rätt mycket. En långlivad befolkning är en ekonomisk tillgång utan like, särskilt om den är rätt frisk - om man kan få 40-talister att som pensionärer starta eget händer ännu mer. Så lösningen blir att gynna entreprenörskap och en kulturell förändring av synen på åldrande.

I slutändan måste varje snabbt åldrande samhälle innehålla någon form av expansion för att fungera. De nya individerna behöver kunna finna nya nischer, vilket de äldre och rikare kan stödja genom investeringar. Expansionen kan mycket väl vara kulturell, men kan också vara fysisk (rymden?) eller teknologisk.