« Omnämnande i Sveriges Television | Main | Digitala Framtidspartiet »
August 05, 2006
Varthän nu då, Johan Norberg?
We do not really know what causes economic growth…[w]e do have a good sense of what are the main obstacles to growth and what are the conditions without which an economy can’t grow. But we are far less sure about what are the other ingredients needed to create and sustain growth.
- Världsbankens chefsekonom François Bourguignon
Johan Norbergs nya bok När människan skapade världen är något så ovanligt som en bok där författaren redan innan den gavs ut annonserade att han skulle hålla ett seminarium där han skulle bemöta kritiken.
Det tror jag var bra gjort av Norberg, för bokens debatt behövs kommenteras, då den lätt inte bedöms efter sin förtjänster utan från de politiska ståndpunkter recensenten har. I Sverige avgörs inte om en boks kvaliteter inte av om den är bra eller dålig utan god eller ond. Oreflekterat hyllande alternativt sågande gör "När människan skapade världen" en otjänst då den berör djupare frågor än det dagspolitiska
I korthet anser jag att boken har ett stort problem och en stor styrka
Bokens problem är den kom ut efter 911
Bokens styrka är den kom ut efter 911
Problemet är att den inte riktigt har kvar sin referensram. Fördelen är att den genom det skapar nya.
Den politiska kartan är förändrad efter 911. Den antiglobaliseringsrörelsen som Norberg då bekämpade tacklade av efter 911, dels genom Norbergs och många andras argumentation, men även till viss del för att Al Qaida demonstrerade ett så mycket kraftfullare antiglobalistiskt budskap än någonsin sändes ut under Göteborgskravallerna. Några jetplan rätt i World Trade Center var otvetydigt ett långt mer autentiskt och tydligt budskap om motstånd mot den marknadsliberala globaliseringen än vad samtliga Attac-rörelsens intellektuella kadrer åstadkom.
Det visade en form av antiglobalism som skrämde bort många, och problemen att hålla ihop en koalition som både inbegrep fackföreningars protektionism och utopistisk internationalism blev för stora. Lyckligtvis så stärktes de dynamiska delarna av "lattevänstern" också.
Trots Doha-rundans fall finns det en växande förståelse för att handel är ett mer effektivt sätt att bekämpa fattigdom än u-hjälp.
Men många som tidigare var på samma sida som Norberg står nu emot honom. Många av världens ledare antog en tanke på globalisering som en kamp mellan nationer. Man kan tänka sig reformer, men bara för att slimma nationalstaten för att stå upp mot "hotet" från Kina och Indien. Man har dessutom tagit till sig många av de bevakande och riskaversiva idéerna genom rädslan för terrorism: "avskaffa friheten för att rädda friheten".
En intressant notering är hur många recensioner av boken som tar upp ett aber i stil med "han har rätt men Johan Norberg är alldeles för positiv". Problemet är bara att då visar recensenten att han inte följt Norbergs författarskap. Hela Norbergs författarskap har just gått ut på att skapa upp alternativa narrativ till samhälleliga fenomen. Han accentuerar dikotomier, precis som han gjorde i Den svenska liberalismens historia där det var nödvändigt för att synliggöra den klassiskt liberala tråden i svensk politik. Likaväl behöver Norberg utföra samma skapelse för att blottlägga den kapitalistiska tråden genom historien.
Norberg börjar med att skickligt beskriva det för-kapitalistiska samhället, och presentera hur oerhört fattigt och förtryckande det var- inte bara för den stora massan men även för dess härskare. Livet som rik i ett fattigt samhälle ter sig rätt ynkligt, i jämförelse med den mest modesta tillvaro i ett samhälle som upplevt tillväxt. Ojämlikheten skapades av att många fick det bättre, istället för att alla var fattiga på en relativt jämförbar nivå.
De decentraliserade självorganiserade system som Norberg beskriver är viktiga att återupprepa, för de illustrerar ännu ett sätt att tänka som är mycket främmande för många människor. Därför uppfattar man "marknaden" som monolitisk, och att den består av storföretag som är en alternativ sfär till staten. Det går att lägga en hayekiansk kritik av hur vissa riktningar inom kapitalismen utvecklats sedan sin start, och att moderniteten faktiskt innehållit i sitt paradigm en hel del som Norberg kritiserar, men det är onödigt då Norberg som sagt renodlar ett narrativ.
Som Norberg illustrerar med Ingvar Kamprad, behöver inte enskilda entreprenörer vägledas av särdeles högstämda eller intellektuellt slipade deklarationer eller de högsta motiv. Deras arbete i vardagen är nog för att revolutionera tillvaron för människor även på andra sidan jordklotet.
En mycket viktig poäng Norberg gör är att han konstaterar att eländig fattigdom, svält och misär är det normala tillståndet i världen. Vi måste rikta tanken mot att förstå varför det har gått så bra för vissa, inte försöka förklara varför det gått så relativt dåligt för de flesta andra. Där måste vi förstå behovet av äganderätter, av demokrati och av personlig frihet för att släppa loss kreativiteten. Där gör Norberg helt rätt i att avvisa effektivitetsargumentet som det djupaste skälet till företagande, utan för att det maximerar företagarens kreativitet. Där kopplar han skickligt till Mihaly Csikszentmihalyis observationer om flow
Konkurrensen betydelse understryks, och Norberg pekar på hur bevakande och reglerande idéer utsätter oss för större faror än det som dagens riskaversiva samhälle fruktar. I korthet att de stora vinsterna som kan göras av ett frisläppande av kreativiteten inte kan mätas med den statiska och kontrollerade visionen då denna just faller på att den skapar upp den samhällsfriktion som vi tidigare hade under fattigdomens långa epok.
Boken är bastant, men ändå enkel, särskilt för den läsare som behöver en utomordentlig genomgång av den liberala och dynamistiska diskursen under det tidiga 2000-talet. Där ger boken ett gedigt intryck, och jag kan tänka mig att särskilt ungdomar kan ha nytta av den.
Inga invändningar då? Nja, min invändning är snarare att jag vill läsa Norbergs nästa bok. Recencenten får erkänna att han nog inte riktigt är den avsedde läsaren, då han läste den för att finna de radikalt nya ideologiska färdriktningarna. Det här är en mellanbok, som bygger en bro till något nytt.
Tyvärr tror jag därför inte att boken kommer att bli samma storsäljare som Till världskapitalismens försvar, den väcker lite för provokativa tankar för vissa, men den kommer att lämna ett djupare intryck i längden. Om man tar boken på allvar, så sätter den fingret på det krackelerande konsensus som funnits efter det kalla krigets slut, inte bara inom de korporativistiska nationalstaterna, eller ens den konflikt mellan liberaler och konservativa som idag ligger i öppen dager.
Norberg beskriver en oerhört snabb utveckling, där bokstavligen städer springer ur marken, där våra uppfattningar om vad som utgör ett normalt liv ändrats på mindre än en generation. Frågan som infinner sig är; om alla dessa utvecklingar som Norberg ställer upp får råda, vilka nya samhällsfrågor uppkommer? Det är i detta som ett skifte i diskursen kan anas.
Sammanfattningsvis en bok som ger mersmak, men också en önskan om en uppföljare.
Posted by Waldemar at August 5, 2006 10:22 PM