Techne

Den svenska regeringen har varit en av dem som kraftigast stött REACH. Visserligen berör policyn 10 miljoner arbetstillfällen i Europas kemiska industri, men svensk kemisk industri har länge varit liten och hårt tyngd av regleringar. För regeringen kostar det inte så mycket politiskt att lägga ytterligare sten på bördan för en liten bransch, som ändå rankar bland de sämst sedda hos allmänheten.

Under REACH skulle tillverkare behöva utföra omfattande tester för att visa att de kemikalier de använder är säkra. De kemikalier som redan finns på marknaden, och som kan vara farligare för miljön, stannar där medan de nya utsätts för omfattande tester. Efter studierna kommer EU:s reglerare besluta om vilka som får registreras för försäljning och vilka som förbjuds, begränsas eller regleras till döds. Risken är att nya, mer miljövänliga produkter, skulle hållas utanför marknaden tills testerna är genomförda. Resultatet kommer troligen att bli förseningar och beslut som är baserade på teoretiska risker och politiskt godtycke.

De som förespråkar REACH säger att data saknas för vissa kemikalier, vilket gör risker oacceptabla. Egentligen finns det nog med kunskap för att resa allvarliga frågetecken kring REACH:s påstådda hälsofördelar. Om spårbara kemiska ämnen var en källa till hälsoproblem så borde väl det i samband med vår ökade användning av kemikalier gå att spåra en mätbar effekt på livslängd, antalet cancerfall, och relaterade sjukdomar? Men trots den ökade användningen av kemikalier, lever människor längre och mer hälsosamma liv. Enligt Världshälsoorganisationen WHO har medellivslängden i världen gått upp från 45 år 1950 till omkring 66 år 2000, och förutspås öka till 77 år 2050.

Antalet cancerfall i den rika världen minskar när vi räknar bort rökning och en åldrande befolkning. WHO uppskattar att endast 1-4% av alla cancerfall har något att göra med miljön i den rika världen. Istället anser WHO att förebyggandet av cancer borde riktas in mot tobak, kosten och infektioner som står för 75% av alla cancerfall i världen.

Det är lätt för storföretagen som att stödja REACH, de har resurserna för lobbying och tester för att få igenom sina produkter, men hur det för alla småföretagare? Kostnaderna för REACH kommer dessutom att skjutas över på oss konsumenter med generella prishöjningar som följd. Att applicera REACH beräknas kosta cirka 355 miljarder kronor, och minska Europas BNP med 3%. Detta i en tid som Europas ekonomier stagnerar, och omvärlden ser REACH som ett handelshinder.

Det är förståeligt att REACH har väckt en infekterad debatt under hela 2000-talet. Nu har dock Europakommissionen kommit med ett något mer sansat förslag. Man reducerar antalet kemikalier som skall registreras från 30.000 till 10.000. Kompromissen kan föra förslaget framåt och förhoppnigsvis tar våra Europaparlamentariker chansen att skjuta upp frågan eller åtminstone rösta för det mer pragmatiska förslaget.

Men vi borde istället odla goda riskbedömningar- och inte populistiskt ge efter för larm, rykten och uppblåsta rapporter. Riskbedömningar är inget som skall förbehållas eliter och experter, utan de måste vara en levande del av det offentliga samtalet. Då kan vi finna ett alltmer rationellt samtal med rimliga riskbedömningar och djärvhet inför framtiden. Det finns det som är tillräckligt säkert- det ger både en god miljöpolitik och tillväxt.