« December 2005 | Main | February 2006 »
January 31, 2006
Stem cell federalism
Seed magazine has a very interesting article about a new form of federalism, Josh Braun asks if the United States government unburdening itself of the big science issues and handing those responsibilities to individual states?
Braun makes a valid point about the Bush administration's resistance to stem cell research and that the issue has coincided with the Republican Party's general political idea of leaving decisions up to the individual states. Usually the Bush administration has expanded on federal government but this issue proved to controversial (altough there might be other points to this story...)
It might hold an unforseen positive effect, namely that we get an active experimentation of the part of the states to see what research version might work best, California's mini- NIH (namely, the California Institute for Regenerative Medicine) or New Jersey and New York more traditional funding schemes and free-market incentives for research.
Posted by Waldemar at 05:00 PM | Comments (0)
Don't be evil
I am quite shocked by Google lending their help to China's government to find dissenters and by censoring their search engine.
So thanks to Anders Sandberg I received a quiet way of protesting. In Google's headquarters is
a screen that shows search terms being entered into Google around the
world. So why not enter the search term of their own corporate motto "Don't be evil" everytime before you make a search (I also add the terms "China", "dissident", "censorship" in that search) and make it one of the most sought after terms. That should send a message.
If you adopt CSR as a hollow sanctimoneous stance, you should have to live with your choices.
Posted by Waldemar at 11:05 AM | Comments (0)
Guldbaggen är syndens lön
Guldbaggegalan är den svenska filmens sätt att försöka efterlikna de mer glamourösa Oscars och Cannes galorna.
När jag såg bilderna därifrån på TV så krävdes det inte lång tid förrän det liknelsen punkterades då skådespelerskan Lena Endre inledde galan med att försöka påpeka hur fattiga skådespelare är då de inte ens äger sina galakläder utan bara lånar dem från olika produktioner.
Det var förmodligen avsett att visa att branschen drivs av entusiaster, och just det är problemet.
Svensk film har sett ett katastrofalt år publikmässigt under 2005, hypens tid är över. Svensk film visade sig världsbäst i Sverige. Det är inte bara vid kassorna som det går dåligt jämfört med amerikansk film, kritikernas betyg är inte översvallande heller särskilt som många kulturskribenter hoppas kunna hålla uppe en pose att gnälla på Guldbaggegalan för att vara för "kommersiell och ytlig".
Men det är just bristen på kommersialism som har sänkt svensk film. Visst finns det andra bidragande orsaker, som att skådespelare inte är inriktade på film utan på agerande på teater och är därför ovana vid mediet (därav träigheten).
Motsägelsen i frågan är att det finns svenska filmer, men det finns ingen riktig svensk filmindustri. Det finns kotterier av nära förbundna personer med förankring hos Svenska Filminstituet. Även lättsamma och publikfriande produktioner får stöd därifrån och produktionsbolagen blir bara ett sätt att kanalisera detta så det är inte konstigt att det blir lätt för vissa att upprätta en checklista att få stöd. Då blir också filmerna så lika varandra, i både teman och berättartekniker, det är samma personer som gör samma film om igen.
Baggegalan avslutades "stilfullt" när avgående Svensk Filminstitutets avgående chef Åse Kleveland fick Ingemar Bergmans pris. Ett pris som var mycket talande.
Posted by Waldemar at 10:10 AM | Comments (0)
January 30, 2006
Att rösta med fötterna
Jan Kallberg har en läsvärd tanke på sin blogg om utflyttningen av svenskar. Det bor nu nästan lika mycket svenskar utomlands som det bor i Göteborg. Kallberg hänför detta korrekt till klimatet för entreprenörsskap, för ett frihetligt levene och för att den hegemoniska memetiska miljön som dominerar så många av samhällets funktioner inte passar många av de mest kreativa längre.
Jag vill ta detta bortom partibeteckningar: dagens Sverige är perfekt anpassat för gruppstyrda människor som fungerar väl i industrialistiska organisationer men där kreativa människor stöter på patrull då de inte fungerar väl i dagens svenska samhälle. Detta kan man dock se i många europeiska länder- även Frankrike har en stor exodus av kreativa de senaste tiden.
Det handlar om enhetsstater, att inom ett land skall en modell gälla, mot lokala förhållanden. En lokal anpassning skulle vara bättre och jag tror att Richard Floridas uppmaning åt den kreativa klassen att ta ett politiskt intresse, och inte bara låta den administrativa klassen dominera politiken och medierna, är god att följa.
Fast den positiva sidan av omflyttningen har ju att göra med åldern hos människor, vi behöver olika miljöer vid olika tidpunkter i livet och nu kan vi shoppa mellan nationer och regioner.
