« Oron i Östeuropa- vad beror den på? | Main | Muffinbloggarna tågar in i det hemlighetsfulla Bryssel »
November 12, 2006
Christer Fuglesang- förebild eller bromskloss?
Dag Kättström skriver på Svenska Dagbladets rymdblogg om min artikel om rymdfarten i magasinet NEO.
Kättström är i huvudsak positiv till min artikel, men det roligaste är att han tar debatten om rymden. Det är ovanligt, och jag tror att vi behöver en tuff debatt för att vitalisera tanken på rymdfart.
Det är lite synd att han missar att jag i min artikeln beskriver hur mecenaternas tid håller på att ta slut. Där pekar jag just på att Virgin Galactic är ett exempel på att man inte längre bara ger pengar för att man vill vara godhjärtad eller tycker att det är allmänt skoj med rymden. Nu gör man det för att man vill tjäna pengar, att man vill bli en entreprenör, och som Richard Branson ser sitt rymdbolag på samma sätt som sitt flygbolag. Just därför drar jag parallellen med flygets situation på 1920-talet.
Det är en viktig skillnad, och där bryts det gamla "big science" rymdprogrammet och börjar ersättas av en normaliserad rymdbransch. Frågan är om de stora konsortierna kommer att tillåta detta, genom att de lobbar stenhårt för "nationella projekt" och för att fortsätta göra sig beroende av Rymdstyrelsen och ESA. Kom ihåg att NASA såg till att den ryska rymdstationen MIR inte fick bli världens första privata rymdstation. Hellre än att ta konkurrensen mot sin rymdstation ISS såg man till att MIR fick gå i backen. Vi står inför tid av intensiva konflikter i rymden. Kommer vi verkligen tillåta även fattiga stater och små organisationer att skicka upp soda can satellites?
Christer Fuglesang då, är han en inspiration eller en bromskloss?
Abdul Ahad Mohmand, afghanen som slog Christer Fuglesang i rymden med 18 år! (bilden kommer från SpaceFacts)
1988 så färdades Abdul Ahad Mohmand, flygvapenöverste, upp som forskningsastronaut till just MIR. Mohmands rymdfärd var ett propagandajippo för den sovjetiska marionettregimen i Kabul. Visst Mohmand deltog i några astrofysiska, medicinska och biologiska experiment men främst framhöll man de nationella poserna som att han tog ett fotografi från MIR av Afghanistan, att kokade afghansk te i rymden och hade ett samtal med president Mohammad Najibullah nere på jorden.
Det var alltså samma skyltfönsterfunktion som Fuglesang skall upprätthålla när han skall utföra "typiskt svenska" saker som att äta älgbiff och lyssna på ABBA i rymden.
Afghanistan kunde ju förstås inte bygga upp någon hållbar rymdfart från Mohmands åtta dagar i rymden. Det hade man självklart inte förutsättningarna för, men inte heller Sverige har de förutsättningarna om vi fortsätter att se rymdfarten med de glasögon med vilka vi ser på Fuglesangs rymdfärd. Redan 1996 så drev man med Fuglesang i Killinggängets TV-serie Percy tårar.
Därför är jag tveksam till om Christer Fuglesangs rymdfärd kommer att vara en inspirationskälla, särskilt till ungdomar. Ett verkligt intresse börjar när människors kreativitet frigörs och man upplever en interaktivitet. För det behöver vi tänka i nya banor kring rymden, och ta annorlunda tag.
Det kanske blir det mest positiva resultatet med Fuglesangs rymdfärd, en förnyad debatt om rymden och om förändring, för rymden var utanför den offentliga debatten. Det blir utmanande, men i längden så kan det öppna för en mer hållbar expansion ut till "the final frontier"
Pingat på Intressant.se
Andra bloggar om: samhälle, rymden, Christer Fuglesang, rymdfart, astronaut
Posted by Waldemar at November 12, 2006 12:35 PM