« Konst och teknik- konflikt eller samverkan? | Main | Därför har vänstern ingen tankesmedja »
January 21, 2007
Sätt alla dårar i fängelse!
Blogge Bloggelito tar upp det förslag från en utredning tillsatt av justitieminister Beatrice Ask som handlar om att psykiskt sjuka även fortsättningsvis dömas till vård, men om straffvärdet är särskilt högt och vårdbehovet litet ska man istället kunna döma till fängelse.
Först får jag berömma Blogge Bloggelito för att han tar upp mycket viktiga principiella frågor som annars inte finns tillräckligt behandlade i den borgerliga idédebatten. Men då lämnades en viktig kanal för fortsatt förmynderi och regleringar öppen. I dag handlar inte debatten om socialisering av företag- utan av människor.
Att straff har fått till funktion att rehabilitera brottsdömda skrivs det om i två böcker av den franske sociologen Michel Foucault, Vansinnets historia och Övervakning och straff. Foucault sysslar i Vansinnets historia med att definiera galenskap som en form av oförnuft. De i befolkningen som anses oförnuftiga blir institutionaliserade. Foucault tar upp brottslingar som exempel.
I Övervakning och straff gör Foucault en skillnad mellan "monarkistiska straff", som är synliggjorda för allmänheten som tortyr, avrättningar och spöstraff och "disciplinära straff". I moderniteten används "diciplinära straff", där professionaliserade yrkeskategorier som psykologer, kuratorer och fångvaktare får makten över fångarna. Fängelset har till funktion att inskränka fångars fysiska rörlighet, och det är enligt Foucault ett fokus på det kroppsliga.
Foucault talar även för att synen på fängelser ska ersattas med en vårdande funktion, att vårda bort galenskapen att begå brott. Här verkar dock Foucault fått fel. Utvecklingen har inte gått mot att medikalisera och psykologisera kriminaliteten, snarare så behövdes de "monarkistiska straffen" fortfarande för att blidka de delar av allmänheten som upplevde en klyfta mellan sitt rättsmedvetande och lagen. En medikalisering uppfattades som att man gav brottslingar inte tillräckligt allvarliga straff. Det bör påpekas att en dom till sluten vård inte precis är ett "slipp ut ur fängelset kort", det är inte tidsbestämt utan du är istället underställd vårdpersonalens bedömning om ditt mentala tillstånd vilket gör att straffet kan bli livslångt.
Medikaliseringen av brottslingar kunde inte heller skapa en tillräckligt stor och statusfylld professionell kår, så den inriktades istället på att arbeta med "den vanlige medborgarens" hälso-, drog-, läkemedels-, mat- och sexvanor. Då kunde man istället för de marginaliserade grupperna komma in i medelklassens liv.
Därför behövs en annan debatt för frihet på det kroppsliga planet: , för att kunna åstadkomma ett reellt skifte inom politiken.
Ett problem med svensk politik är att väldigt få frågor egentligen är politiserade. Det finns en standardpolitik, till vilken alla ansluter sig (eller åtminstone förhåller sig till), för att man anser att all politisk kraft måste läggas på "de viktiga frågorna". Då blir det nedprioriterade området ett tillhåll för nischpolitiker med nära relationer till särintressena på området (ett annat exempel är forskningspolitiken).
Pingat på Intressant.se
Andra bloggar om: politik, brott, straff, psykiatri, moral, ansvar
Posted by Waldemar at January 21, 2007 02:11 PM