Sedan så blir ju kluven en viktig del av mångas identitet. Vi behöver inte välja att vara svenskar, ens om vi bor i Sverige, för vi kan lättare behålla band till andra länder och delta i andra kulturer nuförtiden.
Posted by Waldemar at 12:33 AM | Comments (0)
January 28, 2006
Alkoholpolitisk kollaps
Göran Persson tvingas böja knä inför vänsterpartiet och miljöpartiet igen. Det blir ingen alkoholskattesänkning. Regeringen hoppas att det inte skall göra så mycket då Systembolagets försäljning ökar. Kruxet är ju dock att Systembolagets försäljning inte betyder att privatinförsel och hembränning minskat, vilket kanske pekar på att svenskar dricker mer. Dessutom blev det heller inget beslut i EG-domstolen om näthandeln med alkohol.
Jag tror att vi behöver den debatt om alkoholpolitikens fundament som jag tog upp i en rapport förra året. För att kunna liberalisera måste vi bryta upp kärnan till alkoholpolitiken, totalkonsumtionsteorin, och peka på att den med sina inkonsistenser numer bara handlar om skattemaximering för staten.
Posted by Waldemar at 10:55 AM | Comments (0)
January 27, 2006
Naturvetenskapen eliminerad från politiken
OK, vi har ett problem.
Politiken handlar idag allt mer om att ta ställning till allt mer komplexa naturvetenskapliga och tekniska upptäckter, skeenden och utvecklingar. De nya politik områdena, som biopolitik, klimatpolitik, internet governance berör detta. Det borde vara områden för nya politiker att ta sig fram.
Men Sveriges Radios Ekot pekade i sin undersökning nyligen på att naturvetare och tekniker är mycket sällsynta i alla partier.
Det får effekter. Visst, politiker skall syssla med politics inte policy- och kulturer lär man sig genom att vistas i dem inte studera dem (och svensk politik handlar idag om att lära sig en mycket specifik kultur). Men det är bara att konstatera att svenska politiker fortfarande har hand om produktionen av policy också. Där har inte tankesmedjor kunnat bryta igenom ännu. Ett av skälen tror jag beror på att man överför politics lojalitetskrav till även policykonstruktion- där det inte hör hemma.
Det får effekten att väldigt många områden, intressant nog, i ett samhälle som så präglas av politik som Sveriges försvinner från politiken och istället hamnar hos starka särintressen, vissa myndigheter och ett litet fåtal nischpolitiker. Det gör att saker som inte skulle accepteras i resten av politiken kan gå igenom rätt obemärkt bara det rör rätt frågor...
Det finns ingen i dagens politik som äger framtiden som politisk fråga. Den politiska kraft som börjar att formulera framtiden, med ett stöd från naturvetenskap och teknik, tror jag har god möjligheter att dominera 2000-talets debatt.
Posted by Waldemar at 02:35 PM | Comments (0)
January 25, 2006
Upphovsrättens 1984
I min text om infosocialismen så experimenterade jag med en vision om hur en av de ideologiska aktörerna i framtidens upphovsrätt skulle kunna se ut.
Hur skulle motsvarande farliga vision kunna se ut på den sida som är för upphovsrätten? En skribent skrev sin mardrömsversion av DRM-samhället. Den är tänkvärd, även om jag tror att premisserna är lite fel, all denna paranoia skulle kosta för upphovsrättsinnehavarna. Den viktigaste frågan "Burnoff: Part 1 - The Bad Guys Win" tar upp är makten över materialet. När äger jag informationen jag har betalat för? Det finns ett problem med att upphovsrätten kan bli för "klibbig" och att det som betalat för aldrig övergår riktigt i min ägo. Det är slutligen också en imagefråga för företagen, någon måste ju vilja betala för upphovsrätten (och det vill de flesta)- men då måste det finnas betalnings- och överlåtelsemekanismer som skapar förtroende. Arga och rädda kunder är inte bra kunder, och så länge som upphovsrättsindustrin inte tar den djupare företagsideologiska debatten riskerar man att mista affärstillfällen förutom att skapa politiska spänningar.
Posted by Waldemar at 03:11 AM | Comments (0)
January 23, 2006
Tips på konst
Ibland hittar man små intressanta pärlor i vardagen. Nere på Odenplans T-banestation så hittar man i den stora glasmontern mitt på perrongen ett sådant. Först ser det banalt ut, men sedan ser man att konstnären har tänkt till ordentligt.
