Techne

Problemet är dock att Finansinspektionens ekonomer inte verkar tänka på medborgarnas integritet. Man underminerar tanken på en digital ekonomi genom att endast se till en abstrakt samhällsnytta, och inte precisiera vad den enskilde har att vinna. Ekonomerna har svårt att förstå att det bör finnas spärrar och noggrant angivna riktlinjer för hur system bör användas och inte användas. Det finns ingen "accountability" (tillräknelighet) och redovisningsbarhet inbyggt i systemet.

Det är symptomatiskt på hur man har skött mycket av databehandlingen i Sverige.

Drivna av detta gick många liberala bloggare tyvärr lite för snabbt in i en defensiv position. Kontanterna måste behållas för att bevara anonymiteten! Men det är ju inte tekniken och digitala valutorna som är problemet. Problemet är att de system som föreslås för hur tekniken skall användas inte fostrar tillit och att kontrollen bara ligger hos några central instanser.

Det finns en risk att vi hamnar mellan två väldigt problematiska ståndpunkter, som kan skada vår övergång till informationssamhället. Antingen ett informationsöverlastat panoptikon eller ett avvisande av tekniken. Denna problematik kommer att ställas på sin spets när vi ser fler och fler autonoma system tas i bruk.

Eudoxa arbetar just nu med en studie om RFID-tekniken, och en god checklista därifrån om hur man skapar upp en god användning av en ny teknik kan jag redan dela med Technes läsare (håll ögonen på Eudoxas hemsida för RFID-rapporten). Jag tror att den kan hjälpa en del, för att få bra applikationer för en ny teknik.

- Fostra tillit

- Fokusera på användbarhet

- Uppmuntra synlighet och tranparens i tekniken

- Skapa en upplevelse av kontroll för användaren

- Våga att öppet tala om och diskutera värden, syften och visioner för tekniken.

Vi ser den personliga integriteten lite för ofta som en ogenomtränglig skyddsdamm som måste hållas tät.

I stället för att satsa allt på en enda ogenomtränglig damm som enda skyddsmur, så borde det skapas ett nätverk av mindre dammar där ett genombrott inte leder till total katastrof. Man skapar institutioner och regleringar när de behövs. De fokuserar då mer på faktiska problem, och fördelar, i stället för att på förhand skapa förbud mot faror vi tycker oss se och lägga all vår energi på detta.

Institutionerna får växa fram samtidigt som sitt värdemässiga innehåll och byggs ihop med det. Regleringar är inte gratis, de har en kostnad både för individ och samhälle. Och finner vi att regleringar måste till bör vi fokusera mer på felaktig användning av tekniken, inte tekniken i sig.