« Lobotomizing smokers? | Main | Stenade möss informerar om droger »
January 29, 2007
Det oupptäckta landet
För en tid sedan så läste jag en artikel i DN, Genteknik inför öppen ridå, som handlar om teaterpjäsen Det oupptäckta landet av Jacob Hirdwall.
Pjäsen handlar om ett antal människor som hamnar i den sitsen att de måste fatta ett beslut med oöverskådliga konsekvenser för hela mänskligheten. Det är baserat på det isländska företaget Decode Genetics och forskaren Kari Stefansson.
Jag såg faktiskt den förhandsvisning som artikeln talar om. Just då var skådespeleriet och manuset inte så värst bra, men bägge kan ju ha utvecklats mer under de år som gått sedan dess (pjäsen har tagit hela 6 år att utveckla).
Just här kanske vi finner problemet. Det oupptäckta landets grundpremiss har blivit föråldrad.
Det svenska samhället bibehåller en naiv bild av livsförlängning som något som kommer genom ett distinkt genombrott. Det blir självklart många svåra etiska problem om man antar att en liten grupp sitter på Kunskapen med stort K, och måste fatta Beslutet med stort B.
Men vad händer om Kunskapen och Besluten är vida spridda? Åldrande verkar inte vara beroende av en enskild faktor, det visar även Decode Genetics forskning. Det är vanliga människors önskemål om helt vanliga lösningar på olika fullt legitima medicinska problem som driver utvecklingen framåt, inte isolerade forskare. Även om varje forskarlag, institution eller företag enbart arbetar på sina egna oförargliga eller önskvärda tekniker, blir kombinationen av alla dessa framsteg något betydligt mer radikalt än väntat.
Genom att biogerontologin klarnar gradvis bilden av hur åldrandet kan modifieras, och fler och fler interventioner som funkar bättre och bättre dyker upp. Det finns ingen enskild grupp som får det moraliska ansvaret, allt hamnar i en högre abstraktionsnivå hos Samhället och Mänskligheten.
Vilket gör att de moraliska frågorna istället måste formuleras i termer av "hur borde vi ändra på Samhället/Mänskligheten innan detta sker?". Då lämnar vi bioetiken till förmån för biopolitiken.
Men som Immanuel Kant sade, för att något ska vara moraliskt påbjudet att göra måste man kunna göra det. Att ändra på samhället så det fattar rätt beslut är mycket svårt och i vissa fall omöjligt. I så fall hamnar vi i den lustiga sitsen att livsförlängning mycket väl kan vara en klurig moralisk fråga för en liten grupp, men om det sker på stor skala är det inte ens en moralisk fråga!
Dock hänger detta på antagandet av att livförlängning kommer rätt snart och att det inte finns några låghängande moraliska frukter att pådyvla samhället.
Debatten i utlandet, främst i USA, har redan gått förbi dessa punkter- vilket märks bland annat i böcker av Gregory Stock och James Hughes. Men det berodde på att i början och mitten av 2000-talet inleddes en generationsväxling inom bioetiken som, med James Hughes ord, inte längre hade världens lättaste jobb "man behövde bara kunna säga ett ord: nej".
I Sverige den äldre bioetiken, och jag har många gånger slagits av den bok jag skrev i ämnet Som egenmäktiga gudar är tyvärr lite för aktuell fortfarande. Lockelsen med behålla den äldre debatten är att man då fortfarande kan ha kvar de etiska nämnderna, men som beskrev i De egenmäktiga gudarnas död och debattens återfödelse är nog detta inte möjligt längre.
Pingat på Intressant.se
Andra bloggar om: etik, moral, genteknik, miljö, trender, politik
Posted by Waldemar at January 29, 2007 01:02 PM