Techne

Något som man aldrig verkar tänka på är om de avarter på dåligt beteende vi ser i Sverige verkligen ses som normala i den egna kulturen?

Kan det vara att en traditionell kultur, där kontrollen varit i stort sett bara social, nu får problem med en kultur där lagen upprätthålls av statsmakten opartiska krafter? Att säga till någon att man skall bete sig ohövligt mot dennes mamma är ett säkert sätt att starta en släktfejd. Det beteendet är inte OK i det gamla hemlandet heller.

Resonemanget ovan har sina poänger, men även sina problem. Ni märker att det verkar lägga alla invandrare i en orientalistiskt färgad tänkt isolerad bondby i Mellanöstern. Vi riskerar att fastna i en bekväm, men alltför snedvriden bild.

Problemen uppstår nog här i Sverige. Människors egenskaper är inte bundna till en grupptillhörighet. Ingen kan betvivla var någon är född eller vad hon har för hudfärg. Men att påstå att exempelvis hudfärg eller födelseort har verkan på beteende är ett tydligt ställningstagande, som påminner om 30-talets frenologi. All form av statistik, politik, juridik med mera som utgår från biologiskt släktskap vid beskrivningen av människor måste ifrågasättas.

Det är inte relevant att vid något tillfälle använda biologiskt ursprung eller födelseort som urvalsgrund. Det har inte något samband med människans faktiska situation, problem, begåvning, eller övriga egenskaper, och att påstå att människor är olika på grund av dessa urval är i grunden rasistiskt och understryker påstådda olikheter- oavsett syftet.

Integration kan, hur välmenande den än är, verka segregerande. För att kunna integrera behöver man klargöra vilka som ingår i en minoritet och vilka som utgör majoriteten. Integration som går ut på en ursprungskategorisering av människor är segregerande. Alla människor har rätt att delta i samhällsgemenskapen, och det var först på 90-talet som man började att på allvar segregera människor på urval av deras ursprung, för att sedan försöka integrera dem i samhället.

Utgångspunkten borde inte vara att några står utanför gemenskapen i samhället, utan att alla ingår i den. Sann segregation handlar om att inte ha en bostad, ett bra arbete, utbildning eller att inte kunna klara sin livssituation. I en sådan definition av segregation står både vissa "invandrare" och vissa "svenskar" utanför samhällsgemenskapen och då är utmaningen att utifrån individens livssituation skapa möjligheter för denne.

Inför framtiden blir det allt mer nödvändigt att hitta ett långsiktigt och trovärdigt sätt att arbeta med diskriminering, utan att styrka rasismen eller som i sig själv diskriminerar, då samhället kommer att bli alltmer pluralistiskt.

Systemen utformning spelar roll, och nog har det funnits exempel på kravlöshet, men problemet är vidare än så.

Även USA förändras av varje invandringsvåg, och USA kommer efter den latinamerikanska vågen idag inte vara sig likt. Men USA håller bättre då det är en idé, och Sverige är inte ett samhälle baserat på en idé.

Alltså bör man istället ta steg över till det globala samhället. Fler och fler invandrare blir inte svenskar, de blir svensk-chilenare, svensk-italienare, svensk-assyrier. Inte bara det, på senaste tiden att fler också, genom regelbundna kommunikationer bakåt till det gamla hemlandet blir svensk & chilenare, svensk & marockan. Man behöver inte blanda utan kan ha bägge identiteterna för olika situationer. Detta borde ju förstås alla liberaler applådera.

Vad som är mer problematiskt än att fattiga människor är bråkiga, har en hög andel kriminalitet och beter sig illa (så är det tyvärr i alla samhällen, i alla tider- vi hörde en liknande debatt när folk flyttade in till städerna från landsbygden under industrialismen) är snarast den grupp av människor som jag själv börjar se att jag själv håller på att assimilera mig till.

Överklassen har i alla tider haft mer gemensamt med varandra, över de gränser de själva ritat upp. Inte så konstigt, de har haft medel att resa, de haft bildning att tala många språk och lätt att förstå främmande seder och bruk. Men när som idag större grupper rör sig en resande klass, genom billiga resor och internet, märker man att de också skapar en egen kultur där man känner sig hemma, där man har egna värderingar bortom nationalstatens lådor. Därför brukar jag säga att jag blivit mindre och mindre integrerad i det svenska samhället och det gäller för många "svenskar" också.

Det är detta kulturskifte som borde väcka en debatt, istället för den trygga förvissningen att det finns en svenskhet att integreras till. En svårare debatt, men nog mer givande för liberaler. Den borgerliga alliansen borde också tänka över detta om de vill vinna valet. Att föra den traditionella hårdaretagistiska debatten mot invandringen försöker att tala till en administrativ klass, som ändå inte kommer att rösta borgerligt. Om man kunde växla över till den mobilistiska identitsdebatten skulle man kunna vinna långt fler röster inom den urbanan kreativa klass som idag är popvänster.