I montern står nämligen vanliga husgeråd, fast försedda med varningstexter om hur farliga de är, ackompagnerat av braskande larmrubriker hämtade från löpsedlar. Konstnären har lyckats att fånga en bit av vår tid. Varningstexter på allt beror dels på att vi har en förflyttning av referensramarna i samhället. Det är svårt att ha många underförstådda betydelser i ett mer blandat samhälle. Men det beror också på att vi förändrat våra uppfattningar om vad som är "tillräckligt säkert".
Så ett besök på Odenplans tunnelbanestation rekommenderas, det kan ge en hel del eftertanke.
Posted by Waldemar at 01:22 PM | Comments (0)
January 17, 2006
Kalmar vill förbjuda snus
Politikerna i Kalmars läns landsting vill förbjuda personalen och besökarna från att använda snus på sjukhus och vårdcentraler.
Det vore ett farligt förbud, som moderaternas landstingsråd Malin Pettersson borde ta avstånd ifrån. Inte bara för att det kränker den enskildes frihet och drabbar tredje man, men också för att hon därmed kan motverka Kalmars ställning som hälsolän.
Varför istället inte se snuset som det framgångsrika medel för skadereduktion det faktiskt är?
Nedan följer några länkar till de som vill läsa mer om skadereduktion och vad det innebär:
An international perspective on smoking
Rökfri tobak, ett nyttigt ont?
Snuset, ett alternativ att ta på allvar
"Should We Keep Quiet About This?"
Posted by Waldemar at 04:15 PM | Comments (0)
Tips om blogg
En blogg som jag har börjat läsa på sista tiden regelbundet, och som jag vill rekommendera för regelbunden läsning genom att den är kul, observant och påläst är bloggen Ninja Economist.
Posted by Waldemar at 03:47 PM | Comments (0)
Ett kreativt trams
Ibland finner man siter på nätet som man tycker är fåniga, men inte kan låta bli att fascineras av.
En sådan webbsite är wikin Uncyclopedia. Uncyclopedia är utan tvekan en parodi på siten Wikipedia och har massor av interna skämt om wikins format.
Wikin är ett samarbetsprojekt där användare går in och skriver in information om ett ämne. Då processen är öppen så kan man ju lägga in felaktig eller dålig information, men det korrigeras över tiden av andra. Dessa rättningsmekanismer gör Wikipedia till ett mycket intressant studieobjekt för att förstå spontana ordningar.
Uncyclopedia är också en spontan ordning, men det är intressant att ingen enskild verkar stå bakom den imponerande mängd kontrafaktiska kunskap som lagts upp och att även trams och humor kan vara kollaborativt i högsta grad.
Min gissning är att det över tiden har utvecklats en spontan ordningen efter användarnas subjektiva preferenser som skapat en dominans för en mer studentikos form av humor då den ibland blir satir och satir kräver en hel del kunskaper om ämnet för att kunna bli vass.
Posted by Waldemar at 03:36 PM | Comments (0)
Infosocialismens immanens
Varken jag, Karl Marx eller Friedrich Engels verkar vara så värst förtjusta i spöken. Ändå så präglas upphovsrättsdebatten ofta av spöken, av ideologier som inte riktigt vokaliseras. Det finns undantag med Philippe Simmonots utmärkta Software is Patentable by Nature men normalt förs debatten utan att riktigt diskutera vad informationssamhällets blandning av teknik och politik borde medföra.
Något jag särskilt är trött på, och som jag tror i längden är skadligt för alla sidor i debatten, är att piratsidan sällan formulerar sig med den ideologiska medvetenhet som är nödvändig för en givande samhällsdebatt. Det finns diskussioner om kreativa allmänningar och dylikt, men det är ju inte den rena piratsidan som talar. "Skoj med gratis film" räcker inte.
Därför har jag skissat på en informationssocialistisk deklaration. Den är extrapolerad från en mängd olika källor, och jag ser att den innehåller en enorm mängd problem, men den konkretiserar mycket som jag har hört otydligt uttryckt i debatten.
Spöket är borta, och halmgubbar kan iallafall tjäna som utgångspunkt för diskussion.
Informationssocialismen (infosoc) baserar sig på förståelsen av dels radikalismens misslyckande, dels i reformismens sönderfall genom uppblandningen med den borgerliga staten. Den underkänner även de föregående riktningarnas koncentration på nationalstaten. Informationen känner inga gränser.
Den gör en klassanalys där den identifierar hur borgerskapet samgår med en kreativ klass för att genom kontrollen av informationen reducera de undersysselsatta klasserna, den professionella serviceklassen, resterna av den lägre administrativa klassen och den lägre kreativa klassen till konsumtariat som inte har kontrollen över sin immateriella konsumtion.
Kampen mellan nätokratins kontroll över över informationsflödet och konsumtariatets vilja till makt över sin egen konsumtion radikaliseras genom att skillnaden mellan produktion och konsumtion av immateriell egendom raseras allt mer.
