« Kriget mot snuset | Main | Lagra information i DNA »
February 23, 2007
Den anarkistiska maffian
Det är inte särskilt förvånande att Romano Prodis regering fick avgå, den andra italienska republiken är lik den första, och Silvio Berlusconis regeringsinnehav under en hel mandatperiod ter sig allt mer som en ö av stabilitet.
Det är svårt för svenskar att förstå italiensk politik, det ser man i Svenska Dagbladets ledare. Hela resonemanget bygger på att det italienska partiväsendet skulle vara likt det svenska. Olivträdet, den grupp som Prodi kom ifrån i regeringen, består av en allians av socialdemokrater, vänsterkristdemokrater, vänsterrepublikaner som säger sig stå närmare Giuseppe Mazzini och det reformerade kommunistpartiet. Vilken spännvidd! Partier har kommit och gått även i Olivträdet.
Olivträdet och Forza Italia (särskilt inte FI) är inte partier- de är allianser av olika starka män för att tillvarata deras intressen. Partiprogrammen är vaga, och politiker byter gärna parti- eller startar ett eget parti när något inte passar.
Egentligen är just Svenska Dagbladets förhoppning, att få till stånd en superallians mellan Berlusconi- Prodi och deras "partier", problemet i italiensk politik. Den skulle vara möjlig, med "rätt" personer som ser egna intressen skyddas i en sådan allians, men vad Italien behöver är nya idéer.
Rent allmänt är superkoalitionerna (som i Tyskland och Österrike) inom europeisk politik ett problem. Till viss del så hålls politiken inom EU-länderna (och i mindre utsträckning EES) i strikta tyglar av vad som sker i Bryssel. Regeringen Prodi föll formellt på utrikespolitiken, men i grunden ligger de skattehöjningar och nedskärningar som regeringen var tvungen att utföra på krav av kommissionär Joaquin Almunia med utgångspunkt från Maastricht-fördraget. Den ungerska sjukan sprider sig över Europa. En ny regering, oavsett vilken färg eller kombination kommer att behöva utföra samma saker som Prodi. Det ytterligare en anledning till att européerna inte längre uppfattar sig ha några politiska alternativ.
Hur kan då Italien ta sig vidare? Som Benjamin Netanyahu sade på ett tal jag bevistade i Wien, man måste ha en tydlig politisk vision, utan vision har man ingenting. Det andra man måste ha är den politiska kraften att genomföra denna vision, annars finns ingen motor som driver reformerna. Det finns dock en tredje komponent, och det är politikernas vilja. Det finns rätt många länder i dagens Europa där regeringarnas parlamentariska sammansättning skulle ge dem underlag för att kunna genomföra många reformer- men de saknar ledare som är villiga att gjuta sitt eget politiska blod för dessa reformer. Man måste vara villiga att riskera sin egen politiska framtid för att genomföra reformer. Det är vad ledare är till för, de skall inte sitta på ett jobb- de skall göra jobbet.
Netanyahus tre komponenter saknas i Italien.
Pingat på Intressant.se
Andra bloggar om: Italien, Berlusconi, Prodi, politik, regeringen, EU, Europa
Posted by Waldemar at February 23, 2007 10:43 AM