Techne

Det är memetiken som ger Berglin fel. I det industrialistiska samhället var det viktigt att finna den "objektiva" och "relevanta" informationen frikopplad från sändaren, och från samspelet mellan sändare och mottagare. Mycket av den diskursiva processen var (och är) väldigt främmande, då man vill ha en mycket mer immanenterad kunskap. En del av förklaringen är institutionell.

Den åsiktsdrivna journalistik som bloggarna angripits för liknar dock den som medierna själva uppstod ur. På 1800-talet tillkom de flesta tidningar för att sprida utgivarens idéer, vilket även återspeglades på nyhetsplats. Här är liberalen Lars Johan Hiertas Aftonbladet och socialdemokratiska Arbetet två goda exempel. Men vid 1900-talets början skedde en förändring. Journalistiken professionaliserades för att kunna möjliggöra en neutral och objektiv rapportering.

När sedan de tryckta medierna kompletterades med radio och TV följde denna ideologi med. Oftast var etermedierna statligt styrda eller delar av reglerade oligopol, så att inte ”oansvarig” journalistik skulle komma fram.

Kraven för journalistisk objektivitet sattes oerhört högt, samtidigt som denna objektivitet undergrävdes av att den styrdes av inte så lite paternalism och överhetstänkande. Det var ju under det tidiga 1900-talet som man började tala om medierna som en ”statsmakt”. Därför låg det nära till hands att "avslöja" denna objektivitet som falsk, vilket sedan gjordes av mycket av de tankeriktningar vi kallat postmoderna.

Vi får vänja oss vid att informationssamhället skapar mycket brus, vare sig det är i form av dinobloggare som Linda Skugge, eller de som för fram åsikter och tankar vi finner ointressanta. Memetiken, eller snarare ett sätt att se på memer, ger oss en väg ur bruset.

Nyheter, kunskap, och för den delen tyckande är provisoriskt genom sin processuella natur. Någons undanskymda "kattbloggande" eller "toalettyckande" (för att låna Berglins metafor) kan bli viktigt i ett annat sammanhang lång senare, då tanken sätts först då kan sättas i rätta sammanhang eller sin rätta kritik. Tankar självorganiserar sig, och deras utveckling kan bli svårare att styra eller förstå varifrån de kommer och varför, med många avsändare som sakta bygger upp meningar.

Om vi beskriver trossystem, idéer och åsikter som kontingenta, externa agenter som är konstruerade för att påverka oss och som uppkommit för att verka i specifika kognitiva ekologier- snarare än sanningar- har vi lättare att pröva och ta del av den kunskap vi behöver. Vi får också lättare att bygga upp sociala filter för det vi finner irrelevant. Det behövde vi inte tidigare, då det fanns färre kuratorer som gjorde det år oss.

Summa summarum blir journalister nog tvungna att finna mer nischade publiker för sina texter, och PR-arbetet kommer att få blir mer långsiktigt då man måste ta hänsyn till vilka miljöer idéer kommer att få verka i.

Sammantaget är det bra att bruset ökar, för det betyder att sannolikheten för att goda memer tar sig fram kan öka. Varierande och konkurrenskraftiga miljöer ger fler källor som överlever förändringar, vilket som sagt blir nödvändigt som förhållande ändras fort.