Den politiska vänsterns ideologiska kris efter att reformismen mist sin agenda att ta steg mot det socialistiska samhället har dolts bakom dess opinionssiffror och maktinnehav. Men likt alla populismer är även denna, dömd att frätas sönder av vardagspolitikens pragmatiska revision, då den inte är kapabel att utföra det ideologiska arbete som krävs för att omforma samhället.
Infosoc tar intryck av den vänsternietzscheanska filosofins granskning av idén om den enskildas fria val. I informationssamhället kan vi bara tala om kommunikation: kommunikation mellan samhällets medlemmar såväl som inom de avgränsade ekosystem vi vant oss vid att uppfatta som enskilda individer. Detta är en tillvaro där språket är allt och förhöjd komplexitet står mot suboptimal vinstmaximering.
Infosoc är en mångdimensionell rörelse, vars mål och mening innehåller krav på omdefinition efter förändrade förhållanden. Den tar tillvara den lokala kunskapen. Intellektuell äganderätt är den makt som informationsöverklassen kan utöva mot konsumtariatet, denna inlåsning av kommunikationen till påstådda individuella äganderätter förnekar hur mycket kreativt arbete är beroende av en mixningskultur av redan extisterande information.
Information är socialt konstruerad, marknader för fysiskt begränsade varor kan teoretiskt leda till optimal allokering medan immateriella marknader ofrånkomligen leder till monopolen då information inte är en vara med bristande utbud eller efterfrågan.
Information är makt, i dess mest fundamentala hänseende. Den flödar, men måste ha ett medium genom vilket den flödar annars blir den för utspridd. Den gör möjliggör alla handlingar, ändå kan den inte utföra något på egen hand. Inget är möjligt utan information. De som glömmer att makt och information är samma sak utsätter sig för underkuvande under den informationalistiska hegemonin.
Reellt existerande infosoc baserar sig på staten som socialt monopol på informationsdistributionen. Staten kan ge en engångsersättning till innovatörer, för att sedan lägga upp informationen på nätet. Staten understödjer också aktivt utveckling, forskning och experiment genom sin medvetenhet om det fria informationsflödets betydelse. En liknelse i dagens samhälle är att växla från en marknadsekonomi för immateriell egendom till en öppen informationsdelningskultur liknande universitetens.
Den informationalistiska hegemonins reaktion på infosoc kommer att bli våldsam, därför är det av yttersta vikt att det upprättas ett nätverk av distribuerade splinternets utanför nätokratins kontroll där befriad information kan delas och utöka samhällets komplexitet. Denna utveckling kommer också att främja den globala solidariteten, då de underutvecklade länderna kan få till godo information för att kunna genomföra ett snabbt skifte till att bli informationssamhällen.
Posted by Waldemar at 03:11 PM | Comments (0)
January 16, 2006
Ivan Bortski
Well, vad säger man... killtidningen Ivan läggs ned efter två nummer. Det var nog inte läge att bryta mallen för hur en killtidning skall se ut, särskilt med ägare som är i stort behov av en snabb hit.
Typiskt när man ändå hade så roligt på premiären.
Posted by Waldemar at 08:20 PM | Comments (0)
Livet efter Hwang
Karin Bojs gör en pudel om den koreanske stamcellsforskaren Hwang Woo-Suk som duperade Science. Det gör Bojs bra, och det hör inte till vanligheterna att man vågar ta sådana steg.
Samtidigt så berör hon inte problemets kärna, anledningen till att Suks "rön" blev en så stor nyhet, nämligen att vetenskapsjournalisterna litar så väldigt mycket på de vetenskapliga tidskrifterna som Science och Nature (eller, hmm, New Scientist?). Är man publicerad där får man hög trovärdighet, kanske för hög då rönen inte checkas tillräckligt mycket av medierna.
De koreanska TV-journalisterna på samhällsprogrammet "PD Su cheop" som grävde fram det oetiska beteendet gav prov på stort mod att köra storyn om den fallne koreanske vetenskapshjälten och Bojs lyfter fram dem som den goda journalistikens bärare. Men jag undrar om "PD Su cheop" reportrarna var vetenskapsjournalister? Jag vet inte, men normalt brukar inte TV-program av den typen ha rena vetenskapsjournalister på redaktionen. Det kanske låter petigt, men då det finns idag ett spänningsfält på redaktionerna mellan vetenskapsjournalister och de alltfler allmänreportrar som täcker vetenskapliga frågor...
Pudlar är sällan bra, de innebär att man visserligen ber ursäkt men det stannar där. Det fokuseras på det personliga, och det är sällan som man sedan koncentrerar sig på att se de strukturella problemen bakom. Då blir det svårare att lösa problemet, så att samma sak inte sker igen.
Posted by Waldemar at 09:54 AM | Comments (0)
January 15, 2006
Redaktionens fickminne
Peter Wennblad skriver om tidskriften Neo:s intressanta policy att lägga upp sina intervjuer på nätet.
Wennblad pekar också på citatkulturen inom svensk journalistik och farorna med hur den sett ut hittills. Det är inte en nyhet, för diskussionen har varit uppe tidigare men det är anmärkningsvärt att tekniken ju funnits tidigare och att en uppladdning på nätet inte genomförts på ett konsekvent sätt innan. Uppladdningar på nätet har främst varit extramaterial, men inte en integrerad del av journalistiken. Det är inte osannolikt att krav på större öppenhet kommer att ställas på den journalistiska professionen från och med nu.
Posted by Waldemar at 02:34 PM | Comments (0)
Politiska serier är sömnpiller
Några av de tråkigaste TV-serier jag känner till är Vita huset och Commander in Chief med Geena Davies (den första KVINNLIGA presidenten- spännande, nej). Kanske för att den att speglar just de allvarliga problem som den parlamentariska demokratin ser idag: nämligen att aktörerna ser politiken som ett spel, vilket är realistiskt, då politiken domineras av gruppstyrda människor framför inifrånstyrda och autonomt styrda för att använda David Riesmans kategorier från boken Den ensamma massan
Det för in politiken i samhällets underhållningssfär och sålunda jämförs med Big Brother, Fångarna på Slottet och Riket. Där förlorar ju förstås politiken, och blir en andra rangens dokusåpa. När autonomt styrda personer kommer in i politiken kommer vi att ske ett stort skifte i institutionens karaktär.
Att sedan seriernas rollkaraktärer skall spelas stelbent, är till för att tittaren skall uppfatta "att det sker allvarliga saker" gör inte serien roligare.
Mest stör jag mig inte på vänsterpolitiken som framställs som "det goda" (Johan Hakelius fångade det väl med sin beskrivning av elaka grott-troll), men av hur presidentskapet framställs. Det är ett närmast monarkiskt presidentskap. Skildringen går bortom att det är svårt att skildra samhällsprocesser dramatiskt. Personaliseringen rymmer också ett annat syfte.
I USA:s konstitution föreskrevs ingen stark roll för den administrativa makten. Till viss del likt den svenska statsministern så var presidenten bara en administratör för genomförandet av lagar. Därför så känner vi till så få amerikanska presidenter och svenska statsministrar från 1800-talet och det tidiga 1900-talet, de hade inte dagens kungamakt. Det är inte så konstigt att det blivit så, med ökad komplexitet försöker hierarkiska system flytta ansvaret uppåt. Det är inte en så kallad "höger" eller "vänster" fråga, då både demokrater och republikaner har stått bakom Imperial Presidency, även om demokraterna brukade vara mer kritiska till det (och missade en chans att stoppa fenomenet efter Watergate). Makten blev god, bara färgen var rätt, men politik handlar sällan om politiska partier.
Till slut hamnar ansvaret alltmer på en plats, och även makten finns där, och där till slut den lagstiftande och dömmande makten mister all kontroll över presidentskapet. Det är som konstitutioner kommer in, det politiska spelets motsats, och framförallt läsningar av dem. Konstitutioner bör läsas konstruktionistiskt, inte evolutionärt, då konstitutionen just ger ramarna för evolutionen.
Slutligen så känns särskilt "Commander in Chief" otidsenlig genom dess förhoppning att få den kvinnliga presidenten att vara sexig. Jag kan förstå att detta väcker glädje i den reaktionära feminismen då man åter hoppas att makt och sexualitet hör ihop. Men som det påpekas av exempelvis Det globala imperiet går den fungerande vägen för sexuell frigörelse för kvinnorna av ett särskiljande mellan makt och sexualitet. De rör olika sfärer och utgör den verkliga sexuella revolution som seriens författare förmodligen var med och slarvade bort.
Posted by Waldemar at 02:25 PM | Comments (0)
January 09, 2006
Do I still want my MTV?
Musiktevekanalen MTV var en sensation när den kom. Den öppnade världen för väldigt många av oss, för mig var den ett tecken på att det som Fredrik Wikingsson och Filip Hammar kallade för DDR-Sverige var på väg bort.
Vi som såg på kanalen kallades sedan av för "MTV-generationen", internationaliserade, mer öppna för globala kontakter och med annat sätt att tänka än föregående generationer. Fast tiderna förändras, och det snabbt.
Debatten gällde då "finkultur" kontra "populärkultur". Den debatten fungerade och entusiasmerade då "finkulturen" formats som nationella projekt och var ett viktigt stöd för diskursens samhällets "svarta rutor", det vill säga de områden där dagens dominerande debatt är som finmaskigast. I dessa områden talar man inte om vad som helst och hur som helst. Där ges vissa sätt att tala och ramar för att resonera ständigt tolkningsföreträdet.
I Sverige är den stora "svarta rutan" diskursen om ekonomin/jobben, men jag undrar hur länge till som den diskursen kan behålla sin position att styra andra debatter?
Det handlar inte längre om finkultur kontra populärkultur.
Erik Zsiga skrev i en artikel i Smedjan år 2000
"TV-kanalen utgör en länk i globaliseringen av samhället. Och därför finns det all anledning att hylla MTV"
Erik Zsiga skriver träffande i sin artikel om frågan (och jag sympatiserar med vad han skriver), men artikeln befinner sig i slutskedet av debattens aktualitet.
Så annorlunda det är när jag slog på MTV i dag, eller rättare sagt MTV Scandinavia. Man är inte längre fönstret utåt mot den globaliserade mobila kulturen, dels för att många av programmen är på svenska (och på norska och danska respektive antar jag i de länderna)- men främst därför att man har låtit programinnehållet utformas av den lokala mediemiljön. Därav den förutsägbara musiken, det beror inte bara på vad musikbolagen säljer in till MTV, men också att den musiken präglar de lokala medieeliternas referensramar.
Man kan notera likheten med gamla Stenbeck-uppstickaren ZTV, som nu satsar på att vara "grabbkanal". Vissa skulle säga att den anarkistiska fasen ZTV befann sig i för många år sedan var en effekt av låg budget men det var faktiskt ett varumärke man inte klarat av att odla.
Vad hände? Internet hände.
Den grupp som var grunden för "MTV-generationen" har flyttat ut på nätet. Därav nationaliseringen, man kan inte längre behålla "MTV-generationen" (eller rättare sagt dess efterföljare) och blir tvungen att tala till de grupper som fortfarande ser på TV.
"Svenne" och "brat" subkulturerna som uppstod kring millenieskiftet på Söder respektive Stureplan blottläggs som lokala eliter, de som inte tog steget ut till den internationalistiska Internet-kulturen (som skiljer sig från att bara använda Internet). Det blev resten, därför talar inte längre MTV med vår tid.
Framtidstanken uppmärksammade en del av dessa problem för musikbranschen, jag tror att de finns för media överhuvudtaget.
MTV är en analogi över globaliseringsdebatten. De tyngsta debattörerna talar fortfarande om en "MTV-liknande" debatt, medan det brännande fältet är en "Internet-liknande" debatt. När det hettar till igen i globaliseringsdebatten kommer stridslinjerna att se mycket annorlunda ut, och jag tror att de inte kommer att gå att hänföra till politisk vänster och höger.
Posted by Waldemar at 08:45 PM | Comments (0)
January 07, 2006
Bra samlingssite för Bodströmssamhället
På den här siten samlas artiklar och blogginlägg om Bodströmsamhället.
Bra initiativ, och det rekommenderas att gå dit och läsa. Då arkivet också går bakåt i tiden kan man få inblick i hur debatten har ändrats över tiden.
Posted by Waldemar at 07:55 PM | Comments (0)
January 06, 2006
Transparensen skadade vänsterpartiet
Henrik Brors skriver en krönika i DN om vänsterpartiets kongress. I dag så sänds partikongresser direkt i TV och jag tror att det kan vara problematiskt för partierna- särskilt för vänsterpartiet i den sits man har satt sig i nu.
Brors noterar korrekt att Ohlys angrepp på reformförespråkarna inte gjorde sig alls bra i TV. Transparensen gör det svårare att praktisera de leninistiska makttekniker som finns i vänsterpartiet och Ohly är väl verserad med. Han håller nog för väl i partikassan för att det skall kunna bli ett starkt "vägval vänster" alternativ förutom på ett lokalt plan när en hel lokalavdelning hoppar av. Det kommer i slutändan att leda till att vänsterpartiet kommer att försvinna ut från den politiska scenen.
Informationsteknikens egentliga intåg i politiken har inte ens börjat på riktigt, och vi kommer att se att många äldre maktstrategier av anklagelser, hemliga planer och stämmokapande inte fungerar. Det politiska rummet har blivit större med kameran, och kommer nog att leda till att tittare inte bara vill ha insyn utan även påverkan.
Posted by Waldemar at 10:55 PM | Comments (0)
January 05, 2006
Ut med materien, in med idéerna
Arnold Kling skriver en bra sammanfattning av en debatt som har pågått länge bland ekonomer. Skall man fortsätta att fokusera på materiella resurser eller skall man börja se de immateriella faktorerna bakom ekonomin som idéer, äganderätt, institutioner? Det särskilt intressanta med Klings artikel är att han också tar upp att den debatt som påbörjats om institutionernas värde också kan gå över till handla om uppfattningarnas värde i ekonomin.
Vi ser sakta ett skifte från ett bruk av en (i mitt tycke förment) objektiv ekonomisk metod till ett användande av en subjektiv ekonomisk metod. Frågan är om det holistiska perspektivet också försvinner och hur man reagerar i professionen på att man då kan mista sina preskriptiva analyser till att bara bli deskriptiva?
Posted by Waldemar at 08:25 PM | Comments (0)
Fear of a cappuccino planet
En underlig rörelse skönjas i den liberala bloggosfären. Dels så förkastas magasinet Neo som ett "överklassmagasin", bl.a. genom den omtalade cappuccino-artikeln, dels så anser man att Piratpartiet är bara en enfrågerörelse som tar upp utrymme från "de viktiga frågorna".
Lite rör det sig om att man är ledsen över att tidskriften Smedjan lades ned. Men att Smedjan skulle vara "folklig" var väl ändå inte dess ambition?
Men det rör sig också om att den intellektuella liberalismen nu håller på att ändra fokus. Efter Berlinmurens fall så fick även liberalismen något av en identitetskris. Många av dess ledande ideologer var tränade för att bemöta en vital socialdemokrati. Denna socialdemokratis reformism var inriktad på det ekonomiska området, då socialismen är den mest ekonomiska ideologi som fanns under 1900-talet. Den strävade efter ett socialistiskt samhälle, med reformer stödda genom vinster i allmänna val och med förståelse att man ibland kunde förlora, men ändå med ett långsiktigt mål av socialism. Numer är faktiskt socialdemokraterna mer benägna att acceptera inkomstskillnader, företagsamhet och marknadsekonomi än vad icke-socialistiska partier var för 30-35 år sedan. Man erbjuder kanske grädden i kapitalismens kaffe, ur deras synvinkel, men det är ju fortfarande bara en kopp kaffe- inte en radikalt annorlunda dryck!
Det gjorde att, om man skall vara självkritisk, att en hel del liberalt tänkande blev träigt och ideologiskt lealöst. Den borgerliga alliansens ompositionering ter sig mer förståelig i det ljuset, man hade inte något riktigt alternativ till det teknokratiska- modernistiska samhälle som präglats av socialdemokratin (inte för att jag tycker att partierna skulle ha tagit fram det- partier skall ägna sig åt politics, inte policy)
Det är alltid vanskligt att diskutera något man inte läst. Det är lätt att man överför sina käpphästar på innehållet men Peter Wennblads cappuccino-artikel är egentligen en utmärkt spegling av vad som behövs göras- finna nya konfliktytor
Vanligtvis vettiga liberaler som hävdar att kaffe och bokband inte har med politik att göra, de begår däremot ett intellektuellt misstag.
Borgerliga idéer kan förvisso fortsätta att främst utgöra underlag för diverse teorier om statens och ekonomins organisering, men då kommer den också förbli en angelägenhet för akademiker och 50-åriga 15-åringar i moderata ungdomsförbundet.
Men borgerliga värderingar är mer än sänkta marginalskatter och privatisering av Vattenfall – det är ett sätt att leva. Eller snarare – ett perspektiv på livet.
Socialdemokratin vann aldrig några val på att lova att höja skatten. De vann val på att konstruera en bild av en livsstil för sina väljare, som fann resonans med den ramlivsstil som skapades upp av industrialismen (fast nu har man blivit dess fånge). För att uppnå den livsstilen, skulle man behöva höja skatten.
Här behöver man finna frågor som inte är politiserade idag, och ifrån dessa driva de liberala värderingarna. Vinner man ett momentum på dessa så går skattesänkningarna med av bara farten. Då kommer liberalerna att diskutera en politisering av kroppen, tekniken och estetiken. Där finns det plats för nya allianser och kanske hade de nya moderaterna den goda effekten iallafall att det blev lättare för de liberala intellektuella att börja ta sig an framtidens frågor.
Posted by Waldemar at 07:15 PM | Comments (0)
January 03, 2006
Seger i öst
Förra året firades 60 års jubileumet av segern över nazi-Tyskland. De värsta striderna utkämpades på östfronten när Hitler angrep Sovjetunionen vars insatser länge varit undanskymda bakom järnridån. Ett privat ryskt initiativ skapade upp siten Pobediteli- Soldiers of the Great War som sedan vann ett välförtjänt pris som bästa Internethändelse för 2005. Pobediteli är en mycket stor men oerhört instruktiv flash-animation som är väl värd att titta på.
Posted by Waldemar at 04:18 AM | Comments (0)
January 02, 2006
Piratpartiet- lite mer än spex
Piratpartiet söker namnunderskrifter för att ställa upp i riksdagsvalet. Som det är nu verkar det vara ett av de många försök att skapa upp nya partier, ibland på allvar ibland på skämt, som dock sällan lyckas att komma in i viktiga maktstrukturer och därför förblir på planerings/spexstadiet. Detta särskilt då man saknar en djupare ideologisk medvetenhet.
Nu skall man dock inte bara avfärda Piratpartiet, om de etablerade partierna gör det och bara snackar skatt och jobb i valrörelsen, så har man skapat sig problem. Piratpartiet tar upp en av vår tids viktigaste frågor, och problematiserar den.
Ett problem för debatten är att den förs på två olika spelplaner: en politisk-juridisk och en teknisk. På den politiska planen har stat och större företag ingått en lycklig symbios och har relativt små problem att instifta lagar för att skydda upphovsrätt. På den tekniska spelplanen är kampen däremot ojämn åt andra hållet; spridningen av programvara och Internets komplexitet gör det nästan omöjligt att stoppa nya system. Resultatet av dessa parallella matcher är att debatten blir splittrad och att obalansen mellan lag och praktik växer allt mer.
Den tekniska sidan och den juridiska sidan är naturligtvis intimt förknippade, och den som kan utnyttja båda i sin strategi har ett övertag, framför allt som det är relativt enkelt att få tekniskt obevandrade jurister och juridiskt obevandrade tekniker att gå med på saker de inte skulle gjort om de hade haft korskompetens.
Problemet för oss som är kanske mer positiva till upphovsrätten är att det var de upphovsrättskritiska som lyckades ta steget över.
Texplorer tog upp diskussion är en tid sedan i alieneringen hos allmänheten inför industrin. Ändra er eller dö, sade Oscar Swartz till upphovsrättsindustrin.
Svaret från industrin verkar vara: öh, vi förstod inte frågan?
En viktig sida som upphovsrättskritikerna har kunnat dra fördel av är sin mycket vitala debatt där debattörer från olika ståndpunkter och delar samhället har kunnat mötas. På lång sikt garanterar detta att man kommer att uppfattas av intellektuella och beslutsfattare som den sida som dominerar den offentliga debatten. Upphovsrättsvänliga debattörer har svårare att nätverka och har ingen naturlig plattform från vilken man kan ta sig ut i samhällsdebatten. Snabba, vaga uttalanden utan kontinuitet från Petter, Ulf Lundell och Jan Guillou ändrar inte på detta. Detta har lett till att flera debattörer under år 2005 har ändrat sina positioner i en mer upphovsrättskritisk riktning för att överhuvudtaget kunna hålla sig kvar i debatten.
Fokus hos industrin verkar nu vara inne på fokusera på att agera enligt den nya upphovsrättslagen att köra en hårdare strategi mot illegal nedladdning, och följa filmbolagen.
De traditionella företagen har svårt att förstå det nya samhällsklimatet. Omslaget i mediaklimatet har gjort att de inte längre kan spela på sin trygga, klassiska hemmaplan, utan måste gå ut i en genomlyst offentlighet där nya regler gäller. Det räcker inte att mazarina med Göran Persson, det räcker inte att PR-byrån har odlat en kontakt med journalisten. Åratals av lobbying kan förgöras på en kvart, eller vara irrelevant.
Jag vet inte riktigt om framtidsscenariot med en debatt där Kommenterat, Copyriot och Texplorer står för de vettigaste tankarna kring upphovsrätt mot en alltmer kraftfull infosocialism är det bästa scenariot. Men som det ser ut nu, så är denna förskjutning av debatten verklighet om 10-15 år.
Jag är övertygad om att det för näringslivet– och då främst för de många små och medelstora företagen som behöver patent och upphovsrätt– hade varit bättre att hålla fast vid en bred och principiell opinionsbildning för marknadsekonomi, entreprenörskap och privat ägande som huvudsakligt redskap.
Den korporativa modellen och mazarinernas tid gjorde att industrin aldrig etablerade en närvaro i bloggosfären eller i den nya debatten. Det kommer de, och även vi användare, att få betala dyrt för.
Men även de traditionella partierna kan få betala dyrt, om man inte politiserar det här fältet så kan man tappa röster. Då kommer det nya krafter som för de samtal som efterfrågas. Där är Piratpartiet bara en föraning.
Posted by Waldemar at 11:33 PM | Comments (0)